Thylogale thetis
| Thylogale thetis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Pungdjur Marsupialia |
| Ordning | Fåframtandade pungdjur Diprotodontia |
| Familj | Kängurudjur Macropodidae |
| Släkte | Buskvallabyer Thylogale |
| Art | Thylogale thetis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Thylogale thetis | |
| Auktor | (Lesson, 1828) |
| Utbredning | |
 (c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Thylogale thetis[2][3][4][5] är en pungdjursart som först beskrevs av René-Primevère Lesson 1828. Thylogale thetis ingår i släktet buskvallabyer och familjen kängurudjur.[6][7] Inga underarter finns listade.[6]
Artpitetet i det vetenskapliga namnet syftar på fartyget La Thetis som transporterade artens holotyp till Europa. Fartyget var i sin tur uppkallat efter havsnympfen Thetis i grekisk mytologi.[8]
Utseende
Individerna blir 29 till 63 cm långa (huvud och bål) och har en 27 till 51 cm lång svans. Hannar är med en genomsnittlig vikt av 7 kg betydlig större än honor som väger cirka 3,8 kg. Pälsen har på ovansidan en gråbrun färg och undersidan är ljusare till vitaktig. Ofta förekommer en ljus strimma på höften. Den tjocka svansen är bara täckt av korta hår.[9] Kännetecknande är en rödbrun nacke och rödbruna axlar.[10]
Utbredning
Pungdjuret förekommer i östra Australien mellan Brisbane och Sydney. Arten vistas där i skogar och gräsmarker samt i människans odlingar. Cirka 1,5 år efter födelsen blir honor könsmogna.[1]
Ekologi
När honan inte är brunstig lever Thylogale thetis vanligen ensam. Ibland iakttas mindre flockar. Arten vilar på dagen gömd i den täta växtligheten eller den solar en stund. Djuret letar på natten vid skogskanterna efter föda som utgörs av gräs, blad, rötter och bark.[9] Dessutom äter den frukter och frön.[11] Individerna kan varna varandra genom att trampa med bakfoten på marken. Artens naturliga fiender är dingon och den introducerade rödräven. Kanske faller små exemplar offer för rovfåglar.[9]
I norra delen av utbredningsområdet kan honan para sig under våren och hösten. Längre söderut sker parningen endast under sommaren. Ofta vilar embryon en tid när det finns ett syskon i moderns pung (marsupium). Den egentliga dräktigheten varar i cirka 30 dagar och sedan föds en enda unge. Ungen kravlar till pungen och börjar dia sin mor. Efter ungefär 6,5 månader lämnar ungen pungen och den får ytterligare di i upp till 4 månader. Könsmognaden infaller efter cirka 18 månader.[9]
Status
Etablering av jordbruksmark medförde att arten försvann i några av de södra områdena. Däremot gynnade liknande åtgärder arten i norra delen av utbredningsområdet. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor
- ^ [a b c] 2008 Thylogale thetis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (1998) , website Thylogale thetis, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
- ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Beolens, Watkins & Grayson (2009). ”Thetis”. The Eponym Dictionary of Mammals. JHU Press. sid. 409. ISBN 9780801893049
- ^ [a b c d] Toni Lynn Wainio (2004). ”Red-necked pademelon” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Thylogale_thetis/. Läst 30 april 2018.
- ^ Red-necked Pademelon, Queensland Museum, läst 2018-04-30.
- ^ Diet of Thylogale thetis and Thylogale stigmatica (pdf), läst 2018-04-30.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Thylogale thetis.
Wikispecies har information om Thylogale thetis.
Bildgalleri
|
Media som används på denna webbplats
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Red-necked Pademelon (Thylogale thetis) range
Författare/Upphovsman: Erland Howden, Licens: CC BY-SA 2.5
Photo of the Australian Native Red-Necked Pademelon (Thylogale thetis)