Thomas Bradwardine

Thomas Bradwardine
(c) Jerónimo Roure Pérez, CC BY-SA 4.0
FöddThomas Bradwardine
1290 (cirka)[1][2][3]
Chichester[4][5]
Död26 augusti 1349[6][5]
Lambeth[2][5][1], Storbritannien
BegravdKatedralen i Canterbury[7]
kartor
Medborgare iKungariket England
Utbildad vidMerton College, masterexamen, [5][3][8]
Balliol College, [3][8]
SysselsättningMatematiker, filosof, teolog, fysiker, universitetslärare, katolsk präst, katolsk biskop[9]
Befattning
Romersk-katolsk erkebiskop av Canterbury (1349–1349)[9][10]
ArbetsgivareOxfords universitet (1321–1335)[5]
Durham bispedømme (1335–1339)[5][11]
Sankt Pauls-katedralen (1339–1346)[11]
Redigera Wikidata

Thomas Bradwardine, född omkring 1290, död 26 augusti 1349 i London, var en engelsk filosof och ärkebiskop av Canterbury.

Thomas Bradwardine föddes antingen i Hartfield, Sussex eller i Chichester i England. Han blev ärkebiskop och kallades för Doktor Djup på grund av sina funderingar. Han fick rykte om sig att vara grundlig, skicklig matematiker och hängiven teolog. Efter att ha doktorerat i teologi blev han senare professor i ämnet. Han blev även personlig präst hos Edward III och dennes biktfader under kriget i Frankrike. När han kom tillbaka till England fick han ett prebende i Lincoln, där han också blev ärkediakon 1347. 1349 blev han ärkebiskop i Canterbury. Han dog av pest i Lambeth Palace (ärkebiskopens bostad) den 26 augusti 1349 bara fyrtio dagar efter att han blivit vigd till tjänsten.

Bradwardine var en av Oxfords Räknare på Merton College, Oxford University, och studerade mekanik tillsammans med William Heytesbury, Richard Swineshead och John Dumbleton. Gruppen skilde kinematik från dynamik, utvecklade kinematiken och utredde momentan rörelse. De formulerade först det generella hastighetsteoremet: En kropp som rör sig i en konstant hastighet färdas en lika lång sträcka och på samma tid som en annan accelererande kropp om hastigheten är halva sluthastigheten hos den accelererande kroppen. De visade på detta teorem i The Law of Falling Bodies - långt före Galileo Galilei som fick erkännandet.

Han ansåg att eftersom Gud är oändlig och överallt närvarande, måste också universum vara oändligt, utanför fixstjärnorna en tom värld utan slut.

Bibliografi

  • De causa Dei contra Pelagium et de virtute causarum, utgiven av Henry Savile (London, 1618). Nun's Priest's Tale, genom verket rankas han jämbördig med Augustinus.
  • De Geometria speculativa (Paris, 5530)
  • De A rithmetica practica (Paris, 1502)
  • De Proportionibus (Paris, 1495; Venice, 1505)
  • De Quadratura Circuli (Paris, 1495)
  • Ars Memorative, Sloane manuscripts. No. 3974 in the British Museum.

Litteratur

  • Quétif-Echard, Script. Praedic. (1719), i. 744; WF Hook, Lives of the Archbishops of Canterbury, vol. iv.

Externa länkar

  1. ^ [a b] Andrew Bell, Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica, Inc..[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Complete Dictionary of Scientific Biography, Charles Scribner's Sons, 2008, ISBN 978-0-684-31559-1.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] s. 4, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f] MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
  6. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  7. ^ Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] s. 99, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Catholic Hierarchy person-ID: bradw.[källa från Wikidata]
  10. ^ Catholic Hierarchy stifts-ID: c519.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] s. 5, läs online.[källa från Wikidata]

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Geometria speculativa. Thomas Bradwardine.jpg
(c) Jerónimo Roure Pérez, CC BY-SA 4.0
Se trata de una obra capital del humanismo, iluminada en el taller de Cola Rapicano.

El códice transcribe las obras de Thomas Bradwardine, Geometria speculativa, y de Johannes Peckham, Perspectiva communis. Las dos obras incorporan dibujos geométricos ilustrativos.

Decoración: orla renacentista, miniada en oro y colores, con cinco medallones con los bustos de cinco emperadores (Nerón, Vespasiano, Germánico, Adriano y un quinto que no ha sido identificado). en la parte inferior, escudo de los soberanos de Nápoles sostenido por cuatro putti. En la primera letra capital se representa la alegoría de la Geometría bifronte (con rostros de dama y de Euclides).

Encuadernación: siglos XV. Tafilete sobre madera, grabado y con dorados, restos de cierres y cantos dorados. Procedencia: Nápoles.

Escritura humanística antiqua. 90 folios. 325 x 224 mm, encuadernación 340 x 325 mm.

Colección Duque de Calabria. Universidad de Valencia. Biblioteca Histórica. BH Ms. 50.