Sydfladdermus
| Sydfladdermus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Starkt hotad[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Eptesicus |
| Art | Sydfladdermus E. serotinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Eptesicus serotinus | |
| Auktor | Schreber, 1774[3] |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Sydfladdermus[4] (Eptesicus serotinus), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).
En stor fladdermusart med en vingbredd på cirka 34–38 centimeter, kroppslängd mellan 6 och 8 centimeter (huvud och bål) och vikt upp till 35 gram.[5] Pälsen är rödbrun på ovansidan, ljusbrun på buken.[6] Svanslängden är 5 till 6 cm och underarmarna är 4,9 till 5,7 cm långa. Denna fladdermus har 1,0 till 1,8 cm långa bakfötter och 1,4 till 1,8 cm stora öron.[7]
Vanor
Sydfladdermusen har ett karakteristiskt flygsätt där den omväxlande dyker och stiger. Jagar dels med början före skymningen, dels framåt gryningen. Födan består främst av skalbaggar och nattflyn.[8]
Arten föredrar skogsmiljö, men kan uppehålla sig också i mer kulturpåverkade biotoper, även i samhällen.[5]
Vintersömnen är lång, från september–oktober till april–maj. Parningen äger troligen rum under hösten, och en eller två ungar föds i maj–juni. Ungarna blir flygga efter 3 till 4 veckor.[8] Sydfladdermus kan utföra vandringar över upp till 100 km mellan platsen för övervintringen och platsen där ungarna föds. Liksom hos flera andra fladdermöss i Europa bildar honor före ungarnas födelse egna kolonier som är skilda från hannarna.[9]
Lätet är en serie snabba skrin, med en medelfrekvens på 25 kHz.[6]
Man tror att sydfladdermus är det första exemplet på ett däggdjur som parar sig utan penetration [10]
Utbredning
Sydfladdermusen finns i SÖ England, Danmark, hela Central- till Sydeuropa, vidare österut till södra och mellersta Asien samt Nordafrika.[5] Dock mycket sällsynt i Sverige; endast enstaka fynd i Skåne, där den iakttogs för första gången 1982, längst ostkusten och på Öland.[11]
Arten når i bergstrakter 1440 meter över havet.[9]
I Sverige togs sydfladdermus upp på 2010 års rödlista från Artdatabanken som starkt hotad.[2]
Referenser
- ^ Hutson, A.M. et al. 2008 Eptesicus serotinus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 14 mars 2014.
- ^ [a b] ”Artdatabankens faktablad om sydfladdermus” (PDF). Arkiverad från originalet den 18 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140318135108/http://artfakta.se/Artfaktablad/Eptesicus_Serotinus_100051.pdf. Läst 11 mars 2011.
- ^ [a b] ”Mammal Species of the World - Browse: serotinus”. Bucknell.edu. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=13801865. Läst 11 mars 2011.
- ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017.
- ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 58. ISBN 91-46-16576-2
- ^ [a b] Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 28. ISBN 91-85094-60-9
- ^ Andrew T. Smith, Yan Xie (2008). ”Eptesicus serotinus”. A Guide to the Mammals of China. Princeton NY: Princeton University Press. sid. 357. ISBN 978-0-691-09984-2
- ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 238-239. ISBN 91-1-864142-3
- ^ [a b] ”Serotine bat” (på engelska). Natural Sciences Musem of Granollers. http://www.batmonitoring.org/en/species/eptesicus-serotinus/. Läst 29 oktober 2019.
- ^ Ian Sample (2023). ”Caught not quite in the act: church cameras reveal bat sex ritual”. theguardian. https://www.theguardian.com/science/2023/nov/20/caught-not-quite-in-the-act-church-cameras-reveal-bat-sex-ritual. Läst 21 november 2023.
- ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Carlosblh, Licens: CC BY-SA 3.0
Eptesicus serotinus range map.
Författare/Upphovsman: Mnolf, Licens: CC BY-SA 3.0
Breitflügelfledermaus (Eptesicus serotinus)