Torques
Torques (av latin, egentligen något vridet av torqueo = vrida) är en styv eller stel halsring eller armring av ädelmetall. Ringen är antingen i ett enda stycke eller har tvinnats samman. Ringen är oftast vriden och har en struktur som liknar ett rep och med en låsmekanism i form av stora knoppar eller öglor. Ibland är knopparna och öglorna utformade med figurer. De allra flesta halsringarna är öppna på framsidan, men vissa kan ha krokar och ringar eller lådor och tappar att stänga dem med. Många halsringar verkar vara avsedda för nästan permanent bruk och de skulle ha varit svåra att ta bort.
Denna typ av smycken är huvudsakligen känd från bronsåldern och järnåldern, från bland annat det akemenidiska Iran. I den europeiska järnåldern finns torqueser från omkring 700-talet f.Kr. fram till 200-talet f.Kr. Torqueser finns i den skytiska folkgruppen, som levde omkring Kaspiska havet och i den illyriska folkgruppen, det vill säga de indoeuropeiska stammar som under antiken var bosatta i Illyrien mellan Adriatiska havet och Donau. Torquesringar är även förknippade med de keltiska kulturerna. Kelter är en i historiskt och arkeologiskt syfte använd benämning på flera besläktade folkstammar av indoeuropeiskt ursprung med utbredning över större delen av nordvästra Europa, samt delar av den Iberiska halvön, Balkan, och Mindre Asien kring årtusendet före vår tideräkning och framåt.
Keltiska halsringar
_from_from_Tonyhill_in_Co_Limerick_(left)_and_Co_Clare_(right).jpg)
Den keltiska konsten, som utmärker sig för sin rika ornamentik, har förhistoriska rötter och utgör en i princip obruten konsttradition på minst 4.000 år. I den keltiska världen var halsringar med knoppformade ändar, ofta tillverkade av ädelmetall och vridna i spiralform, föremål med både världslig och religiös signifikans. Guldtorqueser tycks ha varit ett viktigt föremål. Det identifierade bäraren, som var en person med hög rang och många av de finaste verken av forntida keltisk konst är föreställer personer som bär torqueser. Under folkvandringstiden försvinner den keltiska torquesen, men under vikingatiden kom metallhalsband i torquesstil, nu främst i silver, tillbaka på modet. Halsringar i torquesstil har upphittats som en del av smycken från andra olika kulturer och perioder.
Havorringen, en torques
Havorskatten var ett unikt depåfynd, som påträffades 1961 i borgvallen vid gårdskomplexet i Hablingbo socken på Gotland. Skatten, som är tolkad som en tempelskatt, bestod av en stor halsring av guld, en torque, samt fyra vinskopor, en sil och två klockor av brons, allt nedlagt i en bronssitula. Bronserna kan dateras till första århundradet e.Kr. och de är av romersk tillverkning. Det är ett högklassigt guldsmedsarbete med filigran och de anknyter främst till östkeltiska förebilder. 1986 stals halsringen av guld, men den är ersatt med en exakt kopia. Guldhalsringen, känd som Havorringen, tillverkades under det första århundradet e.Kr. Tillsammans med andra halsringar av detta slag är nu slutsatsen att Havorringen kunde ha gjorts i de nordiska länderna. Tidigare trodde man att den var tillverkad i västra Celtic eller hade något annat europeiskt ursprung.[1] Från och med 2016 är den tidigare välkända guldfyndet från de germanska folken i norr.[2]
Havortorquesen är 257 mm i diameter och väger närmare 800 gram, med ett guldvärde på omkring 40 000-50 000 kronor (2006). Värdet av halsringen som ett historiskt konstobjekt uppskattas till tiotals miljoner kronor. En kopia gjordes på Statens historiska museum.[3] Skatten fördes till Gotlands museum där den visades offentligt i Skattkammaren i nästan 25 år. Först visades skatten i en specialbyggd järnlåda med pansarglas och i mitten av 1980-talet flyttades den till en vanlig larmad visningsbox.
Andra mindre torqueser och skatter som upphittats
Järnålderns sista period var vikingatiden. Vikingatiden är ett unikt nordiskt begrepp. I andra länder kallas denna tid sen järnålder eller tidig medeltid. I Skandinavien motiveras den av den särpräglade högkultur som under 700-talet då uppstod. Spillingsskatten är en av världens största vikingatida silverskatter hittades i juli 1999 i en åker vid Spillings nordväst om Slite i Othems socken på norra Gotland.
På grund av Havorringens storlek anses torquesen vara ett unikt objekt. Den är för stor för att bäras av en person och det tros ha smyckat en staty av en gudom och man antar att det var en del av en skatt som tillhörde ett tempel. Fem liknande men mindre torqueser har upphittats, en i Trollhättan, en i en mosse på Jylland, två nära Kiev och en på Olbia i Ukraina vid Svarta havet.[4][5][6]
Den torques som hittades i Trollhättan hittades i Vittene i Norra Björke socken i Trollhättans kommun söder om Hunneberg. Där fann man sensommaren 1990 Vitteneskatten. Guldskatten är Sveriges till vikten tredje största guldskatt. Halsringen av guld hittades av privatpersoner, skatten består av fyra och en halv guldring på sammanlagt 1,9 kilo. Resten av skatten hittades av arkeologer hösten 1995 efter att det första fyndet av Vitteneskatten blev känd. År 1995 blev Vittene allmänt känt i Sverige då privatpersonerna hittade guldringen i marken. Skatten finns nu i Guldrummet på Historiska Museet i Stockholm.
