The Masters Tournament

The Masters Tournament
Sport(er)Golf
PlatsAugusta, Georgia, USA USA
TidpunktApril
År1934– (herrar)
Geografisk omfattningHela världen

The Masters Tournament är en golftävling för inbjudna golfspelare som spelas årligen på Augusta National Golf Club i Augusta, Georgia, USA.

Det finns fastställda premisser för valet av spelare som får vara med i tävlingen, men klubben bjuder även in spelare som inte kvalificerat sig.[1]

Tävlingen, som är en av golfens fyra majors, spelades första gången 1934 och hålls årligen i april på samma bana, vilket gör den unik bland majors.

Tävlingen skapades av Clifford Roberts och Bobby Jones. [2] Den senare designade även banan tillsammans med den legendariske golfarkitekten Alistair MacKenzie.

Augusta National (golfbanan) är en av de mest legendariska golfbanorna i hela världen. Variationen mellan hålen är väldigt stor och varje hål har sitt eget namn. Signaturhålet för banan är hål 12 (kallat Golden Bell). Hål 11, 12 och 13 kallas för Amen Corner eftersom det var här legenden Arnold Palmer gjorde flera mirakelslag. Banan har väldigt många höjdplatåer vilket gör att det krävs mycket taktiskt spel för att klara av den. Hamnar man bara lite kort eller långt då man slår in emot green på 1, 3, 7, 9, 11, 12, 13, 15, 16 till exempel så kan bollen rulla minst ett tiotal meter (i vissa fall mycket mera) bort från hålet. Även greenområdena har många platåer och är dessutom otroligt snabba. Även bunkrarna på banan är svåra till skillnad från vanliga tourtävlingar. Den svåra uppsättningen har gjort att man har väldigt korta ruffar; om ruffen skulle vara tjock som under US Open skulle banan vara näst intill ospelbar. Under US Masters 2007 (vinnare Zach Johnson) fick banan mycket kritik eftersom det resulterade i en av de högsta vinnarscorerna i tävlingens historia; sedan dess har tävlingsarrangörerna förkortat vissa hål med mera.[2]

Masters skiljer sig från andra golftävlingar på flera olika sätt; reglerna är enormt strikta för publiken inne på själva banan, t.ex. får man inte ha med sig en bok, eller om man har med sig vatten tar arrangören bort reklamloggan från vattenflaskan om det inte kommer från spelarens eget mastersmärke. Även mobiltelefon är i de flesta fall förbjudet, både hos publik och hos spelare. Tävlingen har heller ingen sponsor, vilket är väldigt ovanligt; därför finns ingen reklam på hela banan. Fotografer och annan presspersonal får inte vistas innanför repen till skillnad från andra tävlingar (förutom det TV-bolag som sänder tävlingen).

Vinnaren har sedan 1959 fått en grön kavaj som sedan dess har symboliserat tävlingen. Denna ges till vinnaren i en ceremoni som sker efter tävlingen och överlämnas alltid av förra årets mästare.

Masters är bland de svåraste sporttävlingarna i världen att få biljetter till. Man måste först stå i kö 10–15 år för att få säkra biljetter. Då får man oftast biljetter 1–2 dagar under turneringen vilket gör att man inte får biljetter till alla 4 dagar plus inspelningsvarven. Att köpa en biljett till de sista två dagarna till US Masters utan att man stått i väntetid sägs kosta 40 000–60 000 kronor.

Flest segrar i tävlingen har Jack Nicklaus som vann sex gånger mellan 1963 och 1986. Tiger Woods har den största segermarginalen då han 1997 vann med 12 slag före tvåan Tom Kite.[2]

Förutom prispengarna vinner segraren den gröna klubbkavajen. Traditionen i tävlingen är att årets segrare får bära den gröna klubbkavajen även utanför klubbområdet under ett år. Tidigare segrare måste hänga av sig sina kavajer när de lämnar klubbområdet.

Segraren vinner även en middag på finaldagen tillsammans med sin familj och klubbordföranden. Segraren ska då skänka en av de klubbor han har spelat med under tävlingen till klubbens museum.

