Tjagataikhanatet
Tjagataikhanatet | ||||
Цагаадайн Хаант Улс Tsagadajn Chaant Uls (mongoliska) | ||||
| ||||
Tjagataikhanatet ca år 1300 | ||||
Huvudstad | Almalik[1] Samarkand (efter 1321)[1] Kashgar (efter 1321)[1] | |||
Språk | Tjagataiska | |||
Religion | ![]() ![]() | |||
Bildades | 1226 | |||
– bildades genom | erövring | |||
– bildades ur | Khwarezmiderna | |||
Upphörde | 1370 | |||
– upphörde genom | dynastiskifte | |||
– uppgick i | Timuriderna |
Tjagataikhanatet[2] (mongoliska: Цагаадайн Хаант Улс, Tsagadajn Chaant Uls) var en av de fyra viktigaste och största khanaten i Mongolväldet. Det varade från 1226 till 1370, och dess territorium motsvarade Khwarezm och Kara-Khitans områden. Därmed sträckte det sig över stora ytor utan naturliga gränser och utan enade kulturella traditioner. Detta motsvarar ungefär dagens Uzbekistan, Kirgizistan, Tadzjikistan, södra Kazakstan, västra Xinjiang (i Kina) och östra Afghanistan.
Historik
Området kom under mongoliskt styre efter den mongoliska invasionen av Khwarezm (1219–1221), och år 1226 blev Tjagatai (Djingis khans andra son) khan över regionen som då var en del i Mongolväldet. Tjagataikhanatet etablerades efter att Möngke khan tagit makten över Mongolväldet 1251.[3] Från dess att Khubilai khan år 1260 blev khan över Mongolväldet styrdes Tjagataikhanatet – liksom de andra khanaten – helt fristående som separata riken. De erkände dock Kublai Khan som khan över det samlade mongolväldet.[4][5] Efter Kublai Khans död 1294 blev Tjagataikhanatet liksom Yuandynastin, Ilkhanatet och Gyllene horden helt fristående och oberoende riken.
Tjagataikhanatet var nästan helt omringat av de tre andra mongoliska khanaten: Yuandynastin, Gyllene horden och Ilkhanatet.[1] Eftersom riket inte kunde expandera vändes alla problem inåt, något som ledde till flera politiska inbördeskrig. Instabilitet plågade därför regionen under långa tider. Ättlingar till Tjagatai khan kämpade hårt utan större resultat för att området skulle återfå sitt tidigare välstånd.[4][6] Landets centrala position utefter Sidenvägen gav dock landet bra möjligheter att ta ut handelstullar. Den enda riktningen som riket kunde expandera var mot Afghanistan och vidare mot Indien. På 1290-talet erövrade Tjagataikhanatet östra Afghanistan. Från Afghanistan gjordes mellan 1303 och 1306 ett flertal misslyckade försök att även erövra Indien.[7]
På 1330-talet konverterade de styrande mongoliska ättlingarna till islam, precis som tidigare även hänt i Gyllene horden och Ilkhanatet, och därmed var alla mongoler utanför Yuandynastin muslimer. I samband med att styret i Tjagataikhanatet blev muslimskt var också stora delar av de mongoliska elementen borta ut riket, vilket hädanefter kunde betraktas som en turkisk stat.[4]
Under 1300-talet föll riket mer och mer sönder, orsakat av inre splittring. 1321 delades Tjagataikhanatet i två delar, där den västra delen – Transoxanien – styrdes från Samarkand och den östra delen – Dzungariet – styrdes från Kashgar.[1] Tjagataikhanatet var bland annat hemregion för turk-mongolen Timur Lenk, som föddes där på 1330-talet. Under slutet av 1300-talet använde Timur Lenk Tjagataikhanatet som sin bas för sin ambition att bli världserövrare. Han legitimerade sitt agerande med att gifta sig med en ättling till Djingis khan (vilket gjorde hans son till äkta ättling till Djingis khan). Timur Lenk grundade Timuridernas imperium (1370–1506), erövrade både Persien och Irak samt invaderade Indien.[4][8]
I dag lever folkslaget hazarerna, som även kallas hazaramongoler, i centrala Afghanistan. De anses ha rötter till Tjagatai khan.[9]
Se även
- Mongoliska invasionen av Khwarezm
- Yuandynastin
- Gyllene horden
- Ilkhanatet
Referenser
Noter
- ^ [a b c d e] ”Chagatai or Jagatai Khanate - 1225-1370” (på engelska). GlobalSecurity.org. http://www.globalsecurity.org/military/world/mongolia/history-jagatai.htm. Läst 3 februari 2016.
