Theta Tauri

Theta Tauri1 (θ1)
Taurus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOxen
Rektascension04t 28m 34,49603s[1]
Deklination15° 57′ 43,8494″[1]
Skenbar magnitud ()3,84
Stjärntyp
SpektraltypG7 III[2]
B–V0,95[2]
VariabeltypPulserande variabel av Delta Scuti-typ
Astrometri
Radialhastighet ()38,79 ± 0,45 km/s[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 104,97 ± 0,27[2] mas/år
Dek.: -15,14 ± 0,12[2] mas/år
Parallax ()±21,13[2] mas
Avstånd154 ± 2  (47,3 ± 0,6 pc)
Absolut magnitud ()+0,416[3]
Detaljer
Radie10,28[2] R
Luminositet66[4] L
Temperatur4 948[2] K
Vinkelhastighet3,9[4] km/sek
Andra beteckningar
77 Tau, BD +15 631, HD 28307, HIP 20885, HR 1411, SAO 93955.
Theta Tauri2 (θ2)
Taurus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOxen
Rektascension04t 28m 39,74070s[1]
Deklination15° 52′ 15,1745″[1]
Skenbar magnitud ()3,40
Stjärntyp
SpektraltypA7 III
Astrometri
Avstånd150 ± 3  (46,1 ± 1,0 pc)
Absolut magnitud ()+0,08[5]
Detaljer
Luminositet69[4] L
Temperatur7 880[4] K
Vinkelhastighet78[4] km/sek
Andra beteckningar
Phaesula, 78 Tauri, BD+15 632, HD 28319, HIP 20894, HR 1412, SAO 93957.

Theta Tauri (δ Tauri, förkortat Theta Tau, δ Tau) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Oxen och ingår i stjärnhopen Hyaderna. Den domineras av de två stjärnorna Theta1 Tauri och Theta2 Tauri med en skenbar magnitud på 3,84[a] respektive 3,40[2], synliga för blotta ögat och separerade med 5,62 bågminuter (0,094°). Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 21,1 mas,[1] beräknas de befinna sig på ett avstånd av ca 154 ljusår (47 parsek) respektive 150 ljusår (46 parsek)från solen. Om dessa uppskattningar är korrekta separeras de två komponenterna med omkring fyra ljusår och det är följaktligen då osannolikt att de bildar en fysisk dubbelstjärna.

Egenskaper

Theta1 Tauri är en vit till gul jättestjärna av spektralklass G7 III[2]. Den har en radie som är 10,3[2] gånger solens massa och utsänder från dess fotosfär ca 66 gånger[4] mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 950 K[2].

Theta2 Tauri är en underjättestjärna av spektralklass A7 III[4]. Den utsänder från dess fotosfär ca 69 gånger[4] mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 7 880 K[4]. Den klassificeras som en variabel stjärna av Delta Scuti-typ och dess magnitud varierar från +3,35 till +3,42 med en period av 1,82 timmar.[6]

Båda stjärnorna är spektroskopiska dubbelstjärnor och har åtminstone en närmare följeslagare. Theta1 Tauri har en följeslagare av 7:e magnituden med en massa 1,31 gånger större än solens och en omloppstid på 16,26 år i en bana med excentricitet 0,570.[7] Theta2 Tauri har en följeslagare av 6:e magnituden separerad med 0,005 bågsekunder eller minst 2 AE. Det har en omloppstid på 141 dygn.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] https://www.universeguide.com/star/theta1tauri. Hämtad 2017-10-24.
  3. ^ Böhm-Vitense, Erika; et al. (December 2000), "Ultraviolet Emission Lines in BA and Non-BA Giants", The Astrophysical Journal, 545 (2): 992−999, Bibcode:2000ApJ...545..992B, doi:10.1086/317850.
  4. ^ [a b c d e f g h i] http://stars.astro.illinois.edu/sow/theta2tau.html. Hämtad 2017-10-24.
  5. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, Bibcode:2012AstL...38..331A, arXiv:1108.4971, doi:10.1134/S1063773712050015.
  6. ^ Solano, E.; Fernley, J. (April 1997), "Spectroscopic survey of delta Scuti stars. I. Rotation velocities and effective temperatures", A & A Supplement series, 122: 131−147, Bibcode:1997A&AS..122..131S, doi:10.1051/aas:1997329.
  7. ^ Torres, Guillermo; Stefanik, Robert P.; Latham, David W. (1997). "The Hyades Binaries θ1 Tauri and θ2Tauri: The Distance to the Cluster and the Mass‐Luminosity Relation". The Astrophysical Journal. 485: 167. Bibcode:1997ApJ...485..167T. doi:10.1086/304422.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Taurus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Taurus chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.