Sydlig pungmullvad
| Sydlig pungmullvad Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Sydlig pungmullvad | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Pungdjur Marsupialia |
| Ordning | Pungmullvadar Notoryctemorphia |
| Familj | Pungmullvadar Notoryctidae |
| Släkte | Pungmullvadar Notoryctes |
| Art | Sydlig pungmullvad N. typhlops |
| Vetenskapligt namn | |
| § Notoryctes typhlops | |
| Auktor | (Stirling, 1889) |
| Utbredning | |
 (c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Sydlig pungmullvad (Notoryctes typhlops) är en pungdjursart som först beskrevs av Edward Charles Stirling 1889.[2] Notoryctes typhlops ingår i släktet pungmullvadar och familjen pungmullvadar.[2][3] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[4]
Etymologi
Artepitetet i det vetenskapliga namnet är bildat av de gammalgrekiska orden typhlos (blind) och ops (ansikte).[5]
Utbredning
Pungdjuret förekommer i centrala Australien i två från varandra skilda områden, Stora Victoriaöknen och västra Simpsonöknen.[1] Habitatet utgörs av öknar, gärna med buskartad växtlighet på lös sand.[6]
Beskrivning
Arten når en total kroppslängd (huvud och bål) av 13 till 15,5 cm, en svanslängd av 2 till 2,5 cm och en vikt av 30 till 60 g. På den avplattade kroppen förekommer kort, mjuk päls som växlar i färg mellan de geografiska delpopulationerna, från ljusblont till rödbrunt. På huvudet är öronens öppningar täckta av hud. Ögonen saknas helt, på dess plats finns bara mörka, hudövertäckta pigmentfläckar utan anslutning till någon synnerv. Dessutom finns en sköld av hornämne på nosen. Sydlig pungmullvad har korta och kraftiga extremiteter. Honans pung (marsupium) är väl utvecklad med öppningen bakåt. I pungen finns två spenar. Även hanen har en liten pung, som han givetvis inte har någon användning av. Sydlig pungmullvad har särskilt stora klor vid tredje och fjärde fingret av framtassen.[6] Dessutom är halskotorna delvis sammanvuxna med varandra.[7] Jämförd med den nordvästliga pungmullvaden är framtassens klor bredare och svansen bredare nära bålen. Dessutom finns avvikande detaljer i tändernas konstruktion.[8]
Ekologi
När honan inte är brunstig lever varje vuxen individ ensam. Tunnlarna som grävs i lös sand är inte stabila. Sydlig pungmullvad äter främst sociala insekter som myror och termiter samt skalbaggslarver.[1] Dessutom ingår mindre kräldjur i födan. Individerna kan vara aktiva både på dagen och på natten. För ungarnas uppfostran grävs djupare bon som är solidare än de vanliga tunnlarna. Per kull föds upp till två ungar.[7]
Källor
- ^ [a b c d] Burbidge, A.A. & Woinarski, J. 2014 Itjaritjari Notoryctes typhlops . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 26 maj 2019.
- ^ [a b] ”Notoryctes typhlops (Sterling, 1889)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=552676#null. Läst 12 juni 2023.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/notoryctes+typhlops/match/1. Läst 12 juni 2023.
- ^ Paululat & Purschke (2011). ”Notoryctes typhlops” (på tyska). Wörterbuch der Zoologie. Spektrum Akademischer Verlag. sid. 328. ISBN 9783827427342
- ^ [a b] Paul Glyshaw (2011). ”Notoryctes typhlops southern marsupial mole” (på engelska). Animal Diversity Web, University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Notoryctes_typhlops/. Läst 12 juni 2023.
- ^ [a b] R. Edwards (2010). ”Southern marsupial mole”. ARKive. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924033200/http://www.arkive.org/southern-marsupial-mole/notoryctes-typhlops/. Läst 1 augusti 2018.
- ^ Wilson & Mittermeier (2015). ”Notoryctes typhlops”. Handbook of the Mammals of the World, Volume 5. Lynx Edicions. sid. 201. ISBN 978-84-96553-99-6
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Sydlig pungmullvad.
Wikispecies har information om Notoryctes typhlops.
|
Media som används på denna webbplats
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Southern Marsupial Mole (Notoryctes typhlops) range