Segrare[2]

ÅrVinnareLandTill parMarginal
2024Scottie Scheffler (2)USA USA–114
2023Jon RahmSpanien Spanien–124
2022Scottie SchefflerUSA USA–103
2021Hideki MatsuyamaJapan Japan–101
2020Dustin JohnsonUSA USA–205
2019Tiger Woods (5)USA USA–131
2018Patrick ReedUSA USA–151
2017Sergio GarcíaSpanien Spanien–9Playoff (2)
2016Danny WillettEngland England–53
2015Jordan SpiethUSA USA–184
2014Bubba Watson (2)USA USA−83
2013Adam ScottAustralien Australien−9Playoff (2)
2012Bubba WatsonUSA USA−10Playoff (2)
2011Charl SchwartzelSydafrika Sydafrika−142
2010Phil Mickelson (3)USA USA−163
2009Ángel CabreraArgentina Argentina−12Playoff (3)
2008Trevor ImmelmanSydafrika Sydafrika−83
2007Zach JohnsonUSA USA+12
2006Phil Mickelson (2)USA USA−72
2005Tiger Woods (4)USA USA−12Playoff (2)
2004Phil MickelsonUSA USA−91
2003Mike WeirKanada Kanada−7Playoff (2)
2002Tiger Woods (3)USA USA−123
2001Tiger Woods (2)USA USA−162
2000Vijay SinghFiji Fiji−103
1999José María Olazábal (2)Spanien Spanien−82
1998Mark O'MearaUSA USA−91
1997Tiger WoodsUSA USA−1812
1996Nick Faldo (3)England England−125
1995Ben Crenshaw (2)USA USA−141
1994José María OlazábalSpanien Spanien−92
1993Bernhard Langer (2)Tyskland Tyskland−114
1992Fred CouplesUSA USA−132
1991Ian WoosnamWales Wales−111
1990Nick Faldo (2)England England−10Playoff (2)
1989Nick FaldoEngland England−5Playoff (2)
1988Sandy LyleSkottland Skottland−71
1987Larry MizeUSA USA−3Playoff (3)
1986Jack Nicklaus (6)USA USA−91
1985Bernhard LangerVästtyskland Västtyskland−62
1984Ben CrenshawUSA USA−112
1983Seve Ballesteros (2)Spanien Spanien−84
1982Craig StadlerUSA USA−4Playoff (2)
1981Tom Watson (2)USA USA−82
1980Seve BallesterosSpanien Spanien−134
1979Fuzzy ZoellerUSA USA−8Playoff (3)
1978Gary Player (3)Sydafrika Sydafrika−111
1977Tom WatsonUSA USA−122
1976Raymond FloydUSA USA−178
1975Jack Nicklaus (5)USA USA−121
1974Gary Player (2)Sydafrika Sydafrika−102
1973Tommy AaronUSA USA−51
1972Jack Nicklaus (4)USA USA−23
1971Charles CoodyUSA USA−92
1970Billy CasperUSA USA−9Playoff (2)
1969George ArcherUSA USA−71
1968Bob GoalbyUSA USA−111
1967Gay BrewerUSA USA−81
1966Jack Nicklaus (3)USA USAEPlayoff (3)
1965Jack Nicklaus (2)USA USA−179
1964Arnold Palmer (4)USA USA−126
1963Jack NicklausUSA USA−21
1962Arnold Palmer (3)USA USA−8Playoff (3)
1961Gary PlayerSydafrika Sydafrika−81
1960Arnold Palmer (2)USA USA−61
1959Art Wall, Jr.USA USA−41
1958Arnold PalmerUSA USA−41
1957Doug FordUSA USA−53
1956Jack Burke, Jr.USA USA+11
1955Cary MiddlecoffUSA USA−97
1954Sam Snead (3)USA USA+1Playoff (2)
1953Ben Hogan (2)USA USA−145
1952Sam Snead (2)USA USA−24
1951Ben HoganUSA USA−82
1950Jimmy Demaret (3)USA USA−52
1949Sam SneadUSA USA−63
1948Claude HarmonUSA USA−95
1947Jimmy Demaret (2)USA USA−72
1946Herman KeiserUSA USA−61
1943–45: Inställt p g a Andra Världskriget
1942Byron Nelson (2)USA USA−8Playoff (2)
1941Craig WoodUSA USA−83
1940Jimmy DemaretUSA USA−84
1939Ralph GuldahlUSA USA−91
1938Henry PicardUSA USA−32
1937Byron NelsonUSA USA−52
1936Horton Smith (2)USA USA−31
1935Gene SarazenUSA USA−6Playoff (2)
1934Horton SmithUSA USA−41

Siffran inom parentes indikerar antalet spelare som deltog i Playoff.