- ^ Nordberg, Michael: Tjagatai i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 februari 2016.
- ^ Mote, F.W. (2003). ”Möngke Khan and the Third Campaign to the Wast” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 439-441. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PR8&dq=Imperial%20China%20900-1800%20M%C3%B6ngke%20Khan%20and%20the%20Third%20Campaign%20to%20the%20West&hl=sv&pg=PA439#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016
- ^ [a b c d] Mote, F.W. (2003). ”Relations among the Four Khanates” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 442-443. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&pg=PA442&dq=Imperial+China+900-1800+relations+among+the+four+khanates&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwij1M2I767KAhUm1XIKHb6BBeUQ6AEIGzAA#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016
- ^ Mote, F.W. (2003). ”The Second Campaign to the West, 1236–1241” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 434-436. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PA434&dq=Imperial%20China%20900-1800%20The%20Second%20Campaign%20to%20the%20West%2C%201236%E2%80%931241&hl=sv&pg=PA434#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016
- ^ Upshur / Terry / Holoka / Cassar / Goff (2011). ”The Khanate of Chagatai” (på engelska). Cengage Advantage Books: World History. Wadsworth Publishing. sid. 431. ISBN 1111345147. https://books.google.se/books?id=KbsIAAAAQBAJ&lpg=PA431&dq=Chagatai%20khanate&hl=sv&pg=PA431#v=onepage&q&f=false
- ^ ”Chagatai Khanate” (på engelska). Epic World History. http://epicworldhistory.blogspot.se/2013/10/chagatai-khanate.html. Läst 16 januari 2016.
- ^ Wade, Bonnie C. (1998). ”The Mongol and Timurid Ancestors of the Mugbal Family” (på engelska). Imaging Sound: An Ethnomusicological Study of Music, Art, and Culture in Mughal India. University of Chicago Press. sid. 38. ISBN 0226868400. https://books.google.se/books?id=5HMAUWINDeUC&lpg=PA38&dq=The%20Khanate%20of%20Chagatai&hl=sv&pg=PA38#v=onepage&q&f=false
- ^ Barbara Rose Johnston / Barbara Brower (2007). ”The Hazara of Central Afghanistan” (på engelska). Disappearing Peoples?: Indigenous Groups and Ethnic Minorities in South and Central Asia. Left Coast Press, Inc. sid. 153–156. ISBN 1598741217. https://books.google.se/books?id=1ppw7-NEsEsC&lpg=PA156&dq=%22hazaristan%22%20hazarajat&pg=PA156#v=onepage&q&f=false
Tryckta källor
- Mote, F.W. (2003) (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. ISBN 0674012127. http://www.amazon.com/Imperial-China-900-1800-F-Mote/dp/0674012127
- Upshur / Terry / Holoka / Cassar / Goff (2011) (på engelska). Cengage Advantage Books: World History. Wadsworth Publishing. ISBN 1111345147. http://www.amazon.com/Cengage-Advantage-Books-World-History/dp/1111345147
- Wade, Bonnie C. (1998) (på engelska). Imaging Sound: An Ethnomusicological Study of Music, Art, and Culture in Mughal India. University of Chicago Press. ISBN 0226868400. http://www.amazon.com/Imaging-Sound-Ethnomusicological-Culture-Ethnomusicology/dp/0226868400
- Barbara Rose Johnston / Barbara Brower (2007) (på engelska). Disappearing Peoples?: Indigenous Groups and Ethnic Minorities in South and Central Asia. Left Coast Press, Inc. ISBN 1598741217. http://www.amazon.co.uk/Disappearing-Peoples-Indigenous-Minorities-Central/dp/1598741217/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1454385760&sr=1-1&keywords=9781598741216
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman:
- Islam_symbol_plane2.svg: Gattsu
- derivative work: Bassem (talk)
الرمز السياسي للإسلام: الهلال والنجمة
Författare/Upphovsman: MapMaster, Licens: CC BY 3.0
A A map of the Chagatai Khanate in the late 13th century. The grey lines represent modern international borders. The blue represent rivers.
