Tempus

Tempus (latin för "tid") anges hur satsens aktion förhåller sig tidsligt till talögonblicket. Tempus anges med böjning av det finita verbet (presens eller preteritum) och med hjälp av temporala hjälpverb (ha, skola, komma).^[1]

Tempus i svenska språket

I modern svenska finns sex huvudtempus.^[2]

• Enkla tempus
  • Presens (köper)
  • Preteritum (köpte)
• Perfektuella tempus
  • Perfekt (har köpt)
  • Pluskvamperfekt (hade köpt)
• Futurala tempus
  • Futurum (skall köpa)
  • Futurum preteritum (skulle köpa)

Tematisk tid och aktionstid

Svenska Akademiens Grammatik skiljer mellan tematisk tid och aktionstid. Det är inte alltid samma sak.^[3]

Tematisk tid

Tematisk tid är den tid en sats handlar om och bestäms av det finita verbet (presens eller preteritum). Om det finita verbet är preteritum är det dåtid, om det finita verb är presens är det antingen nutid eller framtid. T.ex.:

Aktionstid

Aktionstid anger när aktionen händer:

Exempel på när tematisk tid och aktionstid kan orsaka förvirring

Man kan säga "Jag har köpt en bil nu", eftersom det är nutid/nutid. Men man kan inte säga "Jag har köpt en bil igår", efter man blandar nutid/dåtid. Man måste då säga "Jag köpte en bil igår" eftersom det är dåtid/dåtid.

Verbfrasen "har köpt" är nutid eftersom det är presens ("har" är presens), men det är också en avslutad handling (hjälpverbet "har" är prefektuellt). Detta brukar för övrigt kallas för att verbet har en aspekt. En förutsättningen för att handlingen är avslutad nu är dock att det hände i dåtid.

I ovanstående exempel ("har köpt") är alltså:

• tematiska tiden = nutid
• aktionstiden = dåtid

Se även

• Verbkongruens
• Aspekt
• Modus
• Diates

Referenser

Noter

Källor

• Teleman, Ulf (2010). Svenska Akademiens grammatik (volym 4). Norstedts. ISBN 9789113032139