Torsten Mörner

Torsten Mörner
Titlar
Statsveterinär vid SVA
Tidsperiod1982-2019
FöreträdareKarl Borg
EfterträdareEj utsedd, bara t.f.
YrkeVeterinär
Forskare
InstitutionerVeterinärmedicinska anstalten 1982-2019
Skansen 1982-1987
Doktorsavhandlingharpest (tularemi)
År1994
Influerad avProfessor Karl Borg
Bengt Röken, chefsvet. Kolmårdens djurpark
Publicist
SpråkSverige Svenska
ÄmneVeterinärmedicin
Noterbara verkLiv och död bland vilda djur, 1992
Jägarskolan, 2017
PriserWDA Emeritus Award, 2019 från Wildlife Disease Association
Personfakta
Född9 februari 1952
NationalitetSverige Sverige
HemortBro
UtbildningDocent i Veterinärmedicin
Alma materVeterinärhögskolan
Släkt
Frälse- eller adelsättMörner af Morlanda
FarKarl-Hampus Mörner (1919-1995)
MorBertha Friis (1923-1997)
SläktingarStellan Mörner (farfar)
Karl Mörner (farfars far)

Vapen för ätten Mörner af Morlanda

Carl Torsten Hampus Mörner af Morlanda, född 9 februari 1952,[1] är en svensk greve, docent i Veterinärmedicin och f.d. statsveterinär vid Statens veterinärmedicinska anstalt.[2] Mörner anses vara Sveriges främsta expert på viltsjukdomar,[3] och representerar Sverige i flera internationella organisationer.

Biografi

Torsten Mörner är son till civilingenjören Karl-Hampus Mörner (1919-1995) och Bertha, född Friis (1923-1997). Mörners intresse för djur och veterinärmedicin väcktes genom ett TV-program om hur man söver björnar.[4]

Efter gymnasium på Sigtunaskolan, studier i Veterinärmedicin vid Veterinärhögskolan i Frescati i Stockholm, praktik med veterinär Bengt Röken i Kolmårdens djurpark, och några år som lärare på djurvårdarutbildningen vid Enskede gårds gymnasium, tillträdde Mörner 1982 befattningen som statsveterinär i viltsjukdomar och chef för Viltenheten vid Statens veterinärmedicinska anstalt, varvid han efterträdde den tidigare statsveterinären professor Karl Borg vilken var den första innehavaren av detta ämbete, efter bildandet 1974.[5]. Torsten Mörner innehade ämbetet fram till sin pensionering 2019.[6]

Mörner efterträdde också Karl Borg som konsulterad veterinär för Skansens Zoologiska avdelnings djurbestånd.[7]

Mörner utgav 1992 boken Liv och död bland vilda djur, och doktorerade på harpest (tularemi) 1994.[3]

Han efterträdde Owe Wiktorin som ordförande i Svenska Jägareförbundet 2007,[8] och lämnade detta förtroendeuppdrag 2012,[9] varvid han efterträddes av Björn Sprängare, och tillträdde istället som ordförande för den av Mörner grundade Svenska Viltmatakademin 2013,[10] en organisation med mottot "viltmat på allas tallrikar" och som bland annat medverkar i valet av Årets Viltkrog och Årets Viltkock.[11] Han är också ledamot inom jordbruksavdelningen av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien[12]

Torsten Mörner ansvarar för internationell rapportering av viltsjukdomar från Sverige [3] och är också Sveriges representant i såväl Internationella Viltförvaltningsrådet (en:International Council for Game and Wildlife Conservation- CIC), där han är ordförande för den svenska delegationen, och deltar i en arbetsgrupp som utvecklar sjukdomsövervakningen på europeisk nivå inom Världshälsoorganisationen för djur (en:World Organisation for Animal Health (OIE)), och representerade båda dessa organisationer, när han som ordförande ledde den internationella konferensen "Jägarens roll" 2017 i Pravets, Bulgarien.[13][14]

Han var vice ordförande för Wildlife Disease Association (WDA) 2001-2003, och dess ordförande 2003-2005, som den förste icke-amerikan att inneha denna position.

Av Mörners senare forskning och vetenskapliga publikationer kan nämnas en artikel i Scientific Reports 2017, som pekar på en direkt koppling mellan allvarlig brist på tiamin (vitamin B1) och ejderns kraftiga minskning,[15] utredning om dödlighet hos älgar i de södra delarna av Sverige, ett projekt som stöds av Naturvårdsverket, för vilka han också skriver text till en bok på temat ”Vilt, människa och samhälle”.[4]

Mörner har under åren flitigt konsulterats i rovdjurspolitiken och vargfrågan,[16] samt älg- och vildsvinsförvaltningen, och har 2018 föreslagit att man med samordnad avel korsar fram lämpliga jakthundar för vildsvinsjakt,[17] vilket dock inte har fått stöd av Svenska Jägareförbundet eller Svenska Kennelklubben.[18]

Utmärkelser

Torsten Mörner har tilldelats tre priser av Wildlife Disease Association:

