Sylvin

	Sylvin
Kategori	Halidmineral
Dana klassificering	9.1.1.2
Strunz klassificering	3.AA.20
Kemisk formel	KCl
Färg	Färglös till vit, ljusgrå, ljusblå, kan vara gulaktigt rör
Förekomstsätt	Som kuber och oktaedrar; kolumnartad, i skorpor, grovkornig, massiv
Kristallstruktur	Kubisk, isometrisk
Spaltning	Perfekt på {100}, {010} och {001}
Brott	Ojämnt
Hållbarhet	Spröd till seg
Hårdhet (Mohs)	2
Glans	Glasaktig
Refraktion	Isotropisk
Ljusbrytning	n=1,4903
Dispersion	Stark
Pleokroism	Synlig i färgade kristaller
Transparens	Transparent till genomskinlig
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	1,993
Löslighet	Löslig i vatten
Övrigt	Salt till bitter smak
Referenser

Sylvin eller sylvit, är naturligt förekommande kaliumklorid, KCl, som finns i stora kvantiteter i saltlagren blandade med stensalt och karnallit och används för utvinning av kaliumsalter. Det bildar kristaller i det isometriska systemet mycket likt normalt stensalt, halit (NaCl). De två är faktiskt isomorfa.^[4]

Sylvin är färglös till vit med nyanser av gult och rött på grund av inneslutningar. Den har en Mohs hårdhet på 2,5 och en specifik vikt på 1,99. Den har ett brytningsindex på 1,4903.^[5] Sylvin har en salt smak med en distinkt beska. Sylvin är ett av de sista evaporitmineralerna som fälls ut ur lösningen. Som sådan finns det endast i mycket torra salthaltiga områden.

Namn och historik

Sylvite beskrevs första gången 1832 vid Vesuvius nära Neapel i Italien och uppkallad efter historiska KCl-beteckningar sal degistivum Sylvii och sal febrifugum Sylvii,^[6] som är uppkallade efter den holländska läkaren och kemisten François Sylvius de le Boe (1614–1672).^[1]

Användning

Den huvudsakliga användning av sylvin är som kaliumgödsel. Sylvin är en komponent i sylvinit som är den viktigaste malmen i Nordamerika för framställning av kalium.

Sylvin, tillsammans med kvarts, fluorit och halit, används för spektroskopiska prismor och linser.^[7]

Förekomst

Sylvite finns i många evaporitavlagringar över hela världen. Massiva bäddade fyndigheter förekommer i New Mexico och västra Texas, och i Utah i USA, men den största källan i världen finns i Saskatchewan, Kanada. De stora fyndigheterna i Saskatchewan bildades genom avdunstning av en devonisk sjöväg. Sylvin är det officiella mineralet i Saskatchewan.

Fyndigheter finns vidare vid tyska Stassfurt, där sylvin oftast har en rödaktig färg, vid Kalusz, där den förekommer tillsammans med korn av blått stensalt.

Förekomster finns också i saltbergen i Punjab i Indien, samt i Etiopien och vid tyska Leopoldshall, där det ibland benämns leopoldit.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sylvite, 9 oktober 2023..

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Noter

^ [a b] Sylvite: Sylvite mineral information and data
^ Sylvite Mineral Data
^ Handbook of Mineralogy
^ Klein, Cornelis and Cornelius S. Hurlbut, Jr. 1993. Manual of Mineralogy after J.D. Dana, 21st edition. New York: John Wiley & Sons, Inc.
^ Deer, W.A., R.A. Howie, and J. Zussman. 1992. An Introduction to the Rock-Forming Minerals 2nd ed. New York: Prentice Hall.
^ Watts, Henry (1883) (på engelska). A Dictionary of Chemistry and the Allied Branches of Other Sciences. Longmans, Green, and Company. https://books.google.com/books?id=d-bkUHqUZ5AC&pg=PA147
^ Motz, Lloyd. ”Spectroscopy”. Microsoft Encarta 2009 S (2009): sid. 1841.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Sylvin.
Mineral Resources of Saskatchewan
Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Sylvite" . Encyclopædia Britannica (11th ed.). Cambridge University Press.

[Mindat-1] [a b] Sylvite: Sylvite mineral information and data

[2] Sylvite Mineral Data

[HBM-3] Handbook of Mineralogy

[4] Klein, Cornelis and Cornelius S. Hurlbut, Jr. 1993. Manual of Mineralogy after J.D. Dana, 21st edition. New York: John Wiley & Sons, Inc.

[5] Deer, W.A., R.A. Howie, and J. Zussman. 1992. An Introduction to the Rock-Forming Minerals 2nd ed. New York: Prentice Hall.

[6] Watts, Henry (1883) (på engelska). A Dictionary of Chemistry and the Allied Branches of Other Sciences. Longmans, Green, and Company. https://books.google.com/books?id=d-bkUHqUZ5AC&pg=PA147

[7] Motz, Lloyd. ”Spectroscopy”. Microsoft Encarta 2009 S (2009): sid. 1841.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler