Thomsonkägelbi
| Thomsonkägelbi Status i Sverige: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Kägelbin Coelioxys |
| Art | Thomsonkägelbi Coelioxys obtusispina |
| Vetenskapligt namn | |
| § Coelioxys obtusispina | |
| Auktor | Thomson, 1872 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Thomsonkägelbi (Coelioxys obtusispina)[2] är en biart som beskrevs av Carl Gustaf Thomson 1872. Thomsonkägelbi ingår i släktet kägelbin och familjen buksamlarbin.[3][4][5] Inga underarter finns listade.[3] Arten finns endast i Sverige[1].
Utseende
Ett kraftigt bi med svart grundfärg, kort, brunaktig päls på mellankroppens ovansida och längre, vitaktig sådan på sidorna och undersidan. På bakkanterna av tergiterna (ovansidans bakkroppssegment) finns triangelformade, vithåriga fläckar som vanligtvis sammanfaller till tvärband. Som hos alla kägelbin smalnar honans bakkropp av i en lång spets, medan hanen har 6 taggar på bakkroppsspetsen. Arten påminner starkt om storkägelbiet (Coelioxys conoidea), och är svår att skilja från detta. Kroppslängden varierar mellan 12 och 14 mm.[6]
Ekologi
Thomsonkägelbiets larv lever som kleptoparasit i bon hos tapetserarbiet stortapetserarbi (Megachile lagopoda). Larven lever av födan som är avsedd för värdlarven efter det att den dödat denna. Thomsonkägelbiets habitat följer i stort sett värdarten, och den förekommer på torrängar likt alvarmarker, vid sanddyner samt i sandtag. Den hämtar nektar från storblommiga korgblommiga växter, framför allt väddklint,[6] men även bland annat tistlar besöks[1].
Utbredning
Arten har endast påträffats i Sverige; man har förmodat att den även kan finnas i östra Europa, men några fynd där har inte gjorts. I Sverige finns den numera endast på Gotland, men har tidigare förekommit i Skåne, Uppland och Östergötland.[1] Främsta orsaken till minskningen är återställning av sandtag, men minkad markstörning till följd av lägre jordbruksaktivitet och habitatförlust på grund av att sanddyner tas ibruk för semesterändamål är också orsaker.[6] På grund av minskningen är thomsonkägelbiet rödlistat som sårbart ("VU") i Sverige.[1]
Källor
- ^ [a b c d e] ”thomsonkägelbi - Coelioxys obtusispina”. Artdatabanken. 2010. http://www.artfakta.se/SpeciesFact.aspx?TaxonId=100676. Läst 5 november 2013.
- ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (10 oktober 2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/6968863. Läst 8 september 2013.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Dyntaxa Coelioxys obtusispina
- ^ [a b c] Niklas Johansson (23 april 2013). ”Coelioxys obtusispina thomsonkägelbi”. Artfaktablad. Artdatabanken. http://www.artfakta.se/artfaktablad/Coelioxys_Obtusispina_100676.pdf. Läst 5 november 2013.