Systerkromatid

Faderns (blå) kromosom och moderns (rosa) kromosom är homologa kromosomer. Efter kromosomal DNA-replikation består den blå kromosomen av två identiska systerkromatider och den rosa kromosomen består av två identiska systerkromatider. Vid mitos separeras systerkromatiderna i dottercellerna, men de kallas nu för kromosomer (snarare än kromatider) mycket på det sätt som ett barn inte kallas en enskild tvilling.
Schematiskt karyogram av en människa, som visar en diploid uppsättning kromosomer som ses i G0- och G1-faserna av cellcykeln (före DNA-syntes), inklusive kromosom 3-paret till vänster i blå ruta längst upp i mitten. Till höger i den rutan visar den också kromosom 3-paret efter DNA-syntes men före celldelning (inklusive G2-fasen och metafasen), där varje parad "kromosomarm" är en systerkromatid.

Systerkromatider är två identiska DNA-kedjor som sitter ihop, och som bildas när en kromosom replikeras under celldelningen. Med andra ord kan en systerkromatid också sägas vara "hälften" av den duplicerade kromosomen. Ett par systerkromatider kallas en dyad. Systerkromatiderna bildas under S-steget av interfasen, då alla cellens kromosomer replikeras. Under mitos eller under den andra delningen av meios separeras de två systerkromatiderna från varandra, och hamnar sedan i två olika celler.

Det finns bevis för att hos vissa arter är systerkromatider den föredragna mallen för DNA-reparation.[1] Systerkromatidsammanhållning är avgörande för korrekt distribution av genetisk information mellan dotterceller och reparation av skadade kromosomer. Defekter i denna process kan leda till aneuploidi och cancer, särskilt när kontrollpunkter inte kan upptäcka DNA-skador eller när felaktigt fästa mitotiska spindlar inte fungerar korrekt.

Mitos

Kondensation och upplösning av mänskliga systerkromatider i tidig mitos.

Mitotisk rekombination är främst ett resultat av DNA-reparationsprocesser som svarar på spontana eller inducerade skador.[2][3][4] Homolog rekombinationell reparation under mitos är till stor del begränsad till interaktion mellan närliggande systerkromatider som är närvarande i en cell efter DNA-replikation men före celldelning. På grund av den speciella närliggande relationen de delar, är systerkromatider inte bara att föredra framför avlägsna homologa kromatider som substrat för rekominerande reparation, utan har kapacitet att reparera mer DNA-skador än homologer.[1]

Meios

Studier med spirande jäst Saccharomyces cerevisiae[5] visar att rekombination mellan syster sker ofta under meios, och upp till en tredjedel av alla rekombinationshändelser inträffar mellan systerkromatider.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sister cromatides, 3 december 2023.
  • Spira Biologi 1 Thyberg, Landgren, Björndal; Liber (2011)

Noter

  1. ^ [a b] Kadyk, Lc (Oct 1992). ”Sister chromatids are preferred over homologs as substrates for recombinational repair in Saccharomyces cerevisiae” (Free full text). Genetics 132 (2): sid. 387–402. doi:10.1093/genetics/132.2.387. ISSN 0016-6731. PMID 1427035. 
  2. ^ Moynahan ME, Jasin M (2010). ”Mitotic homologous recombination maintains genomic stability and suppresses tumorigenesis”. Nat. Rev. Mol. Cell Biol. 11 (3): sid. 196–207. doi:10.1038/nrm2851. PMID 20177395. 
  3. ^ Symington LS, Rothstein R, Lisby M (2014). ”Mechanisms and regulation of mitotic recombination in Saccharomyces cerevisiae”. Genetics 198 (3): sid. 795–835. doi:10.1534/genetics.114.166140. PMID 25381364. 
  4. ^ Luisa, Bozzano G. (2012-12-02) (på engelska). Aging, Sex, and DNA Repair. Academic Press. ISBN 978-0-323-13877-2. https://books.google.com/books?id=BaXYYUXy71cC&dq=Aging,+Sex,+and+DNA+Repair&pg=PA3 
  5. ^ Goldfarb T, Lichten M (2010). ”Frequent and efficient use of the sister chromatid for DNA double-strand break repair during budding yeast meiosis”. PLOS Biol. 8 (10): sid. e1000520. doi:10.1371/journal.pbio.1000520. PMID 20976044. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Human karyotype with bands and sub-bands.png
Författare/Upphovsman:
Mikael Häggström, M.D. Author info
- Reusing images
- Conflicts of interest:
  None
Mikael Häggström, M.D.
- The work integrates Public Domain source images by Was A Bee, Kelvin Ma and Michał Komorniczak
- Also, a special acknowledgement to everyone involved in the Human Genome Project for generating the source data.
redigera, Licens: CC0
Schematiskt och relativt språkneutralt karyogram av människan. Även på låg förstoring ger den en översikt över det mänskliga genomet, med numrerade kromosompar, deras huvudsakliga förändringar under cellcykeln (överst i mitten), och mitokondriernas genom i samma skala (längst ner till vänster). Högre förstoring (av fullstorleksversionen) ger tydligare en skala till vänster om varje kromosompar som visar längden i form av miljoner baspar, och skalan till höger om varje kromosompar visar beteckningarna för band och sub-band. Den visar mörkare och ljusare områden som ses på G-banding (med Giemsa-färjning). Varje rad av kromosomer är justerat så att varje centromer ligger i samma nivå. Kromosomerna är organiserade i grupperna A till G med avseende på storlek, placering av centromeren och ibland närvaron av en kromosomsatellit. Antalet kromosomkopior är de som ses i G0 och G1 i cellcykeln. Karyogrammet visar:
- 22 homologa autosomala kromosompar
- Både den kvinnliga (XX) och den manliga (XY) versionen av de två könskromosomerna (i grön rektangel längst ner till höger).
- Det mänskliga mitokondriella genomet i samma skala (längst ner till vänster).
  • Mer detaljerad beskrivning av detta karyogram finns på engelska Wikipedia: Wikipedia:Karyotype.
Chromosomes during mitosis.svg
(c) SyntaxError55 from en.wikipedia.org, CC BY-SA 3.0
SVG Version of: [[:en:Image:Chromosomes during mitosis.jpg|Image:Chromosomes during mitosis.jpg]]
Condensation and resolution of human sister chromatids in early mitosis.svg
Författare/Upphovsman: David O Morgan, Licens: Attribution
Scanning electron microscopy reveals that sister-chromatid pairs first condense into single rod-like structures during prophase. As mitosis proceeds, chromatid arms are gradually resolved and become almost completely distinct by the end of metaphase. Kindly provided by Adrian T. Sumner. From Sumner, A.T.: Chromosoma 1991, 100:410–418.[1]