Thomas Byström

Thomas Byström
Född28 augusti 1772[1][2]
Helsingfors
Död2 oktober 1839[1] (67 år)
Stockholm[1]
Medborgare iSverige och Finland
SysselsättningKompositör[3], violinist
BarnJohan Thomas Byström (f. 1810)
Oscar Byström (f. 1821)
Redigera Wikidata

Thomas Byström, född 28 augusti 1772 i Helsingfors, Finland, död 2 oktober 1839, var en svensk militär, musikpedagog, pianist, violinist och tonsättare.

Biografi

Han var son till Helsingfors borgmästare. Efter studier i Reval och Sankt Petersburg kom han 1792 kom han till kadettskolan i Karlberg och ägnade sig åt tonsättande vid sidan av sin karriär inom militären. Den 5 mars 1794 blev han ledamot (nr.142) av Kungliga Musikaliska Akademien.

Han var Gustav IV Adolfs personlige adjutant under kriget i Pommern 1805–1807 och finska kriget.[4] Efter statskuppen 1809 kom han att leva i fattigdom och for till Sankt Petersburg. Han flyttade åter till Sverige eftersom han inte längre kände sig hemma i Ryssland, som Finland blivit en del av. Han hade olika tjänster med lägre lön än som tidigare officer, bland annat translator, musiklärare vid Musikaliska Akademiens läroverk 1818–1833 och sekreterare vid Krigsvetenskapsakademien.

Han var far till Johan Thomas Byström och Oscar Byström.

Verklista

Orkesterverk

  • Kadrilj för liten orkester.

Kammarmusik

  • Tre violinsonater, opus 1.[5]
  1. Sonat i B-dur
  2. Sonat i g-moll
  3. Sonat i Ess-dur

Pianoverk

  • Obligé.
  • Rysk air med variationer i g-moll. Publicerad 1798 i Musikaliskt Tidsfördrif som nummer 29/30.[5]
  • Polonäs i C-dur. Publicerad 1805 i Musikaliskt Tidsfördrif som nummer 28-30.[5]
  • Kadrilj.
  • Vals i B-dur.[5]

Vokalverk

  • Nio sånger.
  • A ma guitarre "Ma Guitarre! ô la seule amie" (okänd).
  • Den välvise "I Herrar jag vil er berätta" (Anna Maria Lenngren).

Källor

Noter

  1. ^ [a b c] Levande Musikarv-ID: bystrom-thomas, läst: 19 januari 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ Thomas Byström, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4494-1416928957100, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Classical Archives, Classical Archives kompositörs-ID: 10281, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Tarkiainen 1993, s. 115
  5. ^ [a b c d] Nisser, Carl (1943). Svensk instrumentalkomposition 1770-1830. Nominalkatalog. Stockholm: Gothia. sid. 82-83. Libris 1412043 

Externa länkar

Auktoritetsdata