Sydsnylthumla

Sydsnylthumla
Sydsnylthumla, trolig hona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteSnylthumlor
Psithyrus[1]
ArtSydsnylthumla
Bombus vestalis
Vetenskapligt namn
§ Bombus vestalis
AuktorGeoffroy, 1785[1]
Synonymer

Apis vestalis Geoffroy, 1785[2]
 Bremus aestivalis Panzer, 1805[2]
Psithyrus vestalis (Geoffroy, 1785)[2]
Apis brachiptera de Villers, 1789[2]

Apis brachyptera de Villers, 1789[2]
(c) James Lindsey at Ecology of Commanster, CC BY-SA 3.0
Hitta fler artiklar om djur med

Sydsnylthumla (Bombus vestalis) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea)[3] som tillhör undersläktet snylthumlor (Psithyrus)[1].

Beskrivning

Sydsnylthumlans hona är tämligen storväxt, 20 till 23 millimeter[4] och med en vingbredd på i genomsnitt 37 millimeter[5]. Hanen är mindre, 16 till 18 millimeter[4], och med påtagligt långa antenner[5]. Tungan hos båda könen är kort, och vingarna är svagt gulbrunt färgade.[5] Humlan är övervägande svart med bred, varmgul krage, varmgula hår på sidorna av tergit[a] 3, som ofta sammanflyer till ett helt band hos hanen, och en vit bakkroppsspets. Hanen kan ofta ha en gul fläck på vardera sidorna av bakkroppens första tergit.[4] Hanens päls är rufsigare än honans.[6] Honan liknar jordsnylthumlan, men denna kan ha mer variabel pälsfärg.[4]

Utbredning

Humlan finns från Nordafrika över södra och mellersta Europa till södra Sverige i norr. Västgränsen går vid Storbritannien[7], där den främst finns i England och Wales samt i Skottlands sydöstra del, medan den asiatiska nordgränsen går vid Kaukasus, och sydöstgränsen vid norra Iran[8]. Arten finns även i Nordafrika.[7]

I Sverige är den vanlig i Skåne, dit den kom relativt sent; den observerades först i Lund på 1970-talet. Den är på spridning norrut med ungefärlig nordgräns vid Båstad till Sölvesborg (2022).[4]

Arten saknas helt i Finland.[9]

Ekologi

Sydsnylthumlan är en social parasit på framför allt mörk jordhumla men även ljus jordhumla.[7] Den övervintrande honan lämnar sitt vinterviste i april, varpå hon söker upp ett mindre bo av någon av värdarterna som hon gömmer sig i tills hon har fått samma lukt som boet. Därefter antingen dödar hon eller dominerar värddrottningen, så att det endast är den invaderande honans avkomma som uppföds.[8]

Habitatet är i princip detsamma som värdhumlornas, gärna belägna i samhällen som trädgårdar och parker, men även ruderatområden, vägkanter, skogsbryn, trädesåkrar och betesmarker.[4]

Könsdjuren (ungdrottningar och drönare) kommer fram mellan juli och augusti. Humlan förekommer främst i öppna marker, där den gärna besöker ärtväxter som klövrar (speciellt hanen flyger gärna på vitklöver) och vicker, samt korgblommiga växter som klint. Särskilt honan går även på korgblommiga växter som maskros, kransblommiga växter som vit- och rödplister samt videväxter som sälg med flera växter, medan hanen dessutom flyger på bland andra korgblommiga växter som tistlar, strävbladiga växter som blåeld och hästtunga, samt flockblommiga växter som lokor. Trots sin korta tunga besöker arten gärna djupa blommor.[5]

Status

Arten är klassificerad som livskraftig ("LC") i Sverige[4].

Kommentarer

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. ^ [a b c] ”Psithyrus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ps.html. Läst 6 januari 2015. 
  2. ^ [a b c d e] ”Bombus vestalis (Geoffroy, 1785)”. ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715039#null. Läst 10 juli 2023. 
  3. ^ Williams, P. (2016). ”Bombus vestalis (Geoffroy, 1785) | sydsnylthumla”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103256/details?lang=sv. Läst 10 juli 2023. 
  4. ^ [a b c d e f g] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Bombus vestalis Sydsnylthumla”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103256/detaljer. Läst 10 juli 2023. 
  5. ^ [a b c d] Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 403-404. ISBN 0-00-717451-9 
  6. ^ Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 146-147. ISBN 978-91-7139-776-8 
  7. ^ [a b c] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus vestalis . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 juli 2023.
  8. ^ [a b] M Edwards. ”Bombus vestalis (Geoffroy,1785)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-vestalis. Läst 27 april 2017. 
  9. ^ Juho Paukkunen (2019). ”Bombus (Psithyrus)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204729. Läst 10 juli 2023. 

Externa länkar

Katalogdata
​ • Arkive: bombus-vestalis, vestal-cuckoo-bee/bombus-vestalis​​ • BioLib: 70377​ • Dyntaxa: 103256​ • EoL: 1065148​ • GBIF: 1340418​​​ • Inaturalist: 127789​ • ITIS: 715039​​ • NCBI: 30202​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 231922​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Bumblebee January 2008-4.jpg
Författare/Upphovsman: Alvesgaspar, Licens: CC BY-SA 3.0
A cuckoo bumblebee (Bombus vestalis), parasite of the bumblebee Bombus terrestris. Probably a queen, due to large size