Tomas Tranströmer

Tomas Tranströmer
Tomas Tranströmer, 2008.
Född	Tomas Gösta Tranströmer 15 april 1931 Stockholm
Död	26 mars 2015 (83 år) Sofia församling, Stockholm
Yrke	Psykolog, poet
Nationalitet	Svensk
Språk	svenska[1][2]
Verksam	1954–2004
Priser	Neustadtpriset 1990 Nobelpriset i litteratur 2011
Make/maka	Monica Bladh
Barn	Emma Tranströmer Paula Tranströmer
Släktingar	Gösta Tranströmer (far) Britten Lagerkvist Tranströmer (halvsyster)
Influenser	T.S. Eliot[3]
Webbplats	http://tomastranstromer.net[4]

Tomas Tranströmer, född 15 april 1931 i Stockholm, död 26 mars 2015 i Sofia församling i Stockholm, var en svensk poet, översättare och psykolog. Tranströmer tilldelades Nobelpriset i litteratur 2011 efter att i många år ha varit ett återkommande namn i förhandsdiskussionerna till priset. Tranströmers litteratur är översatt till ett sextiotal språk.^[5]

Tomas Tranströmer var son till redaktören Gösta Tranströmer (1901–1977) och Helmy, ogift Westerberg (1898–1969), samt halvbror till Britten Lagerkvist Tranströmer. Namnet Tranströmer tog fadern i vuxen ålder efter att han flyttat från det privata barnhemmet i Nacka vars föreståndarinna hette Tranström.^[6] Föräldrarna skildes när han var barn, och därefter träffade han inte sin omgifte far så ofta. Modern, som var dotter till en lots, försörjde familjen som lärarinna på Östermalm i Stockholm. De bodde i en tvårumslägenhet på Folkungagatan 57 på Södermalm. Somrarna tillbringade de ute i skärgården, på Runmarö hos morfadern, som Tranströmer återkommer till i sin diktning. Hans intresse för vetenskap och konstnärligt utövande vaknade tidigt och påverkades av hans vistelser i skärgården, där han bland annat samlade insekter.^[8][9]

Efter studentexamen vid Södra Latinläroverket skrevs Tranströmer in vid Stockholms högskola, där han läste litteraturhistoria med poetik, och blev filosofie kandidat 1956. Dessutom tog han yrkesexamen som psykolog. Året efter examen anställdes han vid Psykotekniska institutet vid Stockholms högskola. 1958 gifte sig Tomas Tranströmer med Monica Bladh, och makarna bodde på Stigbergsgatan på Södermalm i Stockholm.^[10][11]

Under åren 1960̣–1966 var Tranströmer fängelsepsykolog och kurator vid en anstalt för unga kriminella i Roxtuna i Linköpings kommun.^[12][10] År 1961 föddes dottern Emma Tranströmer, som senare blev konsertsångerska, och 1964 föddes dottern Paula.^[13] Under åren 1965–2000 var Tomas Tranströmer psykolog vid Arbetsmarknadsinstitutet i Västerås. Han och familjen bodde på Infanterigatan 144.

Tranströmer kom redan vid sin debut med 17 dikter 1954 att hyllas som ett ungt geni, och trots visst mothugg har han byggt upp ett anseende som en av Sveriges mest respekterade och översatta moderna poeter, med ett djupt egenartat bildspråk. Under 1970- och 1980-talen var han tidvis en flitig uppläsare av sina egna verk.

I november 1990 fick Tomas Tranströmer en stroke^[14] som ledde till afasi och förlamning av kroppens högra sida.^[15]

År 2011 tilldelades Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur.

År 2012 blev Tranströmer utnämnd till hederslektor på sin gamla skola Södra Latin.^[16] I samband med detta instiftade Södra Latin Tranströmer-stipendiet som delas ut till två elever varje år.^[17]

Den 26 mars 2015 avled Tranströmer efter en kortare tids sjukdom. Han blev 83 år gammal.

Tomas Tranströmer räknas till de så kallade femtiotalspoeterna, med Lars Forssell och Östen Sjöstrand. Under 1950-talet blev lyriken åter på modet, och årtiondet räknas som ingången till senmodernismen. Hans första publicerade dikter dök upp 1948 i Södra Latins skoltidning Loke, då han bara var 16 år.^[18] I sin debutsamling 17 dikter, som var 1950-talets mest omtalade författardebut på svenska, återinförde Tranströmer den bundna versen.

