Trädkänguruer

Trädkänguruer
Dendrolagus goodfellowi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFåframtandade pungdjur
Diprotodontia
FamiljKängurudjur
Macropodidae
SläkteTrädkänguruer
Dendrolagus
Vetenskapligt namn
§ Dendrolagus
AuktorMüller, 1840
Typart
Dendrolagus ursinus
Müller, 1840
Utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Trädkänguruer (Dendrolagus) är ett släkte inom familjen kängurudjur i Australien och Nya Guinea som innehåller cirka 12 arter.

Släktets vetenskapliga namn är sammansatt av grekiska ord och betyder trädhare. Den första delen syftar på djurens liv i träd. Nederländska upptäcktsresande som fångade några trädkängurur 1826 var i behov av mat och de tillagade köttet liksom kött från harar. Antagligen kände Salomon Müller episoden när han 1840 utförde den vetenskapliga beskrivningen.[1]

Utbredning och habitat

Trädkänguruer lever i Nya Guinea (Bird's Head Peninsula, västra Nya Guinea, Papua Nya Guinea) samt på Kap Yorkhalvön i nordöstra Australien (Queensland).[2] Habitatet utgörs av tempererade skogar och regnskogar. I bergstrakter hittas trädkänguruer upp till 4200 meter över havet.[2]

I sydcentrala Australien vid Nullarbor Plain hittades fossil av arter från släktet som levde där under pleistocen. Antagligen fanns under denna period större skogar i regionen, men de finns inte kvar.[3]

Utseende

Djuren blir ca 52–81 cm långa (huvud och bål), och svansen blir 41–93 cm lång. Vikten varierar vanligen mellan 6,5 och 14,5 kg men kan hos vissa individer vara 20 kg.[2] Svansen är väldigt lång för att det ska bli lättare för trädkängurun att balansera när den klättrar i träd. De har långa, krökta klor och bak- och frambenen är ungefär lika långa. Trädkängurun kan vara svart, grå eller rödbrun, och undersidan kan vara gul, vit eller beige.[2]

I jämförelse med andra pungdjur som lever i träd har trädkänguruer kraftiga extremiteter med breda fotsulor.[2] Öronen är avrundade och nosen kortare än hos andra kängurudjur. Påfallande är längden av de bakre extremiteterna i jämförelse med övriga kroppen. Hos trädkänguruer är de ungefär lika långa[2] (90-110 %) medan de hos vissa känguruer som lever på marken är tydlig längre (hos Macropus agilis 160 % jämförd med kroppens längd).

Levnadssätt

Trädkänguruer är långsamma och klumpiga på marken men mycket kraftfulla och skickliga klättrare. De har också förmåga att klara av långa hopp på upp till 9 meter från en högre belägen gren till en lägre belägen gren. Det finns observationer av trädkänguruer som klarat hopp från 18 meters höjd ned till marken utan att skada sig.[2] De gömmer sig på dagen bland trädens blad och letar på natten efter föda.

Trädkänguruer lever inte i flock, utan ensamma (förutom när de ska para sig). Ibland syns två honor tillsammans men hanar är aggressiva mot varandra.[2] Angående fortplantningssättet kan de jämföras med andra kängurudjur. Efter dräktigheten som varar i cirka 32 dagar föds vanligen ett ungdjur som stannar ungefär ett år i pungen (marsupium).[2] Sedan får ungdjuret ytterligare 2-3 månader di. Livslängden går upp till 20 år.[2]

Individerna har avgränsade revir som markeras med körtelvätska och som försvaras mot artfränder.[3]

Föda

Trädkängurun livnär sig främst av blad och frukter, men även av bär, andra växtdelar, insekter och nötter av olika slag.[2] Därmed är den både en växt- och insektsätare.

Hot

Trädkänguruer är de största pungdjur som lever i träd och de har med undantag av boaormar och dingon inga naturliga fiender. Det största hotet utgörs av skogsskövling. Dessutom jagas de för köttets och pälsens skull.[2] IUCN listar 14 arter och av dessa klassificeras tre arter som akut hotade (CR), fyra arter som starkt hotade (EN), fyra arter som sårbara (VU), en art som nära hotad (NT) och bara två arter som livskraftiga (LC).[4]

Arter

Enligt Wilson & Reeder (2005) utgörs släktet av 12 arter.[4][5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 16 februari 2009.

Noter

  1. ^ Roger Martin (2005) sid.1-2
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] Nowak, R. M. (1999) s.108/10
  3. ^ [a b] Richardson, Ken (2012). ”Tree kangaroos”. Australia's Amazing Kangaroos. Csiro Publishing. sid. 46-47 
  4. ^ [a b] Dendrolagus på IUCN:s rödlista, läst 5 maj 2013.
  5. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Dendrolagus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 

Tryckta källor

  • Tim Flannery, Roger Martin, Alexandra Szalay: Tree Kangaroos: A Curious Natural History. Melbourne 1996
  • Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, ISBN 0801857899
  • Heinz F. Moeller: Baumkänguruhs in: Bernhard Grzimek (utgivare): Grzimeks Enzyklopädie Säugetiere Band 1, s. 387 ff., Kindler Verlag 1988, ISBN 3-463-42101-1
  • Martin, Roger (2005). Tree-kangaroos of Australia and New Guinea. Csiro Publishing. ISBN 0-643-09072-X 

Externa länkar

Katalogdata
 • AFD: Dendrolagus​​​ • BioLib: 33143​​ • EoL: 34777​ • GBIF: 2440205​​​ • Inaturalist: 42896​ • ITIS: 552442​​ • NCBI: 38603​ • Fossilworks: 40145​​​ • MSW: 11000200​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Dendrolagus - distribution map showing species diversity.svg
Författare/Upphovsman: Michal Klajban, Licens: CC BY 4.0
This schematic map shows the distribution of tree kangaroos (Dendrolagus). It's based on IUCN distribution maps. Each area of distribution is marked by purple colour with 33 % opacity so the darker the colour, the greater the species diversity.
Tree kangaroo2.jpg
Författare/Upphovsman: Tim Williams, Licens: CC BY 2.0
Goodfellow’s Tree-kangaroo (Dendrolagus goodfellowi).