Tätörtssläktet

Tätörtssläktet
Vanlig tätört, blomma
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPlisterordningen
Lamiales
FamiljTätörtsväxter
Lentibulariaceae
SläkteTätörtssläktet
Pinguicula
Vetenskapligt namn
§ Pinguicula
AuktorLinné
Utbredning
Arter
  • Barrtätört (P. gypsicola)
  • Dvärgtätört (P. villosa)
  • Fjälltätört (P. alpina)
  • Gul tätört (P. lutea)
  • Kvicktätört (P. primuliflora)
  • Portugisisk tätört (P. lusitanica)
  • Skär tätört (P. moranensis)
  • Storblommig tätört (P. grandiflora)
  • Vanlig tätört (P. vulgaris)

Tätörtssläktet är ett släkte av örter i familjen tätörtsväxter.[1] I Sverige finns tre arter: tätört eller vanlig tätört (Pinguicula vulgaris), dvärgtätört (Pinguicula villosa) och fjälltätört (Pinguicula alpina). Tätörten har lila blommor och den avsevärt mindre dvärgtätörten har ljuslila, medan fjälltätörten har vita.

Växten har en bladrosett på marken, och en blomma på en stängel som hos den vanliga tätörten kan bli 18 centimeter hög. Tätörten är en köttätande växt. Den fångar små insekter på de klibbiga bladen. Djuret löses upp med proteinnedbrytande enzymer, så att växten kan tillgodogöra sig den kväverika näringen. Det har beräknats att bladen har 25 000 körtlar per kvadratcentimeter, som utsöndrar det enzymrika slem som används för fångsten.

Tätörten är relativt vanlig i hela Sverige, och växer gärna i fuktig mark som vid myrar. Första beskrivningen av tätört i Sverige finns i Olof Rudbecks Catalogus plantarum från 1658.

Förr använde man ibland tätört för att bereda fil, men det är tveksamt om växten egentligen hade någon större funktion i sammanhanget.

Dottertaxa till Tätörter, i alfabetisk ordning[1]

  • Pinguicula acuminata
  • Pinguicula agnata
  • Pinguicula albida
  • Pinguicula alpina
  • Pinguicula antarctica
  • Pinguicula apuana
  • Pinguicula balcanica
  • Pinguicula benedicta
  • Pinguicula bissei
  • Pinguicula caerulea
  • Pinguicula calderoniae
  • Pinguicula calyptrata
  • Pinguicula caryophyllacea
  • Pinguicula casabitoana
  • Pinguicula chilensis
  • Pinguicula christinae
  • Pinguicula clivorum
  • Pinguicula colimensis
  • Pinguicula conzattii
  • Pinguicula corsica
  • Pinguicula crassifolia
  • Pinguicula crenatiloba
  • Pinguicula crystallina
  • Pinguicula cubensis
  • Pinguicula cyclosecta
  • Pinguicula debbertiana
  • Pinguicula ehlersiae
  • Pinguicula elizabethiae
  • Pinguicula elongata
  • Pinguicula emarginata
  • Pinguicula esseriana
  • Pinguicula filifolia
  • Pinguicula fiorii
  • Pinguicula fontiqueriana
  • Pinguicula gigantea
  • Pinguicula gracilis
  • Pinguicula grandiflora
  • Pinguicula greenwoodii
  • Pinguicula gypsicola
  • Pinguicula habilii
  • Pinguicula hemiepiphytica
  • Pinguicula heterophylla
  • Pinguicula ibarrae
  • Pinguicula imitatrix
  • Pinguicula immaculata
  • Pinguicula infundibuliformis
  • Pinguicula involuta
  • Pinguicula ionantha
  • Pinguicula jackii
  • Pinguicula jaraguana
  • Pinguicula jarmilae
  • Pinguicula jaumavensis
  • Pinguicula kondoi
  • Pinguicula laueana
  • Pinguicula laxifolia
  • Pinguicula leptoceras
  • Pinguicula lignicola
  • Pinguicula lilacina
  • Pinguicula lippoldii
  • Pinguicula lithophytica
  • Pinguicula longifolia
  • Pinguicula lusitanica
  • Pinguicula lutea
  • Pinguicula macroceras
  • Pinguicula macrophylla
  • Pinguicula mariae
  • Pinguicula martinezii
  • Pinguicula mesophytica
  • Pinguicula mirandae
  • Pinguicula moctezumae
  • Pinguicula moranensis
  • Pinguicula mundi
  • Pinguicula nevadensis
  • Pinguicula nivalis
  • Pinguicula oblongiloba
  • Pinguicula orchidioides
  • Pinguicula parvifolia
  • Pinguicula pilosa
  • Pinguicula planifolia
  • Pinguicula poldinii
  • Pinguicula potosiensis
  • Pinguicula primuliflora
  • Pinguicula pumila
  • Pinguicula ramosa
  • Pinguicula rectifolia
  • Pinguicula reticulata
  • Pinguicula rotundiflora
  • Pinguicula sharpii
  • Pinguicula takakii
  • Pinguicula toldensis
  • Pinguicula utricularioides
  • Pinguicula vallisneriifolia
  • Pinguicula vallis-regiae
  • Pinguicula variegata
  • Pinguicula villosa
  • Pinguicula vulgaris
  • Pinguicula zecheri

Bildgalleri

Källor

  1. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (23 september 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17272453. Läst 26 maj 2014. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

PinguiculaCyclosectaWinter.jpg
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Denis Barthel antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 3.0
Pinguicula cyclosecta rosette in winter
Pinguicula with prey.JPG
Författare/Upphovsman: Petr Dlouhý, Licens: CC BY-SA 3.0
Pinguicula with prey. Glands are clearly visible.
Pinguicula vulgaris flower (front view) - Keila.jpg
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 4.0
Flower of common butterwort
Pinguicula vulgaris flower (side view) - Keila.jpg
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 4.0
Flower of common butterwort (length 15–20 mm)
Pinguicula cyclosecta summer.jpg
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Denis Barthel antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 3.0
Pinguicula cyclosecta summer rosette.jpg Author: Denis Barthel
Pinguicula vulgaris 230405.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
Pinguicula hybrid ne.JPG
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. NoahElhardt antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 2.5

Description: Pinguicula, unknown hybrid (from Leo Song's collection). Photo by: Noah Elhardt

Location: CalState Fullerton