Tranströmers poetiska stil beskrivs ofta som vardaglig, men med det mystiska ständigt närvarande förmedlat med ett komplicerat slag av naturlyrik. Detta det mystiska i tillvaron framträder främst i och med Tranströmers ”självlysande metaforer” vilka öppnar passager till ”en annan tillvaro”. Vad en annan tillvaro innebär i Tranströmers diktning finns det inget entydigt svar på, men de flesta uttolkare är överens om att där ytterst kan anas en religiös storhet, som till en viss grad kan jämföras med den religiösa vändningen hos författare i hans generation, som Majken Johansson, Bo Setterlind, Östen Sjöstrand och Birgitta Trotzig. Denna religiösa storhet träder hos Tranströmer fram genom närmanden i den mänskliga drömmen och den svenska naturen, och det är främst i dessa miljöer som poetens laddade metaforer slår ut i sin fulla styrka: ”själen / skavde mot landskapet så som en båt / skaver mot bryggan” (ur dikten ”Ansikte mot ansikte” i samlingen Den halvfärdiga himlen), ”Vaken i mörkret hör man / stjärnbilderna stampa i sina spiltor / högt över trädet” (ur dikten ”Storm” i samlingen 17 dikter). Samtidigt har det påpekats att det religiösa hos Tranströmer framför allt är ”en upplevelse av världen som sammanhang och närvaro” och inte finner uttryck i någon bekännelse till en konkret doktrin eller trossamfund som i Majken Johanssons, Setterlinds och Trotzigs fall.^[19] Tranströmer anses vara en stor stilist, känd för att kunna uttrycka en komplex stämning i endast några enkla meningar.

Tranströmer var nära vän med den amerikanske norskättade poeten Robert Bly. De bägge poeterna översatte inte bara varandra till respektive modersmål, utan hade även en lång och intensiv brevkorrespondens. Korrespondensen har senare givits ut i boken Air Mail, som även är titeln på en av Tranströmers dikter från diktsamlingen För levande och döda, från 1989. Tranströmer har introducerats på nederländska av den kände prosaförfattaren och diktaren Bernlef. Tranströmers samlade dikter har översatts till slovakiska och 2001 utgivits av Milan Richter, slovakisk diktare och landets främsta översättare av nordisk och tysk lyrik.

Tranströmers skapande var efter stroken förknippat med stora svårigheter, något han bearbetade i diktsamlingarna Sorgegondolen och Den stora gåtan. På grund av den ansträngning som krävdes för att producera de långa dikter som annars brukar karakterisera Tranströmer gick han alltmer över till haikuns korta form.

Tranströmer tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2011 ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.^[21] Tranströmer blev 2011 den fjärde författaren genom tiderna som har fått både Neustadtpriset (som han tilldelades år 1990) och Nobelpriset. De tre föregående mottagarna av både Sveriges och USA:s främsta internationella litteraturpriser är Czesław Miłosz, Gabriel García Márquez och Octavio Paz.^[22]

Tranströmers dikter har översatts till finska av Caj Westerberg som fick Finlands Rundradions Översättarbjörnen 2012 för översättning av Tranströmers samlade verk.^[23]

Tranströmer var även en begåvad pianist och hans dikter refererar ibland både till pianospel och till musik, såväl klassisk musik som jazz. Vid de få framträdanden Tranströmer gjorde efter slaganfallet spelade han ofta vänsterhandsstycken.^[25] Skådespelaren Krister Henriksson läste ibland Tranströmers dikter vid dessa tillfällen. Även Lena Endre har uppträtt tillsammans med Tranströmer. I december 2011 utsågs han till hedersledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. I motiveringen nämndes bland annat att ”få samtida poeter har lika övertygande betonat samhörigheten mellan poesi och musik”.^[26]

Många nutida tonsättare har inspirerats av Tranströmers poesi och tonsatt hans texter. Bland dessa finns Torbjörn Nilsson, Maurice Karkoff, Lennart Hedwall, Johan Hammerth, Ulf Grahn, Stig Gustav Schönberg, Madeleine Isaksson, Per Gunnar Petersson, Margareta Hallin, Lars Edlund, Hans Gefors, Sven-David Sandström, Johan-Magnus Sjöberg, Jan Sandström, Benjamin Staern, Andrea Tarrodi, Maria Löfberg, Daniel Stagno, Anders Eliasson och Bo Hansson.^[27]

Tomas Tranströmers dotter Emma är konsertsångerska och gav, till faderns åttioårsdag 2011, ut fonogrammet Dagsmeja med hans tonsatta dikter.^[28]

