Teater Fem

Teater FEM var en experimentfokuserad fri teater verksam i Göteborg 1965–1974, främst i gamla Renströmska badhuset, med adress Västra Skansgatan 2. De startade som Studentteatern men detta var något de under perioder inte ville kännas vid.[1]

Teatern leddes av Kent Flood och kring 1969 var cirka 25 oavlönade personer engagerade i teatern.[1] Några personer som var verksamma på teatern var bland andra Carl Otto Evers[2] som regissör och manusförfattare, Håkan Strängberg som regissör och manusförfattare, Lena Selander som scenograf[3], Ulla Lyttkens[4], Tomas Forsell[5] och Kjell Delersjö som skådespelare, Hans Kellerman som författare och Lasse Strömstedt som författare och skådespelare[6].

Deras första pjäs var Ode till Raymond Chandler nr IV, skriven av Lars Werner vilken hade premiär 10 oktober 1965.[7] Man hade världspremiär för Peter Weiss föreställning Försäkringen den 25 november 1966[8] och i februari 1966 spelade man Pi Linds Ceremoni i regi av Lind och Stewe Claeson.[7] Flera föreställningar i regi av Carl Otto Evers var skapade som grupparbeten, som Kungens Morgontofflor från 1967, Drottning Christina från 1969 och Sherlock Holmes från 1971.[7]

Teatergruppen Narren gjorde flera gästspel på teatern, bland annat med Sonja Åkessons Pris (30 oktober 1968), Rochelle Owens Futz i regi av Hans Hellberg tillsammans med Någonting Gemensamt i regi av Bibi Nordin (31 oktober 1969) och Sören Brunes En Rövarhistoria (18 december 1971).[7]

I början av 1970-talet inledde teater FEM ett samarbete med Göteborgs stadsteater och tillsammans satte de upp Barbara Öbergs Jeanne Darc med gemensam scenografi och regi av Öberg och Kent Flood.[9] Teater FEMs föreställning Ikaros död blev radioteater och sändes i september 1972 i Sveriges Radio och gruppen turnerade med en pjäs på svenska fångvårdsanstalter. Senare samma år upphörde verksamheten för att återuppstå 1974 då de satte upp Himlaspel i en före detta biograf i Gamlestaden.[10] Hösten 1975 återuppstod teatergruppen åter igen men nu under det nya namnet Götateatern.[11]

Uppsättningar

Premiärdatum inom parentes:[7]

