T Pyxidis
| T Pyxidis | |
 T Pyxidis omgiven av rester från ett tidigare utbrott. Foto från rymdteleskopet Hubble | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Kompassen (stjärnbild) |
| Rektascension | 09t 04m 41,50s[1] |
| Deklination | -32° 22′ 47,5″ |
| Skenbar magnitud () | +6,2 (maximum), +15,5 (minimum) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | Vit dvärg |
| Variabeltyp | Rekurrent nova (NRA) |
| Astrometri | |
| Avstånd | 15 600 lå (4 783 pc) |
| Andra beteckningar | |
| Nova Pyxidis 1890, AAVSO 0900-31, AN 32.1913, HV 3348, USNO-B1.0 0576-00274337, 2MASS J09044150-3222474 | |
T Pyxidis är en rekurrent nova som upptäcktes vid ett utbrott i maj 1902 i stjärnbilden Kompassen. I maximum nådde novan ungefär +7 i magnitud.[2][3] Utbrottet upptäcktes i efterhand av den amerikanska astronomen H. Leavitt på fotografiska plåtar över området. Utbrottet nådde ett maximum på åtminstone 7,3 den 2 maj och i januari året efter var den tillbaka i normal ljusstyrka, magnitud +14. T Pyxidis är en dubbelstjärna som är drygt 15000 ljusår från jorden. Den består av en solliknande stjärna och en vit dvärg. Den vita dvärgen drar till sig gaser från den större stjärnan, vilket leder till återkommande utbrott. Efter upptäckten har även ett utbrott 1890 konstaterats, varför novan också fått namnet Nova Pyxidis 1890.
Stjärnsystemets skenbara magnitude är +15,5. Vid utbrotten ökar ljusstyrkan ungefär 7 magnituder. Det har inträffat 1890, 1902, 1920, 1944, 1966 och efter ett längre uppehåll även 2011.[4]
Astronomerna har funnit belägg för att T Pyxidis ökat i massa trots novautbrotten och att den nu är nära Chandrasekhars gräns och kan komma att få ett supernovautbrott och dessutom ganska snart.[5]
Följder för vår egen planet
På grund av T Pyxidis närhet till jorden kan ett supernovautbrott (typ Ia) få märkbara konsekvenser för jorden. Den gammastrålning som ett utbrott skulle medföra beräknas motsvara en total strålning (alla våglängder inräknade) motsvarande ungefär 1000 utbrott av vår egen, så mycket närmare liggande sol. [6] För att skada ozonskiktet skulle emellertid en supernova behöva vara närmare än det då beräknade avståndet, 3300 ljusår. Den röntgenstrålning som skulle nå jorden är helt försumbar. Den motsvarar inte ens ett vanligt solutbrott. [6]
Emellertid utmanades dessa beräkningar av Edward Sion, astronom vid Villanova University, av professor Alex Filippenko vid University of California i Berkeley, som menade att ett utbrott på detta avstånd skulle vara ofarligt. Fler exporter instämde, "en supernova skulle behöva vara tio gånger närmare jorden för att åstadkomma beskriven skada. Mänskligheten överlevde 1054 när Krabbnebulosan bildades av en supernova som exploderade på 6500 ljusårs avstånd. Om T Pyx skulle få ett utbrott som typ Ia supernova på ett beräknat avstånd av 3300 ljusår, så skulle dess skenbara magnitud ändå inte bli mer än -9,3 (dvs betydligt svagare än fullmånen).[7]
Nya mätdata ger dessutom vid handen att äldre uppskattningar av T Pyxidis avstånd varit felaktiga. Vid novans senaste utbrott, i april 2001 riktades Rymdteleskopet Hubble mot novan. De nya säkrare mätningarna ger vid handen att T Pyxidis avstånd från solsystemet är 15600 ljusår.[8]
Dr Sions rapport meddelade att utbrottet kunde komma snart. När Scientific American kontaktade Dr Sions team visade det sig att snart användes i astronomisk betydelse, det kunde ske om ungefär 10 miljoner år.[9] … och då skulle T Pyxidis ha ett betydligt större avstånd till solsystemet än idag.
