Tibast

Tibast
A. Kvist med blommor B. Kvist med frukter 1. Förstoring av blomma i längdsnitt 2. Dito blomkrona 3. Frömjöl i kapsel, förstorat 4. Pollenkorn, förstorat 5 Pistill, förstorat 6. Dito i längdsnitt 7. Bär i längdsnitt 8., 9., 10., 11. Frön med och utan hölje
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Malvaordningen Malvales
Familj	Tibastväxter Thymelaeaceae
Släkte	Tibastsläktet Daphne
Art	Tibast D. mezereum
Vetenskapligt namn
§ Daphne mezereum
Auktor	L.,1753
1. Gren med blommor och späda blad 2. Blomma med uppfläkt holk, förstoring 3 × 3. Pistill, förstoring 8 × 4. Gren med fullväxta blad och mogna stenbär
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Tibast (Daphne mezereum) är en art i familjen tibastväxter.

Utseende

Tibast är en lövfällande buske som blir 1,5 meter hög. Bladen är mjuka, 3–8 cm långa och 1–2 cm breda. Den blommar tidigt på våren på bar kvist. Blommorna är rosa eller ljuslila, i sällsynta fall vita (underart alba), 10–15 mm i diameter och har stark, behaglig doft, ungefär som narciss. Frukten är ett klarrött bär, som är 7–12 mm i diameter.

Habitat

Växten är ursprunglig i större delen av Europa och västra Asien. I Norden förekommer den sparsamt, och är i Sverige som vild fridlyst i vissa län^[1]. I södra Europa växer den på högre höjder över havet. Norrut förekommer den upp till norra England och centrala Skandinavien, främst i lövskog och på skogsängar.

I Nordamerika är tibast inte ursprunglig, men på sina håll förekommer den förvildad, spridd från odlingar.

Utbredningskartor

• Norden [5]
• Norra halvklotet [6]

Giftighet

Växten är giftig för människor, och då särskilt bär och bark, men allvarliga förgiftningar är ovanliga^[2]. Tibast innehåller daphnetoxin och mezerein som hos människor vid förtäring orsakar en brännande smärta i munnen och halsen samt blåsor och salivavsöndring. Andra följder kan vara kräkning, magsmärtor och diarré. Första hjälp är att ge dryck och koltabletter. Växtsaften är också kraftigt ögonretande. Vid tillbud måste ögat omedelbart sköljas med vatten i minst 5 minuter.

Allvarliga förgiftningar är ovanliga, men kan i svåra fall leda till medvetslöshet, kramper och njurskador. Om mer än fem bär eller andra växtdelar förtärts, ge medicinskt kol och ring Giftinformation och kontrollera risken.^[3]

Användning

1. Tibast används odlad som prydnadsväxt.
   
2. Tibast var förr obligatorisk på apoteken. En drog (Cortex Mezerei) bereddes av tidigt på våren insamlad bark, som lades i ättika. Medlet användes utvärtes mot körtelsvullnader, gikt med mera. Numera vet man att kontakt med busken kan orsaka allergiska reaktioner, såsom eksem.
   
3. Växtfärgning. Med de färska grenarna kan ylle färgas gult eller gulbrunt.

Etymologi

Daphne var enligt den grekiska mytologin en blyg nymf som vid ett tillfälle blivit förvandlad till ett lagerträd, och eftersom tibastens blad liknar lagerträdets, valde Linné Daphne som namn för tibastsläktet.

Mezerum kommer av arabiska mezeriyn = döda, med syftning på växtens giftighet.

I flera andra språk finns namnlika benämningar på tibast. Ytterst kan detta föras tillbaka till guden Tyr eller en gud i allmänhet: latin deus; grekiska ϑεός (teos).^[4]

Bygdemål

Noter

Källor

1. Giftinformationscentralen [7]

Externa länkar

• Den virtuella floran - Tibast
• Tibast i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)

• Wikimedia Commons har media som rör Tibast.
  Bilder & media