Tofstärna

Tofstärna Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult tofstärna i häckningsdräkt i Australien
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Vadarfåglar Charadriiformes
Familj	Måsfåglar Laridae
Underfamilj	Tärnor Sterninae
Släkte	Thalasseus
Art	Tofstärna T. bergii
Vetenskapligt namn
§ Thalasseus bergii
Auktor	(Lichtenstein, 1823)
Utbredning
Ungefärlig häckningsutbredning       Utbredningsområde under vintertid
Synonymer
Sterna bergii Större iltärna

Tofstärna^[2] (Thalasseus bergii) är en havsfågel i familjen måsfåglar.^[3]

Tofstärnan är en mycket stor och långvingad tärna med en kroppslängd på 50–54 cm, varav stjärtspröten utgör 7–10 cm. Näbben är mycket lång och rätt smal, med nedåtböjd näbbrygg. Färgen är karakteristiskt gröngul, dock något livligare under häckningstid. Ovansidan är grå, undersidan vit och hjässan svart med en raggig svart tofs. Pannan är vit även häckningstid, dock smalt mitt fram. Lätet är ett raspigt "karrack".

Tofstärnan förekommer i den tropiska och subtropiska delen av gamla världen. Den häckar i ett område som sträcker sig från Sydafrika runt Indiska oceanen till centrala Stilla havet och Australien. Efter häckningstiden sprider de sig i ett stort område.

Tofstärna delas numera upp i fyra underarter:^[3]

• Thalasseus bergii bergii (inklusive enigma) – häckar i kustnära södra Afrika (Namibia till Moçambique)
• Thalasseus bergii. thalassinus - häckar i Tanzania, Seychellerna, på Aldabra, Rodrigues samt norra Madagaskar; sprider sig norrut till Somalia och söderut till södra Madagaskar
• Thalasseus bergii velox – häckar från Röda havet och nordvästra Somalia till Maldiverna, Myanmar och Sri Lanka
• Thalasseus bergii cristatus (inklusive gwendolenae) – häckar från Ryukyuöarna till sydöstra Kina till Filippinerna, Stora Sundaöarna, Wallacea, Nya Guinea, Australien och tropiska Stilla havet till sydöstra Polynesien

Arten beskrevs från början som Sterna bergii av den tyske naturvetaren Martin Lichtenstein 1823. Resultat ifrån studier av mitokondriellt DNA (Bridge, 2005) indikerar att de tre typiska huvudmönstren som tärnor uppvisar (ingen svart hjässa, svart hjässa och svart hjässa med vit panna) överensstämmer med tre distinkta klader.^[4] Utifrån dessa resultat föreslogs tofstärnan att flyttas till släktet Thalasseus som redan beskrevs 1822 av Heinrich Boie, men som övergavs ända tills resultaten av Bridge (2005) studier föreslog behovet av ett separat släkte.

Den bygger bon i täta kolonier på kustremsor och öar och stannar hos sina föräldrar för matning i flera månader efter att de blivit flygga. Likt de andra arterna i släktet Thalasseus födosöker tofstärnan genom att störtdyka efter fisk, ofta i marina områden. Hanen erbjuder fisk till honan som en del av parningsleken.

Arten är anpassningsbar och följer efter fiskebåtar för bortslängd bifångst. Den brukar även ovanliga boplatser som hustak och artificiella öar i saliner och reningsverk.

Dess ägg och ungar utsätts för predation ifrån måsar, trutar och ibisar. Mänsklig aktivitet som fiske, jakt och äggskördning har orsakat lokala populationsförminskningar. Det finns inga globala hot för fågeln som har en stabil total population på över 500 000 individer och IUCN kategoriserar artn som livskraftig (LC).^[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Karl Heinrich Bergius (1790-1818), en preussisk apotekare, botaniker och naturforskare och samlare av specimen för Berlins museum vid Godahoppsudden 1816-1818.^[5] Fågeln har på svenska även kallats större iltärna.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Greater Crested Tern, tidigare version.

• Wikispecies har information om tofstärna.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör tofstärna.
  Bilder & media
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org