Teaterdirektören
Teaterdirektören (tyska: Der Schauspieldirektor), K. 486, är ett komiskt sångspel i en akt med musik av Wolfgang Amadeus Mozart. Libretto på tyska av Johann Gottlieb Stephanie.
Historia
Parodier på teaterlivet var oerhört populära på 1700-talet och nästan alla tidens librettister tog upp temat. Stephanie, som också hade skrivit librettot till Enleveringen ur seraljen, lade in aktuella anspelningar på teaterlivet i Wien men hade i övrigt fått idén från kejsar Josef II, som hade beställt verket till en fest på Schönbrunn med anledning av den nederländske ståthållarens besök i Wien. Operan är ett tillfällighetsstycke, en blandning av sångspel skådespel och med en ouvertyr, två arior, en terzett och en vaudeville. Mozart komponerade briljanta inlagor för sin svägerska och tidigare kärlek, Aloysia Weber. I likhet med Mozart hade även Antonio Salieri fått i uppdrag att skriva en komposition för festen och skapade buffaoperan Prima la musica e poi le parole ("Först musiken, sedan orden"), som slog an mer hos publiken på grund av en bättre text av Giovanni Battista Casti. De både operorna uruppfördes den 7 februari 1786.
Senare har det gjorts försök att bearbeta texten till Teaterdirektören för att rädda Mozarts charmfulla och livliga musik. När Goethe var teaterdirektör i Weimar lade han in alla Mozarts musiknummer i Cimarosas Impressario in angustie, som han kallade Theatralische Abenteuer.
Svensk premiär i Stockholm 1857.
Roller
| Roller | Röstfack | Premiärföreställning, 7 februari 1786 |
|---|---|---|
| Frank, teaterdirektör | Talroll | Johann Gottlieb Stephanie |
| Eiler, en bankir | Talroll | Johann Franz Hieronymus Brockmann |
| Buff, en komisk sångare | Bas | Joseph Weidmann |
| Monsieur Vogelsang, en sångare | Tenor | Valentin Adamberger |
| Madame Herz, en sångare | Sopran | Aloysia Weber |
| Mademoiselle Silberklang, en sångare | Sopran | Catarina Cavalieri |
| Herz, en skådespelare | Talroll | Joseph Lange |
| Madame Pfeil, en skådespelare | Talroll | Anna Maria Stephanie |
| Madame Krone, en skådespelare | Talroll | Johanna Sacco |
| Madame Vogelsang, en skådespelare | Talroll | Maria Anna Adamberger |
Handling
Teaterdirektören Frank (som vid uruppförandet spelades av librettisten Stephanie) skapar ett kringresande teatersällskap. Buff (Mozarts svåger Joseph Lange) står till tjänst med råd: Frank skall engagera billiga förmågor, tillkännage föreställningen såsom varande sensationell, vid valet av skådespel ge mindre akt på konstnärlig kvalitet än på verkningsfullhet samt muta kritikerna. Företagets ekonomi tryggas av bankiren Eiler (som spelades av Johann Franz Hieronymus Brockmann, en berömd skådespelare vid Burgtheater) som därigenom vill hjälpa sin väninna, madame Pfeill (Johanna Sacco, en populär Wienskådespelerska), att få engagemang. De anställningssökande artisterna försöker i olika scener bevisa sitt kunnande och bräda varandra. Särskilt hård är rivaliteten mellan de båda primadonnorna, madame Herz och mademoiselle Silberklang (Mozart skrev deras arior speciellt för två av Wiens stjärnsångerskor: Aloysia Weber, Mozarts svägerska, och Catarina Cavalieri). Madame Herz aria är skriven i italiensk stil, medan mademoiselle Silberklangs är utformad i fransk. Den första arian är känslosam, den andra charmfull. I terzetten ("Ich bin die erste Sängerin") ger primadonnorna aggressivt uttryck för sin konkurrens, medan monsieur Vogelsang förgäves försöker lugna damerna (tenoren spelades av den omsvärmade Valentin Adamberger, vars hustru Maria Anna spelade madame Krone). När Frank hotar med att upplösa turnésällskapet, besinnar sig artisterna snabbt och stämmer upp en lovsång till konstnärsmoralen.
Referenser
- Gammond, Peter (1982). Opera-handbok. Göteborg: Wezäta. sid. 131. Libris 7745312. ISBN 91-8507491-8
- Sørensen, Inger (1993). Operalexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum. ISBN 91-37-10380-6
- Opera - Kompositörer, Verk, Uttolkare. Köln: Könneman. 2000. ISBN 3-8290-5509-9
Externa länkar
- Der Schauspieldirektor: Fria noter i International Music Score Library Project.
| |||||||
| |||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Detail of the face of Wolfgang Amadeus Mozart. Part of the painting where Mozart is seen with Anna Maria (Mozart's sister) and father, Leopold, on the wall a portrait of his deceased mother, Anna Maria.
This posthumous portrait of Wolfgang Amadeus Mozart was painted by Barbara Kraft at the request of Joseph Sonnleithner in 1819, long after Mozart died. Sonnleithner, who was making a "collection of portraits in oils of well-known composers" (Deutsch) wrote to Mozart's still-living sister Maria Anna ("Nannerl"), asking her to lend a picture to Kraft (a well-known artist working in Salzburg). Here is part of Nannerl's reply:
- ... [her friend ] Councillor von Drossdick ... sent the artist to me to see all 3 [of my] pictures [of Mozart], the one that was painted when he came back from the Italian journey is the oldest, he was then just 16 years old, but as he had just got up from a serious illness, the picture looks sickly and very yellow; the picture in the family portrait when he was 22 years old is very good, and the miniature, when he was 26 years old, is the most recent I have, I therefore shewed this one to the painter first; it seemed to me from her silence that is would not be very easy to enlarge it, I therefore had to shew her the family portrait and the other one, too. ... she wants to take her copy from the family portrait and introduce only those features from the small picture which make him look somewhat older than in the big picture."
Deutsch identifies the three pictures as:
- "Perhaps" the portrait by Knoller, Milan 1773. [1]
- The family portrait by della Croce.
- A lost small version of the famous portrait by Joseph Lange.
Detail of the unfinished portrait of Mozart by Joseph Lange.