Thamos, König in Ägypten

Wolfgang Amadeus Mozart

Thamos, König in Ägypten (Thamos, kung av Egypten) (K. 345/336a) är en tysk pjäs av Tobias Philipp von Gebler till vilken Wolfgang Amadeus Mozart komponerade kör- och mellanaktsmusik av operamässig karaktär.

Historia

Mozart fick beställning på denna scenmusik redan 1773. Han skrev då två körer och fem instrumentalstycken. Det är inte klarlagt om Mozarts musik användes då pjäsen hade premiär den 4 april 1774 på Kärntnertortheater i Wien. År 1779 omarbetade Mozart körerna för Johann Böhms teatersällskap och lade till en tredje, och antagligen reviderade han också instrumentalmusiken. Dessutom tillät han att sinfonian (K. 184) begagnades som ouvertyr. Böhm använde emellertid musiken för skådespelet Lanassa av Karl Martin Plümicke. Så sent som 1783 beklagade Mozart att publiken i Wien hade tappat intresse för pjäsen och därmed möjligheten att få höra hans musik.[1]

Personer

Den enda namngivna rollen är översteprästen Sethos (baryton). Därutöver förekommer fyra solister (sopran, alt, tenor och bas) och en blandad kör av präster och prästinnor.

Handling

Kung Thamos älskar Sais, solgudens prästinna. Utan att veta om det är hon i själva verket dotter till kung Menes som är utklädd till översteprästen Sethos. När Sethos avslöjar vem han är dödas den förrädiske generalen Pheron av en blixt. Hans elaka faster, prästinnan Mirza, begår självmord.

Källor

Noter

  1. ^ Törnblom, Folke H. (1991). Mozart. Köchel 1-626. Bokförlaget Legenda. sid. 120. ISBN 91-582-1641-3 

Tryckta källor

  • The New Penguin Opera Guide. London: Penguin Books. 1997. ISBN 0-140-51475-9 
  • Schloes, Percy A. (1970). The Oxford Companion to Music. London: Oxford University Press 
  • Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. sid. 465. Libris 7256161. ISBN 91-37-10380-6 


Operor av Wolfgang Amadeus Mozart
Die Schuldigkeit des ersten Gebots (1767) · Apollo et Hyacinthus (1767) · Bastien och Bastienne (1768) · La finta semplice (1769) · Mitridate, re di Ponto (1770) · Ascanio in Alba (1771) · Il sogno di Scipione (1772) · Lucio Silla (1772) · La finta giardiniera (1775) · Il re pastore (1775) · Thamos, König in Ägypten (1779) · Zaide (1780) · Idomeneo (1781) · Enleveringen ur Seraljen (1782) · L'oca del Cairo (1783) · Lo sposo deluso (1784) · Teaterdirektören (1786) · Figaros bröllop (1786) · Don Giovanni (1787) · Così fan tutte (1790) · La clemenza di Tito (1791) · Trollflöjten (1791)
Wolfgang Amadeus Mozart

Media som används på denna webbplats

Wolfgang-amadeus-mozart 1.jpg

This posthumous portrait of Wolfgang Amadeus Mozart was painted by Barbara Kraft at the request of Joseph Sonnleithner in 1819, long after Mozart died. Sonnleithner, who was making a "collection of portraits in oils of well-known composers" (Deutsch) wrote to Mozart's still-living sister Maria Anna ("Nannerl"), asking her to lend a picture to Kraft (a well-known artist working in Salzburg). Here is part of Nannerl's reply:

... [her friend ] Councillor von Drossdick ... sent the artist to me to see all 3 [of my] pictures [of Mozart], the one that was painted when he came back from the Italian journey is the oldest, he was then just 16 years old, but as he had just got up from a serious illness, the picture looks sickly and very yellow; the picture in the family portrait when he was 22 years old is very good, and the miniature, when he was 26 years old, is the most recent I have, I therefore shewed this one to the painter first; it seemed to me from her silence that is would not be very easy to enlarge it, I therefore had to shew her the family portrait and the other one, too. ... she wants to take her copy from the family portrait and introduce only those features from the small picture which make him look somewhat older than in the big picture."

Deutsch identifies the three pictures as:

  1. "Perhaps" the portrait by Knoller, Milan 1773. [1]
  2. The family portrait by della Croce.
  3. A lost small version of the famous portrait by Joseph Lange.
For present purposes, this implies that Kraft painted this with some basis to go on (and not completely out of her head, as the painter of this ridiculous picture did). Also, it tells us that Nannerl thought that the della Croce picture was "very good".
Mozart Lange.png
Detail of the unfinished portrait of Mozart by Joseph Lange.