Theta Canis Majoris

Theta Canis Majoris (θ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildStora hunden
Rektascension06t 54m 11,39877s[1]
Deklination-12° 02′ 19,0674″[1]
Skenbar magnitud ()+4,08[2]
Stjärntyp
SpektraltypK4 III[2]
U–B+1,69[3]
B–V+1,43[3]
Astrometri
Radialhastighet ()+96,2 ± 0,1[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -137,26[1] mas/år
Dek.: -15,37[1] mas/år
Parallax ()12,51 ± 0,62[1]
Avstånd260 ± 10  (80 ± 4 pc)
Absolut magnitud ()-0,36 ± 0,15[5]
Detaljer
Massa0,95 ± 0,03[4] M
Radie31,91 ± 1,92[4] R
Luminositet263[4] L
Temperatur4 145[4] K
Metallicitet-0,52 ± 0,04[4] dex
Vinkelhastighet2,72 ± 0,40 [4] km/s
Ålder10,41 ± 1,31[4] miljarder år
Andra beteckningar
θ CMa, 14 Canis Majoris, BD-11° 1681, FK5 266, GC 9051, HD 50778, HIP 33160, HR 2574, SAO 152071 [6]

Theta Canis Majoris (θ Canis Majoris, förkortat Theta CMa, θ CMa) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna[7] belägen i den norra delen av stjärnbilden Stora hunden där den bildar nosen på "hunden".[8] Den har en skenbar magnitud på 4,08[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 12,5[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 260 ljusår (ca 80 parsek) från solen. Stjärnan flyttar sig bort från solen med en radiell hastighet på +96,2 km/s.[4]

Egenskaper

Theta Canis Majoris är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K4 III[2]. Den har en massa som är ungefär lika stor[4] som solens massa, en radie som är ca 32[4] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 263[4] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 150[4] K.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Setiawan, J.; et al. (July 2004), "Precise radial velocity measurements of G and K giants. Multiple systems and variability trend along the Red Giant Branch", Astronomy and Astrophysics, 421: 241−254, Bibcode:2004A&A...421..241S, doi:10.1051/0004-6361:20041042-1.
  3. ^ [a b] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99), Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Jofré, E.; et al. (2015), "Stellar parameters and chemical abundances of 223 evolved stars with and without planets", Astronomy & Astrophysics, 574: A50, arXiv:1410.6422 , Bibcode:2015A&A...574A..50J, doi:10.1051/0004-6361/201424474.
  5. ^ da Silva, L.; et al. (November 2006), "Basic physical parameters of a selected sample of evolved stars", Astronomy and Astrophysics, 458 (2): 609–623, arXiv:astro-ph/0608160 , Bibcode:2006A&A...458..609D, doi:10.1051/0004-6361:20065105.
  6. ^ "tet CMa". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-09-08.
  7. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  8. ^ Crossen, Craig; Rhemann, Gerald (2012), Sky Vistas: Astronomy for Binoculars and Richest-Field Telescopes, Springer Science & Business Media, p. 112, ISBN 37-091062-65.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Canis Major IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Canis Major chart