Tomas Löfström

Tomas Löfström 1996.

Tomas Löfström, född 23 april 1948 i Lund, död 13 februari 2016,^[1] var en svensk reseskildrare, författare och kulturjournalist.

Löfström började omkring 1970 att med utgångspunkt i studentrevolt och reseerfarenheter publicera reportage, kulturartiklar, poesi i Tidsignal, Arbetaren, Vår Lösen m.fl. Han debuterade med romanen Liftare 1971. Från 1987 var han krönikör och reseskildrare i resemagasinet Vagabond i omgångar. Han var 1977–1980 redaktör för tidskriften Studiekamraten och har även ingått i redaktionen för riksradions Obs/Kulturkvarten.^[2] Tomas Löfström utgjorde en tredje länk i en Österlensk författarkedja med både far och farfar som Österlenskildrare. Hans farfar, folkskolläraren och författaren Frans Löfström fick en väg uppkallad efter sig på Baskemölla och hans ”Här Ostpå” står i var mans hem. Fadern Inge Löfström, präst och författare, har skildrat livet i det österlenska kustsamhället i flera litterära verk.

Bibliografi

• Liftare, 1971.
• Rörelsen, 1973.
• Vägen till Kathmandu, 1975.
• Landet mitt i världen, 1976.
• Minnet av en by, 1978.
• Mellan Haväng och Himalaya, 1978.
• President de Huslund, 1978 (med Peter Guttorp)
• Kring Lund, 1979.
• Dalen där Buddha dör, 1979.
• På Österlen, 1981.
• Den långa resan till Lhasa, 1983.
• Transit,1984.
• Gryningsflickan, 1986. (Belönad med delat förstapris i Bra Böckers romanpristävling 1985).
• Till min syster, 1988.
• Rosor, vin, en vän att älska, 1989.
• Hemligheten i Marabar, 1992.
• Änglar och rebeller, 1995.
• Röster från Indien, 1997.
• Mannen som reste, 2000.
• Kärlek, uppror och kardemummakärnor, 2001.
• Österlen - landskapet i litteraturen, 2002
• William Arnes dröm om frihet, 2004.
• Innan Ganges flyter in i natten, 2009.
• Den siste resenären – en biografi om Torgny Sommelius, 2012.
• Överbrygga, 2015.

Källor

Externa länkar

• Dödsannons - Svenska Dagbladet den 23 februari 2016, s. 11