Utbrottet 2011
Efter utbrottet på 1960-talet var T Pyxidis overksam så länge, att det började spekuleras om den slumrat in. Men efter nästan 45 år var det dags för ett nytt utbrott i april 2011. Maximum för utbrottet nåddes i början av maj, när novan hade magnitud +6,8.[10][11]
Externa länkar
- SIMBAD-karta som visar T Pyxidis position
- AAVSOs ljuskurva över utbrottet 2011
- NASAs Astronomy Picture of the Day 25 september 1997
Se även
Referenser
- ^ ”Basic data : NOVA Pyx 1890 -- Nova”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=T+Pyxidis&submit=SIMBAD+search. Läst 30 april 2015.
- ^ ”T Pyx”. The International Variable Star Index - VSX. AAVSO. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=27184. Läst 20 september 2013.
- ^ ”Light Curve Generator (LCG) for T Pyxidis”. American Association of Variable Star Observers. AAVSO. Arkiverad från originalet den 21 september 2013. http://archive.is/2013.09.21-021539/http://www.aavso.org/lcg/plot?auid=000-BBQ-228&starname=T%20PYX&lastdays=200&start=&stop=2456552.29066&obscode=&obscode_symbol=2&obstotals=yes&calendar=calendar&forcetics=&grid=on&visual=on&uband=on&bband=on&v=on&pointsize=1&width=800&height=450&mag1=&mag2=&mean=&vmean=. Läst 20 september 2013.
- ^ ”Outburst of the recurrent nova T Pyx”. AAVSO. http://www.aavso.org/aavso-alert-notice-436. Läst 20 september 2013.
- ^ ”T Pyxidis Soon To Be A Type Ia Supernova”. Space Daily. http://www.spacedaily.com/reports/T_Pyxidis_Soon_To_Be_A_Type_Ia_Supernova_999.html. Läst 20 september 2013.
- ^ [a b] ”Will a Nearby Supernova Endanger Life on Earth?”. TASS, The Amateur Sky Survey. Arkiverad från originalet den 6 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070306114344/http://www.tass-survey.org/richmond/answers/snrisks.txt. Läst 20 september 2013.
- ^ Ian O'Neill. ”Will Earth 'Be Wiped Out' by a Supernova?”. Discovery News. http://news.discovery.com/space/will-earth-really-be-wiped-out-by-a-local-supernova.html. Läst 20 september 2013.
- ^ ”Hubble maps 3-D structure of ejected material around erupting star”. NASA, ESA, Columbia University, (Hofstra University). http://phys.org/news/2013-06-hubble-d-ejected-material-erupting.html. Läst 20 september 2013.
- ^ ”Supernova star too close for comfort”. Scientific American. http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=supernova-star-too-close-for-comfor-2010-01. Läst 20 september 2013.
- ^ ”T Pyxidis Finally Blows Again”. Sky and Telescope. Arkiverad från originalet den 21 september 2013. https://web.archive.org/web/20130921055658/http://www.skyandtelescope.com/community/skyblog/observingblog/119918979.html. Läst 20 september 2013.
- ^ ”Sky & Telescope Observing Blog”. Arkiverad från originalet den 21 september 2013. https://web.archive.org/web/20130921055658/http://www.skyandtelescope.com/community/skyblog/observingblog/119918979.html. Läst 20 september 2013.
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: AAVSO, Licens: CC BY-SA 3.0
AAVSO lightcurve of 2011 eruption.
(c) AAVSO, CC BY-SA 3.0
AAVSO light curve of recurrent nova T Pyx from 1 Jan 1966 to 17 Nov 2010. Up is brighter and down is fainter. Day numbers are Julian day. Different colors reflect different bandpasses. The last recorded eruption was in December 1966.
Hubble telescope picture of T Pyxidis, from a compilation of data taken on Feb. 26, 1994, and June 16, Oct. 7, and Nov. 10, 1995, by the Wide Field and Planetary Camera 2.