Tor (isbrytare)

Tor
Överblick
Namn	Tor
Typ	Isbrytare
Systerfartyg	Tarmo Varma Njord Apu
Varv	Wärtsilä, Helsingforsvarvet
Beställd	1962
Sjösatt	1963
Tagen i bruk	31 januari 1964
Tagen ur tjänst	2000
Öde	I isbrytartjänst i Ryssland
Allmänna egenskaper
Längd	84,5 meter
Bredd	21,2 meter
Deplacement	5260 ton
Djupgående	6,2-7,2 meter
Maxfart	17 knop
Aktionstid	4-6 veckor
Besättning	Ursprungligen 63, senare 42
Bestyckning	3 x Bofors 40/48 luftvärnspjäser, minläggningsräls
Plåttjocklek
För	30 mm
Midskepps	30 mm
Akter	30 mm
Tekniska data
Framdrift	Diesel-elektriskt
Huvudmaskin	4 x 2-takts 8 cyl. Wärtsilä/Sulzer à 2340 kW, temporärt 2555 kW 8 880 kW
Propellermotor	Dubbelankars likströmsmotorer
Hjälpmaskin	4 x Wärtsilä/Sulzer dieslar på 425 kW samt hamndiesel på 155 kW
Dragkraft	85 ton
Bunkerkapacitet	1010 m3 Källa: [1]

Tor var en isbrytare bemannad av svenska flottan, tillverkad i Helsingfors av finska Oy Wärtsilä Ab.

Bakgrund

Då handelssjöfarten förutsågs öka starkt under första hälften av 1960-talet och den gamla isbrytaren Atle, som vid Tors leverans hade uppnått en ålder av 38 år, snart måste utrangeras, beslutade den svenska riksdagen 1962 att anskaffa en ny isbrytare. Då man var nöjda med Oden, som levererats 1957 av Wärtsilä-varvet i Helsingfors, beställde man den nya isbrytaren därifrån. Denna sjösattes 1963 och levererades till svenska flottan.^[2] Fartyget är uppkallat efter guden Tor ur den nordiska mytologin. Tor hade ett svenskt systerfartyg, Njord, och tre finska, Tarmo, Varma och Apu^[2].

Utformning

Övergripande

Styrhytten var av en ny modell, placerad högt upp, och med runtomsikt. Någon aktre manöverbrygga blev därigenom onödig (dock fanns en akter-/vinschbrygga. Ursprungligen utrustades Tor, precis som hennes systerfartyg Njord, med fyra kanonplattformar, två på sidorna, en på överbyggnaden, strax under styrhytten, och en i fören, framför ankarspelet. Den sistnämnda togs emellertid bort, eftersom den skymde sikten.^[3]

Inredning

Fartygschefens förläggning och den så kallade redarhytten bestod av daghytt, sovhytt och badrum med badkar; överstyrmannen (sekonden) hade en liknande hytt, dock bara med privat toalett; övriga officerare var förlagda i enpersonshytter, övriga kategorier i tvåpersonshytter, båda utan privata faciliteter. Det fanns dessutom motionsrum i fören under däck. Bastu fanns endast 1 gemensam för samtliga ombord på däck två (styrbord-aktersida).^[4]

Verksamhet

Den 16 mars 1980 kolliderade Tor i tät dimma med den finska isbrytaren Sisu. Tor skadades svårt i fören, men kunde ta sig in till Stockholm där hon reparerades. Inga personer skadades dock^[5]

Tor utnyttjades hårt under åren. På grund av omfattande maskinskador under vintern 1985-1986 blev huvudmotorerna helrenoverade 1986. Hon förbjöds då att utnyttja motorerna fullt ut, vilket i praktiken innebar att motorstyrkan reducerades till 7,77 MW.^[6]

År 1995 lades Tor tillsammans med Njord i reserv ÿi Karlskrona^[7] och efter tillkommandet av Viking-klass utrangerades fartyget och såldes till Ryssland där hon idag (2016) tjänstgör som isbrytare^[8].

(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5

Se även

• Isbrytning i Sverige

Referenser

Källor

• Fischerström, Staffan (1997). Isbrytare : med statens isbrytare under 80 år. Falkenberg: Marinlitteratur. ISBN 91-970700-9-2