Tofu

Tofu
Tofu
Kinesiska namn
Traditionell kinesiska	荳腐 eller 豆腐
Förenklad kinesiska	豆腐
Hanyu pinyin	dòufu, dòufǔ
Transkriptioner Hakka - Romanisering teu55 fu55 Mandarin - Hanyu pinyin dòufu, dòufǔ - Wade–Giles tou4-fu, tou4-fu3 Min - Hokkien tāu-hū Wu - Romanisering deu去 vu去 (Wuu Pinyin) [dɤɯ.vʊ] (IPA) Kantonesiska - Jyutping dau6-fu6
Vietnamesiskt namn
Vietnamesiska	đậu phụ eller đậu hũ eller tàu hũ
Thailändskt namn
Thai	เต้าหู้IPA: [tâohûː]
Koreanskt namn
Hangul	두부
Hanja	豆腐
Transkriptioner - McCune- Reischauer tubu - Reviderad romanisering dubu[1]
Japanskt namn
Kanji	豆腐
Hiragana	とうふ (tōfu)
Transkriptioner - Modern Hepburn tōfu - Kunrei-shiki tôhu
Malajiskt namn
Malajiska	tauhu
Indonesiskt namn
Indonesiska	tahu
Filippinskt namn
Tagalog	tokwa
Tamiliskt namn
Tamil	தஹு (tahu)

Tofu (豆腐, japanska: tōfu, kinesiska: dòufu eller dòufǔ) är en produkt gjord av sojabönor. Tofu används ofta som ersättning för mjölkprodukter i produkter för veganer, mjölkallergiker eller laktosintoleranta. Genom sin neutrala smak kan tofu smaksättas och användas till många olika saker, exempelvis glass, vegetarisk köttimitation, vegansk ost, etc.

Tofu tillverkades först i Kina, men har spridits med den vegetariska kosthållningen. [Citat behövs]

Tofu kan köpas i olika hårdhetsgrader i mataffärer och är en basvara inom det östasiatiska köket. Japansk tofu säljs oftast i två hårdhetsgrader. Hård tofu kallas bomullstofu (japanska 木綿豆腐, momendōfu) och mjuk tofu kallas silkestofu (japanska 絹漉し豆腐, kinugoshi tōfu).

Tofu är en av flera sojamjölksprodukter som finns i det kinesiska och japanska köket.

Tofutillverkning

Att göra tofu är delvis som att ysta vanlig ost (därav namnet "bönost"). De blötlagda sojabönorna mals och kokas i vatten några minuter. Då har det bildats rikligt med skum på ytan. Produkten är sojamjölk som koaguleras på ett liknande sätt som komjölksost.

Ett koaguleringsmedel tillsätts och rörs igenom vätskan. Kineserna använder gips (kalciumsulfat) och japanerna nigari (にがり) som är ett extrakt från havsvatten sedan bordssalt (natriumklorid) har framställts. När sojamjölken flockar sig, hälls vätskan tillsammans med ostmassan med slev i en träform klädd med silduk och massan pressas under en vikt. Ytterligare pressning görs på en sluttande träskiva om tofun skall vara hårdare.

Har man inte en fyrkantig form kan även ett rent bomullstyg användas tillsammans med en vanlig sil.

Framställningen är tidskrävande på grund av att stora mängder vatten måste kokas upp för att producera en mindre mängd tofu. I Kina och Japan sköts tofutillverkningen av specialister som motsvarar bagare.

För kinugoshi (絹漉し) som har ett högre vatteninnehåll framställs en tjockare sojamjölk och förvandling till tofu sker i en vanlig behållare utan att vattnet silas av. Kinugoshi (sidentofu) äts på sommarmånaderna eftersom den är svalkande.

Näringsvärde

Näringsvärdet för sojamjölk och tofu liknar komjölk, med ett undantag: om gips har använts som koaguleringsmedel för att producera tofu, vilket är vanligare i Kina, blir kalciuminnehållet högre. I tofu som görs enligt den japanska metoden med nigari, är kalciuminnehållet lägre.[1]

Okara

Okara (御殻) är en restprodukt från tillverkning av tofu och består av malda sojabönor sedan sojamjölken har extraherats. Den används i japan som djurfoder och kan även användas i vegetariska färser, vid brödbak, och andra rätter.

Referenser

Externa länkar

• Recept.
• How nigari is made (engelska)