Tonlös retroflex frikativa

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

En tonlös retroflex frikativa (även rs-ljudet) är ett konsonant språkljud. Det tecknas i IPA som [ʂ] (ett s med krok). Ljudet förekommer i svenska, och representeras av bokstavskombinationen rs i centralsvenska "färs".

Egenskaper

Egenskaper hos den tonlösa retroflexa frikativan:

• Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
• Den är tonlös, vilket betyder att stämläpparna är slappa under uttalet och inte genererar en ton.
• Den är retroflex, vilket betyder att den uttalas genom att tungspetsen viks bakåt och trycks mot gommen.
• Den är frikativ, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.

Förekomst

Färöiska

I färöiskan förekommer ljudet på många olika ställen, antingen som en förändring av [ɹ] eller [ɹ] förenad med någon annan vokal; till exempel i orden franskt [fʂaŋ̊kst], korter [kɔɻʂˈteːɹ] "kvart" och trúleysur [ˈtʂʉuːlɛisʊɹ] "trolös".

Svenska

En tonlös retroflex frikativa förekommer i mitten eller slutet av många svenska lånord, som "dusch" och "garage". I svenska dialekter med tungspets-r ersätter den tonlösa retroflexa frikativan ett separat uttal av bokstäverna i bokstavskombinationen rs. (I Finlands-svenska uttalas r och s var för sig. I Södra Sverige (där tungrots-r istället för tungspets-r används) uttalas rs ofta som ett s-ljud ("foss"). Det normala är annars att en typ av tungrots-r eller vokaliserat r används vid sydsvenskt uttal.)

Den tonlösa retroflexa frikativan skiljer sig fonematiskt från sj-ljudet i enstaka minimala ordpar, exempelvis mach (efter fysikern Ernst Mach) och mars, där det förra i mellansverige ofta uttalas med mellersta sj-ljudet, och det senare med främre sj-ljudet (som liknar men inte ska sammanblandas med tj-ljudet). Detta kan tolkas som att sj-ljudet och rs-ljudet är olika fonem, det vill säga olika betydelsebärande språkljud, var och en med flera regionala uttalsvarianter.

Exempel

Följande ord uttalas med främre sj-ljudet i centralsvenska (tonlös retroflex frikativa /ʂ/):

Se även

• Sj-ljudet
• Tj-ljudet
• Ach-ljudet
• Lista över svenska minimala par mellan mellersta och främre sj-ljudet eller rs-ljudet