Tofsviolsångare
| Tofsviolsångare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Stjärtmesar Aegithalidae |
| Släkte | Leptopoecile |
| Art | Tofsviolsångare L. elegans |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leptopoecile elegans | |
| Auktor | Przewalski, 1887 |
Tofsviolsångare[2] (Leptopoecile elegans) är en liten asiatisk färgglad tätting som numera placeras i familjen stjärtmesar, endemisk för Kina.[3]
Utseende och läten
Tofsviolsångaren är en mycket liten (10 cm), färgsprakande tätting med tofs på huvudet och relativt lång, avsmalnad stjärt. Hanen har vit panna, svart tygel och blekt lilafärgad hjässa, med resten av huvudet i kastanjebrunt, blekare på strupen. Vidare är mantel och rygg dovt blå, mot övergump och övre stjärttäckare himmelsblå. Undersidan är vinröd, mot buken mer blålila. Undre stjärttäckarna är blekt kastanjebruna.[4]
Honan har mörkare hjässa och mindre tydlig tofs, mer umbrafärgad än blå ovan. Undersidan är smutsvit med anstrykning av vinrött, på nedre flankerna i lila.[4]
Bland lätena hörs ett mycket tunt, dalande och sorgest "pseee", likt violsångaren (Leptopoecile sophiae).[5]
Utbredning och systematik
Tofsviolsångare förekommer från nordcentrala Kina till Tibet och Sichuan.[3] Den behandlas numera som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Familjetillhörighet
Tidigare placerades arten i den stora sångarfamiljen Sylviidae. DNA-studier har dock visat att dess medlemmar inte är varandras närmaste släktingar och familjen har därefter delats upp i ett antal mindre. Violsångarna står nära stjärtmesarna i Aegotheles och inkluderas numera därför i deras familj Aegothelidae.
Levnadssätt
Tofsviolsångaren förekommer i bergstrakter i barrskog, framför allt gran, och i dvärgväxande buskmarker ovan trädgränsen, på mellan 2600 och 4300 meters höjd. Den lever av insekter som den födosöker efter likt kungsfåglar högt upp i träden. Häckningsbiologin är mycket dåligt känd. Ett bo har hittats 15 meter upp i ett barrträd och ett par har observerats samla bomaterial i slutet av april.[1][4][5]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska ovanlig.[6]
Noter
- ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Leptopoecile elegans Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b c] Baker, Kevin (1997). Warblers of Europe, Asia and North Africa (Helm Identification Guides). sid. 256–259. ISBN 0713639717
- ^ [a b] Harrap, S. (2018). Crested Tit-warbler (Leptopoecile elegans). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59752 17 december 2018).
- ^ Baker, K. 1997. Warblers of Europe, Asia and North Africa. Princeton University Press, Princeton.
Externa länkar
Wikispecies har information om Leptopoecile elegans.
Wikimedia Commons har media som rör tofsviolsångare.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
« Lophobasileus elegans » = Leptopoecile elegans elegans (Subspecies of Crested tit-warbler) - male and female