Talpa altaica
| Talpa altaica Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Soricomorpha |
| Familj | Mullvadsdjur Talpidae |
| Släkte | Mullvadar Talpa |
| Art | Talpa altaica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Talpa altaica | |
| Auktor | Nikolsky, 1883 |
| Utbredning | |
 (c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Talpa altaica[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Alexander Nikolsky 1883. Talpa altaica ingår i släktet mullvadar och familjen mullvadsdjur.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]
Arten blir med svans 13,6 till 20,3 cm lång. Pälsen är huvudsakligen svart men lite längre än hos andra släktmedlemmar och med inslag av brunt på ovansidan. Djuret har de typiska kännetecken för en mullvad med breda framtassar som liknar en skovel, med en naken och köttfärgad nos samt med en kort svans. Arten saknar yttre öron och halsen är nästan osynlig.[7]
Talpa altaica har en diploid kromosomuppsättning med 34 kromosomer (2n= 34).[8]
Denna mullvad förekommer i centrala Ryssland, nordöstra Kazakstan och norra Mongoliet. Habitatet utgörs av skogar med gräs eller mossa som undervegetation. I områden med permafrost föredrar arten strandlinjer av vattendrag och skogsgläntor.[1]
Talpa altaica äter främst daggmaskar samt några insekter och deras larver. Honor parar sig under sommaren och sedan vilar det befruktade ägget en tid så att ungarna föds under nästa vår. En kull har vanligen 3 till 6 ungar. Könsmognaden infaller för honor under samma år och för hannar ett år senare. Mullvaden kan bli fem år gammal.[1]
Källor
- ^ [a b c d] 2008 Talpa altaica Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Talpa altaica
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/talpa+altaica/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Stone, David (1995). ”Talpa altaica”. Eurasian Insectivores and Tree Shrews. IUCN. sid. 55
- ^ O'Brien, Graphodatsky & Perelman (2020). ”Talpa altaica”. Atlas of Mammalian Chromosomes. John Wiley & Sons. sid. 935
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Talpa altaica.
Wikispecies har information om Talpa altaica.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tarbosaurus 78, Licens: CC BY 4.0
Самый крупный вид из семейства настоящих кротов проживает в Сибири.
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Altai Mole (Talpa altaica) range