This map uses a Lambert azimuthal equal-area projection.Författare/Upphovsman:
Flag of Chagatai khanate
Författare/Upphovsman: Gabagool, Licens: CC BY 3.0
Locator map of the Chagatai Khanate, c. 1300. (Partially based on Atlas of World History (2007) - The World 1200-1300, map)
Författare/Upphovsman: User:Stannered, Licens: CC BY-SA 3.0
TIMURID THREE ANNULETS SYMBOL:
Three annulets symbol of the Timurids. See article [1] for precise discussion.

FROM THE CATALAN ATLAS:
In the Catalan Atlas (1375), only this flag is used for Eastern Mongol dominions, and it corresponds to the Mongol Yuan dynasty, not the Timurid Empire, which is not mentioned in the Catalan Atlas and was created too late (1370) to appear in the Catalan Atlas anyway.
STUDY OF THE FLAG by Yuka Kadoi, Faculty Member, University of Vienna ( (2010). "On the Timurid flag". Beiträge zur islamischen Kunst und Archäologie 2: 148.):

Yuka Kadoi studied the possibility that the "brown or originally silver flag with three circles or balls" in the Catalan Atlas could be associated with the "earlier dominions of the Timurid Empire", specifically referencing a flag shown over the city is camull (Khamil) in Xinjiang. She also quotes Ruy González de Clavijo (d. 1412), a Spanish ambassador who visited the Timurid court in 1404, who describes a a relevant emblematic design adopted by Timur:
"The special armorial bearing of Timur is the three circlets set thus to shape a triangle, which same it is said signifies that he Timur is lord of all three quarters of the world. This device Timur has ordered to be set on the coins that he has stuck, and on all buildings that he has erected (…) These three circlets which, as said, are like the letter O thrice repeated to form a triangle, further are the imprint of Timur’s seal, and again by his special order are added so as to be seen patent on all the coins stuck by those princes who are become tributary to his government."
She also notes the existence of Timur umbrella detail with three-dots decorative motif.
Some contemporary coins from Samarkand also have the three dots as a motif. [2]
Beyond this, scant confirmation.

Purported flag of the w:en:Mongol Empire
WARNING: This image is highly speculative. the source cited by fotw is not a reliable scholarly reference. This image should not be added to articles about the Mongol Empire. If it is added anyway, then its speculative nature must be a clearly indicated. Note that fotw is based on user contributions like Wikipedia, and hence not authoritative either.
(c) Arab League på engelska Wikipedia, CC BY-SA 3.0
Khwarezmian Empire (1190-1220)
Författare/Upphovsman: commons: Shazz / pl.wiki: Shazz🔆, Licens: GFDL
The Dharmacakra, "Wheel of Dharma", a symbol for Bodhi Dharma… or Buddh'ism in the West
(c) Аркадий Зарубин på ryska Wikipedia, CC BY-SA 3.0
The main shaman of Olkhon - Valentin Hagdaev; Olkhon (Baikal)