  • 1997 WDA Duck Award [19]
  • 2001 WDA:s högsta utmärkelse; WDA Ed Addison Distinguished Service Award [20] med motiveringen For his continued outstanding contribution to sharing the study and understanding of diseases of Wildlife.
  • 2019 WDA Emeritus Award för lång och trogen tjänst inom Wildlife Disease Association.[6][21]

Bibliografi i urval

  • Liv och död bland vilda djur, 1992
  • Tularemia in hares in Sweden : with special reference to identification of Francisella tularensis, 1994
  • Jägarens kokbok : från jakt till dukat bord, 1995
  • Fågeljägarens kokbok, 2008
  • Monitoring for Diseases in Wildlife Populations, 2012
  • Bra kött : från nos till svans, 2016
  • Jägarskolan, 2017

Se även

Referenser

  1. ^ Birthday.se
  2. ^ Torsten Mörner på LinkedIn
  3. ^ [a b c] Sjukdomsläget hos vilt i Sverige 2008 Arkiverad 29 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine. Statens veterinärmedicinska anstalt ( PDF)
  4. ^ [a b] Om Torsten Mörner på SVAs Facebooksida
  5. ^ motion 1974 om statsveterinär i viltsjukdomar
  6. ^ [a b] ”SVA Årsredovisning 2019”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200606161330/https://old.sva.se/globalassets/redesign2011/pdf/om_sva/publikationer/arsredovisning-2019-digital-klickbar.pdf. Läst 6 juni 2020. 
  7. ^ Zoological gardens and the conservation of wildlife in Sweden, International Zoo yearbook, 1986
  8. ^ Torsten Mörner ny ordförande i jägareförbundet
  9. ^ Torsten Mörner lämnar posten som ordförande i Svenska Jägareförbundet
  10. ^ Nu bildas Svenska Viltmatakademin
  11. ^ Vinnarna i Årets Viltkock och Årets Viltkrog 2020 klara
  12. ^ KALENDARIET FRÅN KUNGL. SKOGS- OCH LANTBRUKSAKADEMIEN
  13. ^ Yttrande från Internationella Viltförvaltningsrådet, CIC, Svenska Delegationen angående remiss rörande Ändring av bestämmelserna i jaktförordningen (1987:905) avseende tillåtna jaktmedel, 2018
  14. ^ ”A milestone in cooperation 21 December 2017”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200606113311/http://www.cic-wildlife.org/2017/12/21/a-milestone-in-cooperation-21-december-2017/. Läst 6 juni 2020. 
  15. ^ Tiaminbrist leder till färre ejdrar
  16. ^ Svenska Jägareförbundet kräver – Tillåt jakt på varg
  17. ^ [1]
  18. ^ SKK sågar Mörners idé om nya vildsvinshundar
  19. ^ ”WDA Duck Award”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200606161517/https://www.wildlifedisease.org/wda/ABOUTWDA/AwardsandRecognition/WDADuckAward.aspx. Läst 6 juni 2020. 
  20. ^ ”WDA Ed Addison Distinguished Service Award”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200606161540/https://www.wildlifedisease.org/wda/ABOUTWDA/AwardsandRecognition/WDADistinguishedServiceAward.aspx. Läst 6 juni 2020. 
  21. ^ ”WDA Emeritus Award Recipients”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200606161352/https://www.wildlifedisease.org/wda/ABOUTWDA/AwardsandRecognition/WDAEmeritusAwardRecepients.aspx. Läst 6 juni 2020. 

Externa länkar

Filmer


Företrädare:
Karl Borg		Sveriges statsveterinär
1982–2019		Efterträdare:
Gittan Gröndahl (t.f.)


Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Mörner af Morlanda nr 60.jpg
”… Skiölden fördehlt utj fyra Felt, och mitt utj densamma des gamla Stam-wapen som är trenne gröna blad upwäxande utur en liggande stubbe utj gull Felt; men af Greflige Wapnet är det första Feltet af gull, hwari står en Trana af naturlig färg, hållandes en blå fahna i högre foten; det andra feltet är blått, hwari wisar sig en rund kula af gull öfwer sex korszwijs stälte pijkar af samma metall; det tredie feltet är äfwen blått, hwari står en bewäpnad Mann hållandes ett bahrt swärd i högra handen; det fierde feltet är af gull och derutj öfre dehlen af ett rödt Leijon, hållandes en opspänd boga emellan Rahmarne. Ofwan på Skiölden stå trenne öpne Tornerhielmar med en grefwelig Chrona på hwardera hielmen: Öfwer den medelsta Chronan står ett grönt blad af samma skick som de trenne i sielfwa Stamwapnet emellan ett par wingar, af hwilcka den högre är röd, men den wänstra af Silfwer; öfwer den högre hielm Chronan står ett rödt Leijon hållandes en spänd boga emellan Rahmarne, men öfwer den wänstre sitter en bewäpnat Mann til häst: Löfwärcket är af gull, silfwer, blått och rödt, aldeles som detta Wapen med des egentelige färgor här brede wid afmålat finnes;” Grevebrevet i original, Esplunda.