Spelare som vunnit flera gånger

Följande spelare har vunnit the Masters Tournament mer än en gång:[2]

  • 6 gånger
    • Jack Nicklaus: 1963, 1965, 1966, 1972, 1975, 1986
  • 5 gånger
    • Tiger Woods: 1997, 2001, 2002, 2005, 2019
  • 4 gånger
    • Arnold Palmer: 1958, 1960, 1962, 1964
  • 3 gånger
    • Jimmy Demaret: 1940, 1947, 1950
    • Sam Snead: 1949, 1952, 1954
    • Gary Player: 1961, 1974, 1978
    • Nick Faldo: 1989, 1990, 1996
    • Phil Mickelson: 2004, 2006, 2010
  • 2 gånger
    • Horton Smith: 1934, 1936
    • Byron Nelson: 1937, 1942
    • Ben Hogan: 1951, 1953
    • Tom Watson: 1977, 1981
    • Seve Ballesteros: 1980, 1983
    • Bernhard Langer: 1985, 1993
    • Ben Crenshaw: 1984, 1995
    • José María Olazábal: 1994, 1999
    • Bubba Watson: 2012, 2014
    • Scottie Scheffler: 2022, 2024

Bästa svenska resultat

Bästa svenskar i Masters är Ludvig Åberg som kom på andra plats 2024 och Jonas Blixt som kom på delad andra plats 2014. Näst bästa resultat gjordes av Peter Hanson 2012 som kom på delad tredje plats.

Första svensk som deltog var Christian Härdin som kvalade in som amatör 1989 (efter att ha vunnit The Amateur Championship 1988). Härdin kom sist i fältet efter ronderna 85–85.

Alla svenska deltagare med placering

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, The Masters Tournament, 2 september 2014.
  1. ^ ”History of the Club” (på engelska). www.masters.org. Arkiverad från originalet den 19 januari 2008. https://web.archive.org/web/20080119025155/http://www.masters.org/en_US/history/jacket/club_history.html. Läst 3 januari 2015. 
  2. ^ [a b c d e] ”History” (på engelska). www.masters.org. http://www.masters.com/en_US/discover/timeline.html. Läst 3 januari 2015. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Flag of England.svg
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Flag of South Africa.svg

Sydafrikas flagga

Färg som används: National flag | South African Government and Pantone Color Picker

     grön rendered as RGB 000 119 073Pantone 3415 C
     gul rendered as RGB 255 184 028Pantone 1235 C
     röd rendered as RGB 224 060 049Pantone 179 C
     blå rendered as RGB 000 020 137Pantone Reflex Blue C
     vit rendered as RGB 255 255 255
     svart rendered as RGB 000 000 000
Flag of Fiji.svg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC0
Flag of South Africa (1928-1982).svg
Flag of South Africa, used between 1928 and 1982. It is identical to the 1982 to 1994 version except that the shade of blue is darker. It is also known as the "Oranje-Blanje-Blou".
Flag of the United States (1912-1959).svg
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
Flag of the United States (1959-1960).svg
The 49-star Flag of the United States, used from July 4, 1959 to July 3, 1960 after Alaska became the 49th state. It was defined in Executive Order 10798.
Flag of Spain (1977–1981).svg
Författare/Upphovsman: Miguillen, Licens: CC BY-SA 4.0
Flag of Spain (1977-1981)
Flag of South Africa (1928–1994).svg
Flag of South Africa, used between 1928 and 1982. It is identical to the 1982 to 1994 version except that the shade of blue is darker. It is also known as the "Oranje-Blanje-Blou".