• 1993 – Minnena ser mig

• Tranströmer, Tomas (1976). Tal på Övralid 1975. Övralidspristagare, 1975. Motala: Heidenstamsällskapet. Libris 262355 
• Tranströmer, Tomas (1981) (på tyska). Petrarca-Preis 1981: Tomas Tranströmer. Bogen, 4. München: Hanser. Libris 511607 
• Tranströmer Tomas, Hohl Ludwig, red (1984) (på tyska). Petrarca-Preis, Bd. 2: Ludwig Hohl, Tomas Tranströmer, Ilse Aichinger, Gerhard Meier, Gustav Januš: 1980–1984. München: Autorenbuchhandlung. Libris 614927. ISBN 3-9800697-2-9 
• Tranströmer, Tomas (1987). ”Vermeer”. Paletten (Göteborg: Stiftelsen Paletten) 1987 (1): sid. 4. ISSN 0031-0352.  Libris 2809115
• Smith, Thomas R. & Tranströmer, Tomas, red (1992) (på engelska). Walking swiftly: Writings & images on the occasion of Robert Bly’s 65th birthday (1. ed.). St. Paul: Ally Press. Libris 10870104. ISBN 0-915408-48-1 
• Sjöstrand Östen & Espmark, Kjell & Tranströmer, Tomas, red (1998). A violin before the open window: An anthology with poems. Bratislava: GRAFIQ Studio for the 18th World Congress of Poets. Libris 7685886. ISBN 80-88934-08-7 
• Tranströmer, Tomas; Schmidt, Torbjörn; Bly, Robert (2001). Air Mail: Brev 1964–1990. Översättare Lars-Håkan Svensson. Stockholm: Bonniers. Libris 7150473. ISBN 91-0-057384-1 

Västerås kommun instiftade 1997 Tranströmerpriset för att ”belöna ett högtstående författarskap i Tomas Tranströmers anda”. Priset delas ut vartannat år till en lyriker utsedd av en jury.^[29]

• I Västerås finns flera haikudikter av Tomas Tranströmer i form av stenpoesi^[32]
• I Poesiparken finns en lekplats som har hämtat inspiration från Tomas Trantrömers poesi och insektsintresse^[33].
• Entrétorget utanför Stadsbiblioteket i Västerås heter sedan maj 2012 Tomas Tranströmers plats.^[35]
• För att hylla Tomas Tranströmers konstnärskap bytte Medborgarplatsens bibliotek 10 juni 2014 namn till Tranströmerbiblioteket och fick då ett utökat poesiansvar och en utbyggd samling av Tomas Tranströmers verk, tillsammans med en permanent utställning om hans författarskap. ^[37]
• Tomas Tranströmer finns på de svenska frimärkena ”Nobeldiplom Tomas Tranströmer” som utkom 14 november 2013.^[38]

• 
  Vasagatan-Smedjegatan
• 
  Köpmangatan-Kungsgatan
• 
  Stora gatan-Köpmangatan
• 
  Torggatan-Hantverkargatan
• 
  Hantverkargatan
• 
  Vasagatan-Hantverkargatan
• 
  Tomas Tranströmers plats
• 
  Tomas Tranströmers plats
• 
  Tomas Tranströmers plats
• 
  Lekplatsen Poesiparken i Västerås

• Espmark, Kjell (1983). Resans formler. P.A. Norstedt & Söners förlag. ISBN 91-1-833212-9 
• Litteraturhandboken: Författarlexikon och litteraturöversikter. Stockholm: Forum. 1984 
• Olsson, Bernt; Algulin, Ingemar (1991). Litteraturens historia i Sverige. Stockholm: Norstedt 

• Espmark, Kjell (1983). Resans formler: en studie i Tomas Tranströmers poesi. Stockholm: Norstedts. Libris 7153818. ISBN 91-1-833212-9 
• Joanna Bankier, The Sense of Time in the Poetry of Tomas Tranströmer, 1985
• Bergsten, Staffan (1989). Den trösterika gåtan: Tio essäer om Tomas Tranströmers lyrik. FIB:s lyrikklubbs bibliotek. Stockholm: FIB:s lyrikklubb. ISSN 0425-5232 Libris 7421557. ISBN 91-550-3424-1 
• Karlström, Lennart (1990–2001). Tomas Tranströmer: En bibliografi. Acta Bibliothecae regiae Stockholmiensis. Stockholm: Kungliga biblioteket. ISSN 0065-1060 Libris 8239417 
• Ringgren, Magnus (1997). Det är inte som det var att gå längs stranden: En guide till Tomas Tranströmers Östersjöar. Stockholm: Bokbandet. Libris 8381368. ISBN 91-88152-02-2 
• Rönnerstrand, Torsten (2003). ”Varje problem ropar på sitt eget språk.” Om Tomas Tranströmer och språkdebatten. Karlstad: Karlstad University Press. Libris 9056274. ISBN 91-85019-35-6 
• Schiöler, Niklas (1999). Koncentrationens konst: Tomas Tranströmers senare poesi. Stockholm: Bonniers. Libris 7150065. ISBN 91-0-056913-5 
• Slyk, Magdalena (2010). ”VEM är jag?” Det lyriska subjektet och dess förklädnader i Tomas Tranströmers författarskap. Uppsala. Libris 11896278. ISBN 978-91-506-2137-2 
• Bergsten, Staffan (2011). Tomas Tranströmer: Ett diktarporträtt. Stockholm: Bonniers. Libris 11957556. ISBN 978-91-0-012515-8 

• Wikimedia Commons har media som rör Tomas Tranströmer.
  Bilder & media
• Wikiquote har citat av eller om Tomas Tranströmer.

