Television i Storbritannien

Television i Storbritannien kom tidigt.

BBC inledde reguljära sändningar den 2 november 1936, och sändningarna var världens första i det som var högupplösning enligt dåtidens standard.^[1] Vid andra världskrigets utbrott 1939 fick dessa avbrytas eftersom sändningar i VHF-nät misstänktes kunna leda tyskt flyg till sändaren, och därmed till London. Det sista programmet var en Disneyfilm med Musse Pigg. Då programmen återupptogs 7 juni 1946 fortsatte sändningen med samma program som bröts 1 september 1939.

Den 22 september 1955 inleddes etableringen av en kommersiell kanal, ITV.^[2] Denna kanal byggdes upp av ett flertal mindre företag som hade tillstånd att driva en region under en viss tid. Dessutom har ITV-företagen en gemensam nyhetsredaktion, ITN. Ambitionen var att den kommersiella televisionen skulle ha public service-anda och inte bli som den blivit i USA. 1962 var ITV rikstäckande.

BBC:s andra TV-kanal, BBC2, startade 1964. Den första kanalen fick namnet BBC1. 1968 genomgick ITV en del förändringar i regionerna.

Från 1974 till 1990 var det Independent Broadcasting Authority (IBA) som bevakade den kommersiella televisionen. 1982 gjordes ytterligare förändringar inom ITV då några företag förlorade sin licens till andra. 1983 startade också TV-morgonprogram hos både BBC och i ITV-nätverket från företaget TV-am.

1982 startades även en andra kommersiell TV-kanal, Channel 4. Denna sände i hela landet, med undantag för Wales där den kymriska S4C startade. Channel 4 var ett slags kommersiell public service-kanal och en del av IBA.

Satellit-TV-sändningar påbörjades i slutet av 1970-talet i blygsam skala. En av de första kanalerna, Satellite Television UK, köptes 1982 till största delen av Rupert Murdoch som döpte om den till Sky Channel.

Den 5 februari 1989 lanserade Murdoch Sky Television från Astra-satelliterna. Detta innebar att tittare med parabol kunde se fyra kanaler. I juli 1989 bytte Sky Channel namn till Sky One.

I mars 1990 lanserades den konkurrerande tjänsten, British Satellite Broadcasting (BSB), som sände fem kanaler från satelliterna Marcopolo 1 och Marcopolo 2. Det gick dock inte bra för BSB, som inte satsade lika mycket på marknadsföring som Sky Television. Detta resulterade i ett samgående mellan Sky Television och BSB till British Sky Television (BSkyB). Marcopolosatellierna såldes.

1990 kom även en ny TV-lag som förändrade förutsättningarna för de två kommersiella kanalerna. Licenstilldelningen för ITV-företag förändrades till budgivning och Channel 4 blev ett statligt företag. Dessutom försvann kontrollmyndigheten IBA och ersattes av något som numera är Ofcom.

Den 30 mars 1997 startade den femte kanalen i det marksända nätet, Channel 5.^[3] Den kunde dock inte ses i de sydöstra delarna av England som gränsade till Frankrikes kust.

I november 1998 inleddes sändningar i det digitala marknätet officiellt. Sändningarna sköttes av ONdigital (senare ITV Digital).

Det visade sig senare inte gå så bra för ITV Digital, främst på grund av dyra sporträttigheter och dåligt publikt mottagande. Och i början av mars 2002 kollapsade företaget och betalkanalerna upphörde att sända i maj. Istället bildades Freeview av BBC, BSkyB och Crown Castle International. Genom Freeview kunde en tittare med digitalbox få tillgång till 30 fria kanaler utan abonnemang, men inga betalkanaler. I och med lanseringen av Top Up TV tillkom ett mindre utbud av billigare betalkanaler i marknätet.

• Wikimedia Commons har media som rör Television i Storbritannien.
  Bilder & media

Brittiska TV-historiska sajter:

• TVARK
• Transdiffussion Network
• The Continuity Booth
• 625: Andrew Wiseman's Television Room
• TV-Fetish
• TVA
• TV Whirl
• Sub-TV
• TV & Radio Bits
• ITW