Tres Marias-kanin

Tres Marias-kanin
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningHardjur
Lagomorpha
FamiljHarar och kaniner
Leporidae
SläkteBomullssvanskaniner
Sylvilagus
ArtTres Marias-kanin
S. graysoni
Vetenskapligt namn
§ Sylvilagus graysoni
Auktor(J. A. Allen, 1877)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Tres Marias-kanin (Sylvilagus graysoni[2][3][4]) är en däggdjursart som först beskrevs av J. A. Allen 1877. Sylvilagus graysoni ingår i släktet bomullssvanskaniner, och familjen harar och kaniner.[5][6]

Det vetenskapliga namnet syftar på en forskningsresande med namnet Grayson som fångade den individ som användes av Allen för att beskriva arten (nominatformen).[7]

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life[5] samt Wilson & Reeder (2005)[2]. En studie av Cervantes (1997) listade två underarter.[7][1]

  • Sylvilagus graysoni graysoni
  • Sylvilagus graysoni badistes

Arten lever endemisk på den mexikanska ögruppen Islas Marías i Stilla havet ungefär 150 km väster om det mexikanska fastlandet. Kaninen vistas i låglandet och i kulliga områden upp till 350 meter över havet. Den lever i tropiska skogar som kan vara torr och lövfällande eller fuktiga.[1]

Tres Marias-kanin hotas främst av habitatförstöring när skogar omvandlas till jordbruksmark eller samhällen. Den påverkas även av introducerade konkurrenter som vitsvanshjort, gris, get och svartråtta. Populationen minskar och på vissa öar hittades 1987 inga kaniner. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad.[1]

Denna bomullsvanskanin beskrivs som lika stor som den östliga bomullssvanskaninen (Sylvilagus floridanus) som har en vikt av cirka 1,3 kg.[8] Kroppslängden inklusive svans är ungefär 48 cm.[1] Svansen är 3 till 5 cm lång och öronen ungefär 6 cm stora.[7] Arten har brun till rödbrun päls på ovansidan, något ljusare päls på bålens sidor och vit päls på undersidan. Påfallande är en brun fläck på strupen.[8]

Det är nästan inget känt om artens levnadssätt. Besökare på öarna berättar ofta att kaninen är orädd för människor.[7]

Källor

  1. ^ [a b c d e] 2008 Sylvilagus graysoni Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Sylvilagus graysoni
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ (2001) , website, 2000 IUCN Red List of Threatened Species
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sylvilagus+graysoni/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d] Cervantes, F. A. (1 september 1997). ”Sylvilagus graysoni” (på engelska). Mammalian Species. American Society of Mammalogists. Arkiverad från originalet den 23 december 2014. https://web.archive.org/web/20141223180057/http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i0076-3519-559-01-0001.pdf. Läst 26 februari 2016. 
  8. ^ [a b] Joseph A. Chapman, John E. C. Flux (red.): Rabbits, Hares and Pikas. Status Survey and Conservation Action Plan. Arkiverad 14 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine. (PDF; 11,3 MB) International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN), Gland 1990; sid. 103-104. ISBN 2-8317-0019-1.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Sylvilagus graysoni.jpg
Författare/Upphovsman: paleo, Licens: CC BY-SA 4.0
A species from Sylvilagus genus