Toni Braxton (album)

Toni Braxton är debutalbumet av den amerikanska sångaren Toni Braxton, utgivet 13 juli 1993 av LaFace och Arista Records.

Under 1980-talet inledde Toni Braxton sin musikkarriär i gruppen The Braxtons som förutom Toni bestod av systrarna Traci, Towanda, Trina och Tamar Braxton. Låten "Good Life" släpptes som singel men gruppens förhoppningar om kommersiella framgångar och genombrott uteblev. Utgivningen uppmärksammades dock av skivbolagschefen L.A. Reid och producenten Babyface som precis grundat skivbolaget LaFace Records. Till systrarnas besvikelse ville de bara erbjuda Toni ett skivkontrakt. Efter en tids övervägande tackade hon ja trots skuldkänslor över att lämna sin syskongrupp.^[2]

1991 blev Braxton den första kvinnan att skriva på för LaFace och fick sedermera titeln "First Lady of LaFace". Hon introducerades till allmänheten med "Love Shoulda Brought You Home", en låt som gavs ut som singel från det uppmärksammade soundtrackalbumet till filmen Boomerang 1992. "Love Shoulda Brought You Home" slog igenom på bred front (både på R&B- och pop-marknaden) och ökade förväntningarna på Braxtons debutalbum.^[3] Framgången och uppmärksamheten med debutsingeln köpte Braxton och LaFace tid att förverkliga policyn att skapa "kvalitets musik".^[4] Arbetet på albumet tog fart i november samma år. Braxton medgav att det var "lite läskigt" att arbeta med Reid och Babyface då de jobbade med "de bästa av de bästa". Sångaren tilläts ha stort kreativt inflytande i studion.^[5]

Inför inspelningen av albumet frågade Reid och Babyface hur Braxton ville att hennes debut skulle låta. Braxton klargjorde att hon ville sjunga om den "realistiska sidan av kärlek". I en intervju med tidskriften Ebony Magazine förklarade sångaren: "På det här albumet hör man att Toni Braxton är en kvinna som varit med om en del saker. En del riktigt jobbiga grejer som lidit av. Men på samma gång känner jag att jag blivit en bättre kvinna av det."^{[5][en 2]}

Toni Braxton inleds med "Another Sad Love Song" en R&B-ballad med oregelbundna, kraftiga trumslag som komponerades av Reid, Babyface och Simmons.^[6] "Seven Whole Days" skrevs och producerades av Reid och Babyface. I midtempokompositionen - som innehåller element av jazzmusik - sjunger Braxton "Seven whole days and not a word from you/ Seven whole nights and I'm just about through".^[7] Braxton hjälpte till att skriva "Best Friend", albumets elfte spår som producerades av Ernesto Phillips. I en intervju avslöjade sångaren att låten hämtade inspiration från en verklig händelse. Hon förklarade: "Jag gjorde slut med en kille som min bästa vän började dejta direkt efter. Det var precis som om hon sa: 'Nu när du är färdig är det min tur [...] Det gjorde ont."^[5]

Professionella recensioner
Publikation	Betyg
Allmusic	[8]
Chicago Tribune	[6]
Robert Christgau	Likgiltig [9]
Entertainment Weekly	C [10]
Los Angeles Times	[11]

Braxton medgav att hon var nervös vid utgivningen av albumet då hon inte visste hur det skulle mottas av allmänheten.^[5] Tidskriften Ebony hyllade albumets innehåll som beskrevs som "rikt". Allmusic-skribenten Ron Wynn hyllade Toni Braxton som han beskrev som "mångsidigt" och fortsatte: "Men hon förlorar aldrig kontrollen eller är så sårad och plågad att hon tappar värdigheten. Det är ett fantastiskt tecken på hur genialiska Babyface/Reid var under skapandet; de nöjde sig inte med en definierande stämning för albumet utan skapade något så känslomässigt mångsidigt att det får både män och kvinnor att bibehålla intresset." Han lyfte fram "Another Sad Love Song", "Breathe Again" och "Love Shoulda Brought You Home" som albumets höjdpunkter.^[8] Mitchell May från tidskriften Chicago Tribune uppskattade Braxtons förmåga att förmedla känsla och djup till kompositioner. Skribenten lyfte särskilt fram "Best Friend" för att låten inte hade samma hjärtekrossande tema.^[6] Entertainment Weekly var inte lika positiva i deras recension av albumet som beskrevs som "alldagligt".^[10]