Taiji
Taiji (Wade-Giles: T'ai chi, 太極, 'den stora polen'[1]), är ett centralt begrepp inom kinesisk filosofi, och framför allt inom daoism. I en tänkt skapelsekedja kommer det efter det ursprungliga Dao och är föreningen mellan yin och yang,[1] ur vilken de fem elementen/faserna (vatten, trä, eld, jord och metall) uppstår. Ur dessa uppstår sedan "De tiotusen tingen".
Referenser
- ^ [a b] ”taiji”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/taiji. Läst 6 maj 2018.
Media som används på denna webbplats
This is the Taijitu (太極圖), with black representing yin and white representing yang. It is a symbol that reflects the inescapably intertwined duality of all things in nature, a common theme in Taoism. No quality is independent of its opposite, nor so pure that it does not contain its opposite in a diminished form: these concepts are depicted by the vague division between black and white, the flowing boundary between the two, and the smaller circles within the large regions.