Tony Rolt
Tony Rolt | |
Formel 1 | |
---|---|
Aktiv | 1950, 1953, 1955 |
Senaste stall | R R C Walker Racing Team |
Debut | Storbritannien 1950 |
Sista lopp | Storbritannien 1955 |
Antal lopp | 3 |
Antal starter | 3 |
Antal brutna lopp | 3 |
Poäng totalt | 0 |
Le Mans 24-timmars | |
---|---|
Aktiv | 1949 - 1955 |
Klassegrar | 1953 |
Anthony Peter Roylance "Tony" Rolt, M.C., född 16 oktober 1918 i Bordon, Hampshire, död 6 februari 2008 i Warwick, Warwickshire, var en brittisk officer, racerförare och ingenjör.
Militär karriär
Under skoltiden på Eton College sysslade Rolt med racing som amatör. 1939 påbörjade han sin militära utbildning vid Royal Military Academy Sandhurst. I samband med Frankrikes fall togs han som krigsfånge vid Calais.
Efter kriget tog Rolt avsked ur armén för att istället utveckla ny teknik för bilar, främst rörande fyrhjulsdrift.
Racingkarriär
Rolt körde Storbritanniens Grand Prix tre gånger, 1950, 1953 och 1955 utan att komma i mål vid något tillfälle.
Rolt körde även Le Mans 24-timmars varje år mellan 1949 och 1955, sex gånger tillsammans med Duncan Hamilton. 1953 vann de loppet med en Jaguar C-Type.
1955 slutade Rolt med biltävlingar för att koncentrera sig på sin civila karriär med Ferguson Research Ltd..
F1-karriär
Säsong | Stall/Tillverkare | Poäng | Placering |
---|---|---|---|
1950 | Peter Walker (ERA) | 0 | - |
1953 | R R C Walker Racing Team (Connaught Engineering) | 0 | - |
1955 | R R C Walker Racing Team (Connaught Engineering) | 0 | - |
Källor
Externa länkar
- Nekrolog från the Times. (engelska)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Daan Noske / Anefo, Licens: CC0
Maj. Tony Rolt in an "Alfa-Aitken Speciale", which was an Alfa Romeo made by Peter Aitken,[1] who was the son of Lord Beaverbrook and lived 1912–47.[2] In 1938/39, Aitken had used half of the pre-war Alfa Romeo 16C bimotore (two 3.17-litre engines), and made the "monomotore" (single engine) seen in this picture from Zandvoort from 1948. This Alfa-Aitken "monomotore" was raced both before and after the World War II, and then sold to New Zealand.[3]