  Citat

Wikinews har nyheter relaterade till artikeln Tomas Tranströmer.

• Tomas Tranströmer – Albert Bonniers Förlag
• Biobibliografisk notis – Svenska Akademien
• Tomas Tranströmer i Libris
• SVD "Tranströmer nu på 54 språk"
• Tomas Tranströmer hos Nobelstiftelsen (på engelska)

Tomas Tranströmer Diktsamlingar 17 dikter (1954) · Hemligheter på vägen (1958) · Den halvfärdiga himlen (1962) · Klanger och spår (1966) · Mörkerseende (1970) · Stigar (1973) · Östersjöar (1974) · Sanningsbarriären (1978) · Det vilda torget (1983) · För levande och döda (1989) · Sorgegondolen (1996) · Fängelse (2001) · Den stora gåtan (2004) Självbiografi Minnena ser mig (1993)

Nobelpristagare i litteratur 1901–1925 Prudhomme (1901) · Mommsen (1902) · Bjørnson (1903) · F. Mistral, Echegaray (1904) · Sienkiewicz (1905) · Carducci (1906) · Kipling (1907) · Eucken (1908) · Lagerlöf (1909) · Heyse (1910) · Maeterlinck (1911) · Hauptmann (1912) · Tagore (1913) · Inget pris utdelades 1914. · Rolland (1915) · von Heidenstam (1916) · Gjellerup, Pontoppidan (1917) · Inget pris utdelades 1918. · Spitteler (1919) · Hamsun (1920) · France (1921) · Benavente (1922) · Yeats (1923) · Reymont (1924) · Shaw (1925) 1926–1950 Deledda (1926) · Bergson (1927) · Undset (1928) · Mann (1929) · Lewis (1930) · Karlfeldt (1931) · Galsworthy (1932) · Bunin (1933) · Pirandello (1934) · Inget pris utdelades 1935. · O’Neill (1936) · du Gard (1937) · Buck (1938) · Sillanpää (1939) · Inga priser utdelades 1940–1943. · Jensen (1944) · G. Mistral (1945) · Hesse (1946) · Gide (1947) · Eliot (1948) · Faulkner (1949) · Russell (1950) 1951–1975 Lagerkvist (1951) · Mauriac (1952) · Churchill (1953) · Hemingway (1954) · Laxness (1955) · Jiménez (1956) · Camus (1957) · Pasternak (1958) · Quasimodo (1959) · Perse (1960) · Andrić (1961) · Steinbeck (1962) · Seferis (1963) · Sartre (1964) · Sjolochov (1965) · Agnon, Sachs (1966) · Asturias (1967) · Kawabata (1968) · Beckett (1969) · Solzjenitsyn (1970) · Neruda (1971) · Böll (1972) · White (1973) · Johnson, Martinson (1974) · Montale (1975) 1976–2000 Bellow (1976) · Aleixandre (1977) · Singer (1978) · Elytis (1979) · Miłosz (1980) · Canetti (1981) · García Márquez (1982) · Golding (1983) · Seifert (1984) · Simon (1985) · Soyinka (1986) · Brodsky (1987) · Mahfouz (1988) · Cela (1989) · Paz (1990) · Gordimer (1991) · Walcott (1992) · Morrison (1993) · Oe (1994) · Heaney (1995) · Szymborska (1996) · Fo (1997) · Saramago (1998) · Grass (1999) · Gao (2000) Från 2001 Naipaul (2001) · Kertész (2002) · Coetzee (2003) · Jelinek (2004) · Pinter (2005) · Pamuk (2006) · Lessing (2007) · Le Clézio (2008) · Müller (2009) · Vargas Llosa (2010) · Tranströmer (2011) · Mo Yan (2012) · Munro (2013) · Modiano (2014) · Aleksijevitj (2015) · Dylan (2016) · Ishiguro (2017) · Tokarczuk (2018) · Handke (2019) · Glück (2020) · Gurnah (2021) · Ernaux (2022) · Fosse (2023)