Terrestrisk strålning
Terrestrisk strålning[1][2], eller terrest strålning[3] är den infraröda strålning som emitteras av jorden. Den terrestriska strålningen ligger ungefär i våglängdsintervallet 4-100 μm med en intensitetstopp på cirka 10 μm. Med en pyrgeometer kan man mäta den terrestriska strålningen. Omkring 94% av den terrestriska strålningen som emitteras av jorden absorberas av atmosfären, huvudsakligen av vattenånga.[1]
Inom meteorologi benämns ofta den terrestriska strålningen för långvågig strålning, till skillnad mot solstrålning som benämns kortvågig strålning.
Referenser
Noter
- ^ [a b] Bogren et. al. (1999), sid 36
- ^ Nationalencyklopedin: uppslagsord "terrestrisk strålning", hämtad 2010-01-05
- ^ Sveriges nationalatlas: Klimat, sjöar och vattendrag (2004), sid 40
Tryckta källor
- Bogren, Jörgen; Gustavsson Torbjörn, Loman Göran (1999). Klimatologi, meteorologi ([Ny, omarb. och utök. utg.]). Lund: Studentlitteratur. Libris 8352874. ISBN 91-44-01264-0
- Wastenson Leif, Raab Birgitta, Vedin Haldo, red (2004). Sveriges nationalatlas. Klimat, sjöar och vattendrag (2. utg.). Vällingby: Sveriges nationalatlas (SNA). Libris 9747177. ISBN 91-87760-53-3 (inb.)
Media som används på denna webbplats
Global energy budget outgoing longwave radiation.png
The energy that Earth receives from sunlight is balanced by an equal amount of energy radiating into space. The energy escapes in the form of thermal infrared radiation: like the energy you feel radiating from a heat lamp. January 14, 2009
The energy that Earth receives from sunlight is balanced by an equal amount of energy radiating into space. The energy escapes in the form of thermal infrared radiation: like the energy you feel radiating from a heat lamp. January 14, 2009