Bildgalleri
Vitteneskatten. Kopia av första guldhalsringen funnen i Vittene i Trollhättan. Kopian är gjord med 3D-scanning och utskriven med metoden Rapid prototyping. Från Lödöse Museum.
Kopia av en guldarmring funnen i lämningarna från en vikingatida by vid Aggersborg i Danmark.
Keltisk guldtorques med tre balusterrader och dekorationer av djur, funna i Glauberg i Hessen, Tyskland, 400 f.Kr.
Snettishamskatten (Snettisham Hoard) med Snettishamtorquesen.
Östangelsk torques med ögla från Snettishamskatten (Snettisham Hoard).
Snettishamskatten, kanske lagret av en guldsmed, som visar olika brittiska former, omkring år 75 f.Kr.
Hallstattkulturen med guldtorques eller krage med fäste, omkring 550 f.Kr.
Akemenidiska torqueser från Persien, omkring 350 f.Kr., Susa, med räfflad båge, djurhuvudterminaler och steninlägg.
Den tvinnade bandtypen, här från Stirlingskatten (Sterling Hoard) finns både under bronsåldern och järnåldern.
Torques de Foxados: Gallaeci torques med dubbla "scotia" terminaler och 6-faldig symmetrisk sammanflätat motiv.
Trichtingen, silvertorques med tjurhuvuden, kanske från andra århundradet f.Kr.
Stor silvertorques från Córdobaskatten på British Museum i London.
Referenser
Noter
- ^ Geisle, Gunnar (20 juni 2006). ”Harvorringen gäckar 20 år efter den svarta junidagen” (The Harvor ring still baffels 20 years efter the black day in June.) www.helagotland.se. Helagotland. Läst 13 maj 2016.
- ^ Bernt Enderborg, Stora Havor.
- ^ Lamm, Jan Peder (1987). ”Från Vadstena till Havor — om stölder av förhistoriskt guld från svenska museer”. Fornvännen (82): sid. 184–191. http://kulturarvsdata.se/raa/dokumentation/5dd1e007-dec1-4cf6-965d-cf61d0067191. Läst 15 maj 2016.
- ^ Lamm, Jan Peder (1987). ”Från Vadstena till Havor — om stölder av förhistoriskt guld från svenska museer”. Fornvännen (82): sid. 184–191. http://kulturarvsdata.se/raa/dokumentation/5dd1e007-dec1-4cf6-965d-cf61d0067191. Läst 15 maj 2016.
- ^ Westin, Josefin (25 January 2015). ”Privatspanare hoppas hitta Havorringen”. www.aftonbladet.se. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20208464.ab. Läst 13 maj 2016.
- ^ Nylén, Erik (1996). ”Sagan om ringarna”. Fornvännen (91): sid. 1-12. http://kulturarvsdata.se/raa/dokumentation/4d90921d-a9bc-4aa0-93d1-50b796c2a05b. Läst 13 maj 2016.
Allmänna källor
- NE, Nationalencyklopedin.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Gunnel Jansson, Licens: CC BY 2.5
Historiska museets kopia av Havorringen.
Författare/Upphovsman: NearEMPTiness, Licens: CC BY-SA 4.0
Artefact in the National Museum of Ireland, Kildare Street, Dublin, Ireland
Författare/Upphovsman: Wolfgang Sauber, Licens: CC BY-SA 3.0
Castle museums in Linz ( Upper Austria ). Archeological collection: Golden neck ring from Uttendorf, Hallstatt culture, ca. 550 BC.
Författare/Upphovsman: Dagjoh, Licens: CC BY 3.0
Kopia av guldring från ca år 100 e.Kr. funnen i Vittene, nära Trollhättan. Kopian är gjord med 3D-scanning och utskriven med metoden Rapid Prototyping. Från Lödöse Museum.
Bronze buffer torque, found in Somme-Suippe in the Marne, late 4th century - JC. Saint-Remi Museum in Reims.
Författare/Upphovsman: Rosemania, Licens: CC BY 2.0
Vix, France.
This voluminous piece of jewellery, found in the grave of a powerful woman, is made of 40 individual parts. The two spheres at the extremities are held by lion paws. The two small winged horses are reminiscent of Pegasus from Greek mythology and bear witness to increased contact with the Mediterranean world.
Kunst der Kelten, Historisches Museum Bern.
Art of the Celts, Historic Museum of Bern.
Författare/Upphovsman: Lavezzicavani1, Licens: CC BY-SA 4.0
Celtic torque found in the Marche in a necropolis of the Gauls; National Archaeological Museum, Ancona
Författare/Upphovsman: Rosemania, Licens: CC BY 2.0
Art of the Celts, Historic Museum of Bern.
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
Författare/Upphovsman: Froaringus, Licens: CC BY-SA 3.0
Torque de Foxados, Museo de Pontevedra
.JPG)
Författare/Upphovsman: Jononmac46, Licens: CC BY-SA 3.0
Torc from the Cordoba Treasure in the British Museum
Författare/Upphovsman:
Snettisham Hoard Iron Age c.75 BC
This hoard made up of 20 gold and silver torcs (rigid circular necklaces) was found in Snettisham, Norfolk. They are made from twisted strands of solid gold and silver wire and had been deliberately buried in a pit after several years of heavy use.
Photo by Helen Etheridge.
Författare/Upphovsman: Rosemania, Licens: CC BY 2.0
Glauberg, Germany.
About 400 BC
The torque was found in a grave beside which stood the statue of the warrior.
Figural and ornamental elements are suspended from the right, which also shows ten masks. The particularly striking feature is the three conical studs similar to those worn by the statue. They might all depict the same deceased.
Kunst der Kelten, Historisches Museum Bern.
Art of the Celts, Historic Museum of Bern.