Sydamerika

Sydamerika
Sydamerika i världen.
Politisk karta.
Area:
Folkmängd:
Antal stater:
Autonoma regioner:
Högsta punkt:
Lägsta punkt:		17 814 000 km²[1]
423 581 078 (2018)[2][3]
12
3

Aconcagua 6 962 m ö.h.[4]
Laguna del Carbón 105 m u.h[5]

Stater
Argentina Argentina
Bolivia Bolivia
Brasilien Brasilien
Chile Chile
Colombia Colombia
Ecuador Ecuador		Guyana Guyana
Paraguay Paraguay
Peru Peru
Surinam Surinam
Uruguay Uruguay
Venezuela Venezuela

Stater som har delar av ytan i Sydamerika

Frankrike Frankrike

Särskilda områden
Franska Guyana Franska Guyana (Frankrike)

Falklandsöarna (Storbritannien)

Sydgeorgien och Sydsandwichöarna (Storbritannien)

Största städer:
Brasilien São Paulo
Argentina Buenos Aires
Brasilien Rio de Janeiro
Peru Lima
Colombia Bogotá

En sammansatt satellitbild av Sydamerika

Sydamerika är en världsdel som utgör den södra delen av den amerikanska dubbelkontinenten,[6] med Stilla havet i väster, Atlanten i öster, Antarktis i söder och Karibiska havet i norr. Sydamerika har en landyta på cirka 17 814 000 km²[1], vilket är nästan 3,5 procent av jordens totala yta. Som gräns till Nordamerika räknar man vanligen landgränsen mellan Colombia och Panama, men ibland räknar man att gränsen går vid Panamakanalen.[6] Centralamerika (det vill säga från Mexiko i norr till Panama i söder) räknas därför till Nordamerika.[6] När det gäller Latinamerika dras istället gränsen mellan Mexiko och USA, då begreppet Latinamerika är mer kulturellt och språkligt baserat.[6]

Geografi

Patagonien (Argentina).

Klassificeringen av Sydamerika som kontinent debatteras, då vissa delar av världen ser Amerika som en stor världsdel,[7][8] och Nord-, Central- och Sydamerika som subkontinenter. I andra delar av världen klassificeras Nord- och Sydamerika som kontinenter medan Amerika ses som en superkontinent.[9][10][11][12] Att klassificera Sydamerika som subkontinent, kontinent eller del av superkontinent är till stor del baserat på regionala preferenser.

Geologiskt sett fästes Sydamerika med Nordamerika relativt nyligen, i och med Panamanäsets bildande för ungefär tre miljoner år sedan.[13][14] Anderna, som är en geologiskt sett ung och seismologiskt orolig bergskedja, löper längs med kontinentens västra kant. Områdena öst om Anderna är till stor del tropisk regnskog, och Amazonfloden löper där. Kontinenten innehåller också torra öknar, såsom Patagonien och den extremt torra Atacamaöknen.[15]

Sydamerika har betydande naturresurser med tillgång till nästan alla metaller. I Carajásbergen i Brasilien finns vad som förmodligen är världens största järnmalmsreserv, tillsammans med stora förekomster av koppar, mangan, nickel, guld och bauxit. Stora bauxittillgångar finns också i Guyana och Surinam. I Anderna finns, förutom tenn, guld och silver mycket stora reserver av porfyrkoppar. Chile och Peru har tillsammans ungefär 25  procent av världens kopparreserver. Av icke-metaller finns större tillgångar av fosfat, nitrat och salt i Sydamerikas torrområden.[16]

Brasilien är Sydamerikas största land, till såväl yta som folkmängd.[17][18] Det näst största är Argentina.[19] Det högsta berget är Aconcagua, som också är det högsta berget i världen när man bortser från Asien.[4] Insjön Laguna del Carbón[20] som ligger 105 m u.h. är den lägsta öppna platsen på land såväl på den sydamerikanska kontinenten[5] som på hela Södra halvklotet[21] och på hela Västra halvklotet[22]

Floder

  1. 7 025 km - Amazonfloden, Peru/Colombia/Brasilien/Ecuador[23][24][25]
  2. 4 880 km - Paraná, Brasilien/Paraguay/Argentina[26]
  3. 3 380 km - Madeira, Bolivia/Brasilien[27]
  4. 3 100 km - Juruá, Peru/Brasilien[28]
  5. 2 960 km - Purus, Peru/Brasilien (2 948 km) (3 210 km)[29]
  6. 2 820 km - Yapura, Colombia/Brasilien[28]
  7. 2 740 km - Orinoco, Venezuela[30]
  8. 2 450 km - Tocantins, Brasilien (2 416 km) (2 640 km)[27]
  9. 2 250 km - Rio Negro, Sydamerika[28]
  10. 2 100 km - Xingu, Brasilien[31]
  11. 1 930 km - Tapajós, Brasilien[28][27]
  12. 1 910 km - Araguaia, Brasilien (biflod till Tocantins)[27]
  13. 1 737 km - Marañón, Peru[29]
  14. 1 610 km - Içá (Putumayo), Sydamerika[28]
  15. 1 300 km - Iriri, Brasilien (biflod till Xingu)
  16. 1 240 km - Juruena, Brasilien (biflod till Tapajós)[27]
  17. 1 210 km - Guaporé, Brasilien/Bolivia (biflod till Madeira)[28]
  18. 1 080 km - Huallaga, Peru (biflod till Marañón)[29]
  19. 1 060 km - Madre de Dios, Peru/Bolivia (biflod till Madeira)[27]

