Trädmås

	Trädmås; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Underordning	Lari
Familj	Måsfåglar; Laridae
Släkte	Chroicocephalus
Art	Trädmås; C. philadelphia
Vetenskapligt namn
	§ Chroicocephalus philadelphia
Auktor	(Ord, 1815)
Utbredning
Synonymer
	Larus philadelphia

Trädmås^[2] (Chroicocephalus philadelphia) är en liten mås som häckar i Kanada och Alaska,^[3] olikt de flesta måsar ofta i träd, därav namnet. Den är en sällsynt gäst i Europa, med bland annat fyra fynd i Sverige. Arten ökar i antal och dess bestånd anses vara livskraftigt.

Utseende

Trädmåsen påminner om en något mindre skrattmås. Den har två åldersklasser. Som adult är den 31–34 centimeter lång med ett vingspann på 79–84 centimeter. Den har en mörk smal näbb och korta orange ben.

Adult i häckningsdräkt har svart huvud med två tydliga vita mindre fält vid ögat, likt ljusa "ögonlock". Kroppen är till största delen vit med grå ovansida. Undersidan av vingen är ljus och handens bakre kant är svart.

Vintertid är huvudet vitt med en väl avgränsad mörk fläck bakom ögat och grå ton i nacken som går ned på halssidan. De flyger graciöst, med snabbare vingslag än skrattmåsen. En tydlig karaktär i flykten, som också skiljer den ifrån skrattmåsen, är att den ljusa handen innanför den svarta vingkanten genomlyses av solen.

Under dess första sommar (2k) påminner den om trädmåsen i vinterdräkt men är genomgående ljusare. Färre än 5 % av trädmåsarna anlägger svart huvud under den första sommaren, och hos dessa är huvudet mattare än hos häckande adulta individer.

Läte

Trädmåsens vanliga läte är ett lågt, raspigt "gerrrr".^[4]

Utbredning och systematik

Trädmåsen är en flyttfågel som häckar i inlandet av västra Kanada och Alaska. Vintertid flyttar merparten antingen västerut eller österut till kustområdena, men även till de stora sjöarna. Den är en sällsynt gäst i Västeuropa.^[5] I Sverige har den påträffats endast vid fyra tillfällen, första gången på Getterön i Halland 1990 och senast i Djupekås i Blekinge 2007.^[6]

Släktestillhörighet

Trädmåsen beskrevs 1815 som Larus philadelphia av George Ord. Genetiska studier^[7]^[8] visar dock att arterna i Larus inte är varandras närmaste släktingar. Pons m.fl. (2005) föreslog att Larus bryts upp i ett antal mindre släkten, varvid trädmåsen placerades i Chroicocephalus. Brittiska British Ornithologists’s Union (BOU) följde efter 2007^[9], amerikanska American Ornithologists' Union (AOU) i juli 2007 och Sveriges ornitologiska förening 2010.^[10] Även de världsledande auktoriteterna eBird/Clements^[3] och International Ornithological Congress IOU^[11] har implementerat rekommendationerna in sin taxonomi, dock ännu ej BirdLife International.^[1]

Ekologi

Trädmåsens häckningsbiotop är belägen nära våtmarker och sjöar i områden med barrskog där den ovanligt för måsfåglar placerar sitt bo i barrträd (därav namnet), men ibland även på marken. Den födosöker i flykten eller plockar byten när den simmar eller vadar. Den lever främst av insekter, kräftdjur och småfisk. Till skillnad från många andra måsar äter den sällan as.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn

Arten har på svenska också kallats svartnäbbad skrattmås.^[12] Dess vetenskapliga artnamn philadelphia syftar på den amerikanska staden Philadelphia i Pennsylvania.^[13]

Referenser

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2012 Larus philadelphia Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 177. ISBN 0-679-45120-X
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Trädmås, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening
^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Källor

Seabirds (Helm Field Guides) 2nd edition, by Peter Harrison, 1991, Christopher Helm Publishers, ISBN 0-7136-3510-X
"National Geographic" Field Guide to the Birds of North America ISBN 0-7922-6877-6

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör trädmås.
Bilder & media
Wikispecies har information om trädmås.
Artförteckning
Trädmås – Cornell Lab of Ornithology
Trädmås – USGS Patuxent Bird Identification InfoCenter
Information och foton – South Dakota Birds and Birding
Trädmås – Avibase
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2012 Larus philadelphia Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[Sibley-4] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 177. ISBN 0-679-45120-X

[Mitchell-5] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[6] Trädmås, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[7] Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext

[8] Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.

[Ibis-9] G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007

[VF69-10] Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649.

[IOC-11] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.

[12] Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

[13] Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

Navigation

Navigering

Temaportaler