Tjuvhumla
| Tjuvhumla | |
 Tjuvhumla som stjäler nektar från nordisk stormhatt | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Alpigenobombus[1] |
| Art | Tjuvhumla B. wurflenii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus wurflenii | |
| Auktor | Radoszkowski, 1860[2] |
| Synonymer | |
Bombus alpigenus Morawitz, 1873[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Tjuvhumla (Bombus wurflenii) är en insektsart i överfamiljen bin (Apoidea).
Namnkonvention
Den svenska Artdatabanken anger det vetenskapliga namnet till Bombus mastrucatus Gerstaecker, 1869, med motiveringen att det gamla namnet, Bombus wurflenii Radoszkowski, 1859, är felanvänt.[3] Även Finlands artdatacenter[4] och Global Biodiversity Information Facility (GBIF) använder Bombus mastrucatus som vetenskapligt namn, för GBIF med Bombus wurflenii som synonym[5]. Namnet Bombus wurflenii förefaller dock fortfarande vara i allmänt bruk, bland annat används det för alla Wikipedias artiklar om arten, och Integrated Taxonomic Information System (ITIS) anger också namnet som giltligt[2]. Dessutom betraktar artdatabanken för närvarande (tidigt 2024) det gamla namnet, Bombus wurflenii, som "felanvänt men acceptabelt"[6]. Bombus wurflenii används därför fortfarande som artnamn i den här artikeln.
Utbredning
Tjuvhumlan förekommer i Centraleuropa, Uralbergen och Kaukasus i Ryssland, Norden [7] och norra Turkiet[8].
Förekomst i Norden
I Norden är den framför allt en norsk art; i Sverige förekommer den i fjällvärlden från Dalarna till Abisko. I Jämtland och Härjedalen kan den dock gå längre österut. Dock är tjuvhumlan ingenstans vanlig,[9] även om den är klassificerad som livskraftig ("LC") i Sverige[10]. I Finland är den endast känd från ett fynd som gjordes 30/5 1926 vid Ruhtinansalmi i Kajanaland.[4]
Beskrivning
Humlan har mycket kort tunga och kraftiga, sågtandade käkar.[11] Drottningen är rufsigt svart med orange bakkropp. Arbetarna har samma utseende, men kan dessutom ha en antydan till gul krage. De är klart mindre än drottningen. Hanen har gul krage och nos; i övrigt som drottning och arbetare.[9] Drottningen blir 19 till 22 mm lång, hanen 14 till 16 mm och arbetarna 13 till 16 mm. Vingbredden är 36 till 41 mm för drottningen, 28 till 32 mm för hanen och 25 till 32 mm för arbetarna.[12]
Ekologi
Tjuvhumlan lever framför allt i bergen, där den söker sin näring på bergsängar, i dalar och på fjällhedar, även ovan trädgränsen.[12] I bergen i Balkan förekommer den på höjder mellan 1 300 och 2 100 m, medan den i de nordturkiska bergen vistas mellan 1 600 och 2 600 m.[8] Favoritväxter är nordisk stormhatt, kråkvicker, rödklöver, mjölkört och brudborste. Eftersom humlan vanligtvis inte når ner till nektargömman med sin korta tunga, biter den i stället hål på utsidan av blomman och suger i sig nektarn den vägen.[9] Det finns även andra humlor som kan använda samma metod för näringsinhämtning, som mörk jordhumla.[13]
Boet är oftast underjordiskt, gärna mellan stenar. Det rymmer vanligen mellan 80 och 150 individer.[12]
Referenser
- ^ ”Alpigenobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ag.html. Läst 10 januari 2015.
- ^ [a b c d e f g h i j] ”Bombus wurflenii Radoszkowski, 1860” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715043#null. Läst 15 mars 2023.
- ^ Hovmöller, R., Forshage, M. & Johansson, N. (2023-2024). ”Bombus mastrucatus Gerstaecker, 1869 | tjuvhumla”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/219524/details?lang=sv. Läst 14 mars 2024.
- ^ [a b] ”Observationer i Finland Bombus mastrucatus”. Finlands artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204765&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 14 mars 2024.
- ^ ”Bombus mastrucatus Gerstaecker, 1869” (på engelska). Global Biodiversity Information Facility (GBIF). 2023. https://www.gbif.org/species/4496012. Läst 14 mars 2024.
- ^ ”Taxon: Bombus mastrucatus' Gerstaecker, 1869 | tjuvhumla”. 'Bombus wurflenii Radoszkowski, 1859. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/219524/names/12485. Läst 14 mars 2024.
- ^ Pierre Rasmont (9 december 2013). ”Bombus (Alpigenobombus) wurflenii Radoszkowski, 1860” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://zoologie.umons.ac.be/hymenoptera/pagetaxon.asp?tx_id=3066. Läst 25 april 2017.
- ^ [a b] Pierre Rasmont et al. (18 januari 2008). ”Bombus (Alpigenobombus) wurflenii Radoszkowski, 1860” (på engelska(/franska/turkiska)). Atlas Hymenoptera: Bombus of Turkey. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.aspx?tx_id=1293. Läst 25 februari 2024.
- ^ [a b c] G. Holmström 2007 Humlor – Alla Sveriges arter sid. 134-135 ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ ”Tjuvhumla Bombus mastrucatus”. Artdatabanken. 2020. https://artfakta.se/artinformation/taxa/bombus-mastrucatus-219524/detaljer. Läst 14 mars 2024.
- ^ Björn Cederberg; Bo Mossberg (illustrationer) (2020). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 146–148. ISBN 9789178871018
- ^ [a b c] ”Bergwaldhummel – Bombus wurfleini” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/b-wurfle.htm. Läst 26 april 2017.
- ^ Björn Cederberg, Bo Mossberg Humlor i Sverige sid. 48
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Snapparhaug, Licens: CC BY 2.5
Bombus wurfleni in the Sognefjord area.
Tyvhumle som "stel" nektar ved å bite hol på blomsten til tyrihjelmen,og syg det ut bakvegen