Taifa

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Iberiska halvön, politisk karta över stater och taifastater 1031.

En taifa var i det muslimska Spanien, al-Andalus, en självständig, stadsstat med omkringliggande landsbygd. Efter att det umayyadiska kalifatet i Córdoba fallit 1031 uppstod ett antal sådan muslimska emirat eller små kungadömen.

Vid två tillfällen tillkallade dessa taifa-kungadömena nordafrikanska krigare till hjälp mot de kristna kungarna. Först almoraviderna efter Toledos fall 1085 och sedan almohaderna efter Lissabons fall 1147. Istället för att skydda taifa-kungadömena erövrade morerna dem och grundade sina egna imperier. När almoravidernas makt minskade i mitten av 1100-talet uppstod på nytt en period då taifa-kungadömen styrde det muslimska Spanien.

Under sina två blomstringsperioder konkurrerade taifa-kungarna med varandra både med militära medel och genom att skänka glans åt sina hov genom att anlita de främsta poeterna och konstnärerna.

Muslimerna i Spanien uppgick bara till omkring 5 % av befolkningen vilket gjorde taifa-rikena militärt svaga. De besegrades ofta av de kristna kungarikena i norr som, då de ofta saknade de militära medlen som behövdes för att kontrollera de muslimska städerna, utkrävde en årlig tribut, den så kallade parias. Taifa-rikena anlitade ofta kristna legosoldater, även kristna ledare som El Cid Campeador, för att bekämpa sina grannar.

De största taifa-staterna var:

• Emiratet av Granada som överlevde som vasallstat fram till 1492
• Sevilla
• Toledo som gick förlorat 1085
• Zaragoza
• Batalyaws (Badajoz)
• Denia

Som mest fanns tjugoen taifa-riken. Några av de övriga var:

• Martula (Mertola)
• Silves
• Uhshunuba (Santa Mariya)
• Beja