Tahitisnäppa

Tahitisnäppa
Status i världen: Utdöd [1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteProsobonia
ArtTahitisnäppa
P. leucoptera
Vetenskapligt namn
§ † Prosobonia leucoptera
Auktor(Gmelin, 1789)

Tahitisnäppa[2] (Prosobonia leucoptera) är en utdöd fågel i familjen snäppor inom ordningen vadarfåglar.[3]

Förekomst

Fågeln förekom tidigare i Tahiti i Franska Polynesien.[3][4] Typexemplaret samlades in av Johann Reinhold Forster och avmålad av sin son 1773. Exemplaret finns nu i Leiden och målningen i London.[5] Ett ytterligare exemplar samlades in 1777, men det är numera förlorat.[6]

Systematik

Tidigare betraktades den tillika utdöda mooreasnäppan (Prosobonia ellisi) vara synonym med tahitisnäppan, men den förra anses numera som en fullgod art.[7][1][3][8][9] Genetiska studier visar att båda arterna står nära tuamotusnäppan (Prosobonia parvirostris, tidigare i släktet Aechmorhynchus) och att dessa i sin tur är nära släkt med roskarlarna i Arenaria.[10]

Levnadssätt

Det enda som är känt om arten är att Forster noterade att den förekom utmed höglänta vattendrag.[5]

Status

Arten har inte setts till sedan det sista exemplaret samlades in 1777 och kategoriseras därför av internationella naturvårdsunionen IUCN som utdöd.[1] Dess försvinnande orsakades troligen av införda råttor.[6]

Referenser

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Prosobonia leucoptera Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 12 januari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2014) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2015-01-01
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ Pratt, H. D.; Bruner, P. L.; Berrett, D. G. 1987. A field guide to the birds of Hawaii and the tropical Pacific. Princeton University Press, Princeton.
  5. ^ [a b] Walters, M. 1994. Dorling Kindersley, London, UK.
  6. ^ [a b] Greenway, J.C. 1967. Extinct and vanishing birds of the world. Dover Publications, New York.
  7. ^ Walters, M.P. (1991) Prosobonia ellisi, an extinct species of sandpiper from Moorea, Society Islands. Boll. Mus. reg. Sci. nat. Torino 9(1): 217–226.
  8. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  9. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  10. ^ Cibois, A., R.W.R.J. Dekker, E. Pasquet, and J.-C. Thibault (2012), New insights into the systematics of the enigmatic Polynesian sandpipers Aechmorhynchus parvirostris and Prosobonia leucoptera, Ibis 154, 756-767.

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​ • EoL: 1049600​ • GBIF: 2481731​​​ • Inaturalist: 3983​ • ITIS: 562480​ • IUCN: 22693330​ • NCBI: 1233977​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: 750808C3BA0B0717​​​ • Xeno-canto: Prosobonia-leucoptera​​​​​​

Media som används på denna webbplats

The geographical distribution of the family Charadriidae, or the plovers, sandpipers, snipes, and their allies (1888) (14755530895).jpg
Författare/Upphovsman: Internet Archive Book Images, Licens: No restrictions

Identifier: geographicaldis00seeb (find matches)
Title: The geographical distribution of the family Charadriidae, or the plovers, sandpipers, snipes, and their allies
Year: 1888 (1880s)
Authors: Seebohm, Henry, 1832-1895 Keulemans, J. G. (John Gerrard), 1842-1912, lithographer Hanhart, printer of plates Dwight, Jonathan, 1858-1929, former owner. DSI Tucker, Marcia Brady, former owner. DSI Judd & Company, printer of plates Library of Congress, former owner. DSI
Subjects: Charadriidae Shore birds
Publisher: London Manchester : H. Sotheran & Co.
Contributing Library: Smithsonian Libraries
Digitizing Sponsor: Biodiversity Heritage Library

View Book Page: Book Viewer
About This Book: Catalog Entry
View All Images: All Images From Book
Click here to view book online to see this illustration in context in a browseable online version of this book.

Text Appearing Before Image:
ution. One ofthem is moulting its primaries ; the first is an old ragged rusty feather, the second is half-grown, whilst the rest are new. So far as is known, no species of Charadriidse moults itsquills until it has assumed the plumage of the adult bird; and it is not at all uncommon tofind birds which have moulted all their feathers from the immature plumage, except theirquills, which still retain the pale tips of the first feathers. PHEGORNIS LEUCOPTERUS. POPSTERS SANDPIPER. (Plate XVIII.) Diagnosis. Phegornis corpore subtus haud fasciato. Variations. The two varieties mentioned by Latham are probably older or younger birds than the onefirst described. Synonymy. Tringa leucoptera, Gmelin, Syst. Nat. i. p. 678 (1788). Totanus leucopterus (GmeL), Vieillot, N. Diet. dHist. Nat. vi. p. 396 (1817). 1 The island in the Pacific Ocean rather more than a thousand miles due south of the Sandwich Islands,not the island of the same name in the Indian Ocean about two hundred miles south of Java.
Text Appearing After Image:
■■■■■■■ Hajihari imp. PHEGORNIS LEUCOPTERUS F0RSTER5 SHORT WINGED SANDPIPER. PHEGOENIS. Calidris leucopterus (GmeL), Cuvier, Blgne An. i. p. 526 (1829). Tringa pyrrhetrrea, Lichtenstein, Forsters Descr. Anim. It. Mar. Austr. p. 174 (1844). Prosobonia leucoptera (GmeL), Bonap. Compt. Rend. xxxi. p. 562 (1850). 453 Plates.—Lath. Gen. Hist. Birds, ix. pi. cliii.Habits.—Undescribed.Eggs.—Unknown. Literature. Forsters Short-winged Sandpiper, the White-winged Sandpiper of Latham, may be Specific CD.R.rn otters distinguished from its two short-winged allies by its unbarred underparts. Forsters Sandpiper is only known from the Society Islands, where it was obtained on Geographi-one of Capt. Cooks Voyages (Forsters unpublished drawings in the British Museum, tion_no. 120; Elliss ditto, no. 65). It was found on the islands of Otaheite and Eimeo. Ithas not been recorded by any recent traveller, and the only example known to exist is thatin the Leyden Museum. It has been sugge

Note About Images

Please note that these images are extracted from scanned page images that may have been digitally enhanced for readability - coloration and appearance of these illustrations may not perfectly resemble the original work.