Tajgasångare

Tajgasångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLövsångare se text
Phylloscopidae
SläktePhylloscopus
ArtTajgasångare
P. inornatus
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus inornatus
AuktorBlyth, 1842
Synonymer
  • Taigasångare
  • Abrornis inornatus[2]

Tajgasångare (Phylloscopus inornatus) är en palearktisk fågelart som tillhör familjen lövsångare (Phylloscopidae) som tidigare ingick i den idag uppdelade familjen sångare.

Kännetecken

Utseende

Tajgasångaren är en av de minsta sångarna och mäter cirka 9–10,5 centimeter. Ovansidan är grågrön med svarta vingar, undersidan smutsvit. Karakteristiskt är framträdande gulvita dubbla vingband och långt ögonbrynsstreck. Tertialerna har gulvita kanter.

Två tajgasångare ringmärkta i Tjeckien.

Arten är mycket lik bergtajgasångaren men denna har i förhållande till tajgasångaren en dovare och mindre kontrastrik fjäderdräkt, bara en blek antydan till ett andra vingband samt mörka ben och mörk undre näbbhalva. I flykten skiljs de båda från kungsfågelsångare på att den senare har en tydlig ljus övergump.

Läten

Tajgasångaren upptäcks oftast först på sina läten. Locklätet är ljudligt och genomträngande, ett ljus visslande "tsuiist". Sången består av stakande fina toner, påminnande om järpens sång.

Utbredning

Tajgasångaren häckar i Europeiska Ryssland och Asien så långt österut som till Kina. Den är en utpräglad flyttfågel och övervintrar i Sydostasien. Man uppskattar att det häckar 10 000–70 000 individer bara i Europa.[1]

Tajgasångaren kan uppträda i västra Europa i september och oktober, trots att det är på ungefär 3 000 kilometers avstånd från dess häckningsområden. Exempelvis förekommer arten på senhösten i Storbritannien tillräckligt ofta för att inte klassas som ovanlig där. I Sverige observerades den första gången 1961 vid OttenbyÖland[3] och den har senare observerats flera hundra gånger, främst i de östra delarna av landet.

Systematik

Tidigare behandlades bergtajgasångaren och tajgasångaren som en och samma art, men delas idag upp baserat på skillnader i morfologi, läten och DNA. Häckningsutbredningen för den västliga nominatformen av bergtajgasångaren överlappar med tajgasångarens i västra Sajanbergen utan att hybridisera. Uppdelningen mellan dessa båda arter uppskattas ha skett för cirka 2,5 miljoner år sedan.[4][5][6][7][8]

Släktes- och familjetillhörighet

Tajgasångarna placerades tidigare i familjen sångare (Sylviidae). Denna artrika familj har idag delats upp i ett tiotal familjer och tajgasångaren har, tillsammans med de andra arterna i släktet Phylloscopus, placerats i familjen lövsångare (Phylloscopidae). Vissa auktoriteter har dock valt att dela upp Phylloscopus i flera mindre släkten, varvid tajgasångarna med släktingar lyfts ut till det egna släktet Abrornis.[2]

Ekologi

Tajgasångaren är vanlig i skogsmark i lågland och bergsområden. Boet byggs i ett träd och den lägger mellan fyra och sex ägg. Som de flesta sångarna är den insektsätare. Tajgasångaren är ingen skygg fågel, men dess livsstil i skogen gör att den är svår att få syn på. Den är ständigt i rörelse.

Status och hot

Tajgasångare har ett mycket stort utbredningsområde, den globala populationen är stor och utvecklingstrenden bedöms som stabil.[1] Utifrån dessa kriterier bedöms inte arten vara hotad och IUCN kategoriserar därför tajgasångaren som livskraftig (LC).[1]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Yellow-browed Warbler, 30 juli 2008.

Noter

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Phylloscopus inornatus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 11 januari 2014.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ Förstafynd av fåglar i Sverige
  4. ^ Alström, Per & Olsson, U. (1988): Taxonomy of Yellow-browed Warblers. British Birds 81: 656–657.
  5. ^ Ernst, S. (1996): Zweiter Beitrag zur Vogelwelt des Östlichen Altai. Mitteilungen aus dem Zoologischen Museum Berlin 72, Suppl. Ann. Ornithol. 20: 123–180 [på tyska].
  6. ^ Irwin, D.E.; Alström, Per; Olsson, U. & Benowitz-Fredericks, Z.M. (2001): Cryptic species in the genus Phylloscopus (Old World leaf warblers). Ibis 143(2): 233–247. doi:10.1111/j.1474-919X.2001.tb04479.x PDF fulltext
  7. ^ Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002): Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x (HTML sammanfattning)
  8. ^ Shirihai, H. & Madge, S. (1993): Identification of Hume's Yellow-browed Warbler. Birding World 6: 439–443.

Källor

  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 334. ISBN 978-91-7424-039-9 
  • Staav, Roland & Fransson, Thord (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 390-391. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Yellow-browed warbler (Phylloscopus inornatus), Parc du Slot, Woluwé-St.-Lambert, Brussels (34111120896).jpg
Författare/Upphovsman: Frank Vassen from Brussels, Belgium, Licens: CC BY 2.0
Yellow-browed warbler (Phylloscopus inornatus), Parc du Slot, Woluwé-St.-Lambert, Brussels
BudníčciPruhohlavíČHS.jpg
Författare/Upphovsman: Martin Vavřík, Licens: CC BY-SA 3.0
Two Yellow-browed Warblers, ringet at Cervenohorske sedlo, Czech Republic, on 6th October 2013