Syrma

Syrma (ι)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildJungfrun
Rektascension14t 16m 00,86951s[1]
Deklination-06° 00′ 01,9633″[1]
Skenbar magnitud ()4,08[2]
Stjärntyp
SpektraltypF7IV-V[3]
U–B+0,02[4]
B–V+0,52[4]
Astrometri
Radialhastighet ()12,51 ± 0,18[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -26,31[1] mas/år
Dek.: -419,38[1] mas/år
Parallax ()44,97 ± 0,19[1]
Avstånd72,5 ± 0,3  (22,24 ± 0,09 pc)
Absolut magnitud ()2,4[3]
Detaljer
Massa1,5 ± 0,05[3] M
Radie2,5[6] R
Luminositet8,7[6] L
Temperatur6 282[7] K
Metallicitet-0,11[7]
Vinkelhastighet16[3] km/s
Andra beteckningar
99 Virginis, BD- 05° 3843, FK5 525, GJ 9473, HD 124850, HIP 69701, HR 5338, SAO 139824

Syrma eller Jota Virginis ( ι Virginis, förkortat Jota Vir, ι Vir) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i östra delen av stjärnbilden Jungfrun. Den har en skenbar magnitud på +4,08[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 45 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av 72,5 ljusår (22,2 parsek) från solen.

Nomenklatur

Jota Virginis har det traditionella namnet Syrma, som kommer från det arabiska سرما (تطريز sirmā.[8] Den Internationella astronomiska unionen organiserade år 2016 en arbetsgrupp om stjärnnamn (WGSN)[9][10][11] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Syrma för denna stjärna den 12 september 2016 vilket nu är infört i IAU:s Catalog of Star Names.[12]

Egenskaper

Syrma är en gulfärgad stjärna i huvudserien av typ F och av spektralklass F7IV-V[3] Stjärnan har en massa som är 1,5 gånger större än solens och en radie som är 2,5 gånger solens radie.[6] Den utsänder från sin yttre atmosfär 8,7 gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på 6  282[7] K.

Syrma är en astrometrisk dubbelstjärna. Dess följeslagare stör regelbundet primärstjärnan, vilket gör att denna wobblar runt dess gemensamma tyngdpunkt.[3] En preliminär omloppsperiod på 55 år har beräknats.[3] Följeslagaren har inte observerats direkt, men baserat på dess massa (0,6 M ☉) kan den vara en huvudseriestjärna eller en vit dvärg.[3] Den påverkar också primärstjärnans drivande radiella hastighet.[13]

År 2011 noterades att den svaga huvudseriestjärnan av typ K, HD 125354, hade en liknande egenrörelse genom rymden och var sannolikt fysiskt associerad.[14] Ett annat dokument från 2015 stödde denna hypotes. Stjärnan, som ligger 1,2 ly (0,37) bort från Syrma, är i sig själv en nära dubbelstjärna med en annan stjärna åtskild endast 0,33 bågsekunder från huvudstjärnan.[15]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F.; et al. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. Bibcode:2007A&A...474..653V. arXiv:0708.1752 Freely accessible. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b] Gray, R. O.; Napier, M. G.; Winkler, L. I. (2001). "The Physical Basis of Luminosity Classification in the Late A-, F-, and Early G-Type Stars. I. Precise Spectral Types for 372 Stars". The Astronomical Journal. 121 (4): 2148. Bibcode:2001AJ....121.2148G. doi:10.1086/319956.
  3. ^ [a b c d e f g h] Gontcharov, G.A.; Kiyaeva, O.V. (2010). "Photocentric orbits from a direct combination of ground-based astrometry with Hipparcos II. Preliminary orbits for six astrometric binaries". New Astronomy. 15 (3): 324. Bibcode:2010NewA...15..324G. arXiv:1606.08182 Freely accessible. doi:10.1016/j.newast.2009.09.006.
  4. ^ [a b] [Mermilliod, J.-C. (1986). "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)". Catalogue of Eggen's UBV data. Bibcode:1986EgUBV........0M.4]
  5. ^ Maldonado, J.; Martínez-Arnáiz, R. M.; Eiroa, C.; Montes, D.; Montesinos, B. (2010). "A spectroscopy study of nearby late-type stars, possible members of stellar kinematic groups". Astronomy and Astrophysics. 521: A12. Bibcode:2010A&A...521A..12M. arXiv:1007.1132 Freely accessible. doi:10.1051/0004-6361/201014948.
  6. ^ [a b c] Malagnini, M. L.; Morossi, C. (November 1990). "Accurate absolute luminosities, effective temperatures, radii, masses and surface gravities for a selected sample of field stars". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 85 (3): 1015–1019. Bibcode:1990A&AS...85.1015M.
  7. ^ [a b c] Mallik, Sushma V. (December 1999). "Lithium abundance and mass". Astronomy and Astrophysics. 352: 495–507. Bibcode:1999A&A...352..495M.
  8. ^ Allen, R. H., (1963). Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.). New York, NY: Dover Publications Inc. p. 472. ISBN 0-486-21079-0.
  9. ^ IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
  10. ^ IAU Formally Approves 227 Star Names, International Astronomical Union, hämtad 24 november 2016.
  11. ^ NAMING STARS: List of IAU-approved Star Names as of 24.11.2016, International Astronomical Union, hämtad 24 november 2016.
  12. ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  13. ^ Borgniet, S.; Lagrange, A.-M.; Meunier, N.; Galland, F. (2017). "Extrasolar planets and brown dwarfs around AF-type stars". Astronomy & Astrophysics. 599: A57. Bibcode:2017A&A...599A..57B. arXiv:1608.08257 Freely accessible. doi:10.1051/0004-6361/201628805.
  14. ^ Shaya, Ed J.; Olling, Rob P. (January 2011). "Very Wide Binaries and Other Comoving Stellar Companions: A Bayesian Analysis of the Hipparcos Catalogue". The Astrophysical Journal Supplement. 192 (1): 2. Bibcode:2011ApJS..192....2S. arXiv:1007.0425 Freely accessible. doi:10.1088/0067-0049/192/1/2.
  15. ^ Fuhrmann, K.; Chini, R. (2015). "Multiplicity Among F-Type Stars. II". The Astrophysical Journal. 809: 107. Bibcode:2015ApJ...809..107F. doi:10.1088/0004-637X/809/1/107.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Virgo IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Virgo chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.