  • 1965 Ode till Raymond Chandler nr IV, svenskt ångestspel av Lars Werner. (10 okt 1965)
  • 1965 Akt ett till tre, svenskt spel m kontakt i tre akter av Hans Kellerman i regi av Sten Bertil Säby. (10 nov 1965)
  • 1966 Ceremoni, experimentcollage från 1965 av Pi Lind, i regi av Pi Lind och Stewe Claeson. (9 feb 1966)
  • 1966 Kompis - Minor, svensk pjäs om minoriteter i två akter. Regi och manus av Carl-Otto Evers. (30 mars 1966)
  • 1966 Försäkringen, tyskt dramatiskt collage från 1952 av Peter Weiss. Regi Carl-Otto Evers och scenografi av Anna-Christina Blomkvist (25 nov 1966)
  • 1967 Elektra, svenskt grymt spel. Manus/regi av Håkan Strängberg och scenografi av Jan Rosvall. (17 feb 1967)
  • 1967 Kungens morgontofflor, barnpjäs skriven gemensamt av gruppen. I regi av Carl-Otto Evers. (7 mars 1967)
  • 1967 FBT, cabaret skriven gemensamt av gruppen. I regi av Johan Bargum och Lars Svedberg. (maj 1967)
  • 1967 Cirkus. Manus, regi och dekor av Håkan Strängberg. (2 dec 1967)
  • 1968 Blå tåget, ett kaotiskt drömspel, skriven och regisserad av Arne Lifmark (2 mars 1968)
  • 1968 Saurons öga, en ond saga med regi och manus av Carl-Otto Evers. (26 april 1968)
  • 1968 Pris efter Sonja Åkessons collage av texter från reklam och veckotidningsnoveller. Gästspel av Narren. (30 okt 1968)
  • 1968 Chicago, amerikansk undergroundpjäs av Sam Shepard i regi av Hans Hellberg. Gästspel av Narren. (30 okt 1968)
  • 1968 Tallmaja, folkmytspel med manus, regi och dekor av Håkan Strängberg. (5 dec 1968)
  • 1969 Gud, komiskt lärostycke med manus och regi av Hans Kellerman. (2 feb 1969)
  • 1969 Drottning Christina, historiskt collage från 1968 med manus och regi av Carl-Otto Evers. (21 mars 1969) och (13 sep 1969)
  • 1969 Flickan i Havanna, en pjäs om förtryck, från 1963, av Karl-Axel Häglund m.fl. Gästspel av Narren. (31 okt 1969)
  • 1969 Någonting Gemensamt, miljövårdspjäs i regi av Bibi Nordin. Gästspel av Narren. (31 okt 1969)
  • 1969 Futz, amerikansk pjäs av Rochelle Owens i regi av Hans Hellberg. Gästspel av Narren. (31 okt 1969)
  • 1970 Pantomimafton med den danska pantomingruppen Studio 11. (2 feb 1970)
  • 1970 Ikaros död, en pjäs om ett nervhem med manus och regi av Carl-Otto Evers. (29 dec 1970)
  • 1971 Havanna 1961, ett dokumentärspel skriven gemensamt av gruppen, i regi av Carl-Otto Evers. (21 april 1971)
  • 1971 Sherlock Holmes, en pjäs om kriminalvård skriven gemensamt av gruppen, regi av Carl-Otto Evers. (17 nov 1971)
  • 1971 En rövarhistoria, av Sören Brunes, om arbetarklassens historia med utgångspunkt från Leo Hubermans Människans rikedomar. Gästspel av Narren. (18 dec 1971)
  • 1972 Jeanne Darc, av Barbara Östberg med gemensam scenografi och regi av Östberg och Kent Flood. Samarbete med Göteborgs stadsteater.
  • 1974 Himlaspel, en fabel om människor i en småstad i regi av Carl-Otto Evers. (nov 1974)

Noter

  1. ^ [a b] Thorleif Hellbom (1969-05-24) Teater Fem värd Pengar, Dagens Nyheter, sid:12
  2. ^ https://samlingar.goteborgsstadsmuseum.se/carlotta/web/object/342053
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180215023326/http://www.kommunisterna.org/nyheter/2013/07/viktigt-att-stodja-progressiv-kultur. Läst 14 februari 2018. 
  4. ^ http://www.ullalyttkens.se/
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160109022414/http://www.tomasforssell.se/html/nynningen.html. Läst 14 februari 2018. 
  6. ^ Erik Tagesson (2011-03-09) Från kåkfarare till tv-kändis, Aftonbladet, läst 2018-02-14
  7. ^ [a b c d e] Forskningsprojektet Dramatik på svenska scener 1910-1975: TEATER I GÖTEBORG 1910-1975, vol.2, Almqvist & Wiksell International, ISBN 91-22-00188-3
  8. ^ Rainer Gerlach (2005) Die Bedeutung des Suhrkamp Verlags für das Werk von Peter Weiss, St. Ingbert, Röhrig Universitätsverlag, sid:91
  9. ^ Bengt Jahnsson (1972-02-02) Allkonstteater med stor slagkraft, Dagens Nyheter, sid:12
  10. ^ Kerstin Sedvallson (1974-10-30) De kämpar för sin teater, Dagens Nyheter, sid:22
  11. ^ Leif Zern (1975-11-12) Götateatern nära vardagen, Dagens Nyheter, sid:14