Tetrakord

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Tetrakord avser fyra närliggande toner och är grunden för tonskalor. Begreppet har introducerats av antika Greklands musikologer. Följande tetrakorder var kända och med följande tonintervall:

• Diatoniska
  • Jonisk (1–1–½; till exempel C–D–E–F)
  • Dorisk (1–½–1; till exempel D–E–F–G)
  • Frygisk (½–1–1; till exempel E–F–G–A)
• Kromatisk (½–½–½; till exempel C–Ciss–D–Diss)
• Enharmonisk (2–1/4–1/4; till exempel med användning av kvartstoner eller andra mikrointervall)

Se även

• Antik musik
• Modal skala

 

Denna musikteorirelaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att lägga till den.