Tommy Burns
Tommy Burns | ||||||
Personlig information | ||||||
---|---|---|---|---|---|---|
Fullständigt namn | Noah Brusso | |||||
Smeknamn | Tiny Tommy (Lille Tommy) | |||||
Födelsedatum | 17 juni 1881 | |||||
Födelseplats | Hanover, Ontario, Kanada | |||||
Dödsdatum | 10 maj 1955 (73 år) | |||||
Dödsplats | Raleigh, North Carolina, USA | |||||
Vikt | 79 kg | |||||
Viktklass | Tungvikt | |||||
Längd | 1,70 m | |||||
Räckvidd | 1,85 m | |||||
Slagställning | Ortodox | |||||
År som aktiv | 1900-1920 | |||||
Titlar | Världsmästare 23 feb 1906- 26 dec 1908 | |||||
Matchstatistik * | ||||||
| ||||||
| ||||||
| ||||||
| ||||||
|
Tommy Burns, eg. Noah Brusso, född 17 juni 1881 i Hanover, Ontario, Kanada, död 10 maj 1955 i Vancouver, British Columbia, var en kanadensisk tungviktsboxare, världsmästare 1906-1908, den kortaste tungviktsmästaren genom tiderna med sina 170 cm.[1]
Boxningskarriär
När mästaren James J. Jeffries 1905 obesegrad drog sig tillbaka öppnades vägen till tungviktstiteln för Burns. Den 23 februari 1906 mötte han Marvin Hart, som i ett möte med Jack Root 7 månader tidigare hade tagit den vakanta VM-titeln. Efter 20 ronder stod Burns som segrare på poäng.[2] Kanadensaren blev genast en osedvanligt aktiv mästare och hann med att försvara sin titel hela 11 gånger på två år. Efter att ha satt sin titel på spel fyra gånger i USA drog han som den förste internationelle mästaren ut på turné och åkte världen över för att boxas mot den som kunde erbjuda bra motstånd - och bra pengar.[3]
Den färgade boxaren Jack Johnson följde Burns i spåren och genom tidningarna hånade han mästaren för att han inte vågade möta honom och ge en färgad man en första chans på VM-titeln. Till sist sa Burns "ja" till en match, men detta först sedan han blivit lovad 30.000 dollar i ersättning av australiske promotorn Hugh D. McIntosh. Matchen gick sålunda av stapeln i Sydney, Australien 26 december 1906. I 14e ronden, då Johnson satt in en attack och överöst mästaren med slag, tog den lokala polisen över. Man stängde av den filmkamera som förevigade eventet[4] och klev in i ringen och stoppade matchen och mästaren Burns från mera stryk.[3] En leende Johnson hade haft kommandot från första början och den betydligt kortare och lättare Burns hade inte förmågan att störa utmanaren det minsta. Johnson blev därmed den förste svarte tungviktsmästaren.[5]
Burns fortsatte att boxas och hann bli både australisk, kanadensisk och brittisk samväldesmästare på de blott sex ytterligare matcher han gick innan han 1920 slutgiltigt lade handskarna på hyllan.[2]
Burns är den genom tiderna kortaste världsmästaren i tungvikt med sina 170 cm. Han är också en av de lättaste, vägandes 76–83 kg.[6]
Referenser
Webbsidor
Noter
- ^ ”Cyber Boxing Zone -- Article - Tommy Burns”. www.cyberboxingzone.com. http://www.cyberboxingzone.com/boxing/article-tommyburns.htm. Läst 9 december 2015.
- ^ [a b] ”BoxRec - Tommy Burns”. boxrec.com. http://boxrec.com/boxer/10744. Läst 9 december 2015.
- ^ [a b] ”Tommy Burns - BoxRec”. boxrec.com. http://boxrec.com/media/index.php/Tommy_Burns. Läst 9 december 2015.
- ^ ”Jack Johnson: 100 years on”. Daily Mail Online. www.dailymail.co.uk. http://www.dailymail.co.uk/sport/boxing/article-3023768/Jack-Johnson-100-years-story-race-hate-fight-split-America.html. Läst 9 december 2015.
- ^ ”ESPN.com: Johnson boxed, lived on own terms”. espn.go.com. https://espn.go.com/sportscentury/features/00014275.html. Läst 9 december 2015.
- ^ ”Tommy Burns (boxer) explained”. everything.explained.today. http://everything.explained.today/Tommy_Burns_(boxer)/. Läst 9 december 2015.
Externa länkar
Företrädare: Marvin Hart | Världsmästare i tungviktsboxning Tommy Burns 23 feb 1906 - 26 dec 1908 | Efterträdare: Jack Johnson |
Media som används på denna webbplats
Tommy Burns, became the first fighter to agree to a championship with a black boxer, the legendary Jack Johnson, to whom he lost his title.
Författare/Upphovsman: AFineHog, Licens: CC BY-SA 3.0
Världsmästarbälte boxning, tungvikt. För den som vunnit en mästartitel (eller flera) i någon av de stora, ursprungliga organisationerna: WBA, WBC och IBF