Tell

För andra betydelser, se Tell (olika betydelser).

Tell (arabiska: tall, hög, [ruin]kulle[1]) är det inom arkeologin använda ordet för en jordtäckt ruinhög eller bosättningskulle. Detta motsvarar en förhöjning i det omgivande landskapet som uppstår genom upprepad bosättning,[1] som Megiddo i norra Israel eller Erbil i Irakiska Kurdistan.

Tell förekommer ofta som led i geografiska namn, som Tel Aviv och Tell el-Amarna[1]. Fenomenet är globalt men är särskilt vanligt i Mellanöstern; det benämns magoula på grekiska, hüyük på turkiska och tepe på farsi.[1]

Referenser

  1. ^ [a b c d] ”tell”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tell. Läst 10 juni 2018.