Natur

Sydamerika ingår i den neotropiska regionen,[32] eller neotropikerna, vilket är en av de åtta djurgeografiska regioner som jordens landmassa indelas i. Den neotropiska regionen omfattar Sydamerika, Centralamerika och Karibien.

Det tropiska regnskogsområdet Amazonas är världens största regnskog, och omfattar mer än hälften av jordens återstående regnskogar (2015).[33] Det är tillika världens artrikaste plats, både när det gäller växter och djur.[34] Det mest exceptionella exemplet är insekterna. Nya, tidigare okända, insektsarter upptäcks fortfarande i Amazonas.

Fauna

Den neotropiska regionen är den rikaste av världens alla djurregionerna. Faunan är en blandning av den isolerade fauna som levt kvar från tertiär-perioden och som fått utvecklas ostört, och sentida invandrare norrifrån. Invandringen från Nordamerika började under kvartär-perioden och medförde att ett antal djurgrupper slogs ut, bland annat jättesengångarna.[35] Antalet endemiska arter är påfallande högt.[32]

Några få exempel på djur i Sydamerika är alpacka, lama, anakonda, sötvattensdelfiner, krokodiler, pilgiftsgrodor, tukaner, jaguarer, pirayor, puma, chinchilla, kondor och fyra av världens fem arter av tapir.[36]

Sydamerika kallas emellanåt fåglarnas, fiskarnas och fjärilarnas kontinent. Det finns cirka 3 000 fågelarter och 2 700 fiskarter i Sydamerika. Nanduer, tinamofåglar eller stubbstjärthöns, hoatzinfåglar, tukaner, myrfåglar, ugnfåglar och kotingor är några av ungefär 30 endemiska fågelfamiljer. Världens samtliga cirka 320 kolibriarter förekommer i Sydamerika, varav ett dussin även når upp till Nordamerika.[32]

Studier av DNA från de flesta levande familjer av fågelarter på jorden har jämförts med fågelfossil tillbaka till dinosauriernas tid. Det har gett forskarna belägg för att våra nutida fåglars utveckling startade för ungefär 90 miljoner år sedan i Sydamerika.[37][38]

Flora

Regnskogarna i norra Sydamerika är förmodligen jordens artrikaste ekosystem. Bara Ecuador, med en yta på ungefär 280 000 kvadratkilometer, beräknas ha ungefär 15 000 arter av fröväxter och Brasilien närmare 40 000 arter. Viktiga växtfamiljer i Sydamerika är palmer, paranötsväxter, panamahattsväxter, krasseväxter, orkidéer och ananasväxter. Från regnskogarna i Amazonas kommer ursprungligen gummiträdet och jättenäckrosorna.[32]

Många nyttoväxter kommer från norra Sydamerika, till exempel majs, kakao, ananas, tomat, paprika, avokado och passionsfrukt. Potatisen kommer från Anderna, i Peru och Bolivia.[32]

Historia

Sydamerika var troligen den sista världsdelen som befolkades med undantag för Antarktis. Sydamerika befolkades genom Panamanäset norrifrån, och man har uppskattat att människan hade nått Kap Horn vid 11 000 f.Kr. De äldsta kvarlevorna av människor som har hittats i Sydamerika uppvisar likheter med aboriginer i Australien, vilket tyder på att det var därifrån de första invånarna kom, och det lär ha gjorts fynd av uppemot 50 000 år gamla spår efter mänsklig verksamhet, vilket är långt tidigare än när det kom dit människor via Nordamerika från Asien.[39]

Folk från Asien migrerade in med början ungefär 14 500 f.Kr. och verkar då i stort sett ha utrotat urbefolkningen; folk på Eldslandet och botocudofolket i centrala Brasilien bär på de första aboriginamerikanarnas gener.[källa behövs]

De tidigaste tecknen på jordbruk är från cirka 6500 f.Kr., då potatis, bönor och chilipeppar började odlas i Amazonasbäckenet. Maniok började odlas på 2000-talet f.Kr.. De första djuren som tämjdes var lamor och alpackor i Andernas högländer omkring 3500 f.Kr.. De användes både för transport och som mat, medan marsvin domesticerades som matkälla. Fiske blev under 2000-talet f.Kr. en allt viktigare näringskälla för befolkningen längs kusterna. Jordbruket utvecklades också, konstbevattning började användas tillsammans med nya grödor som mjölmålla, majs och limaböna. Bomull odlades för tillverkning av kläder. Vid början av det första millenniet e.Kr. bodde det redan tiotals miljoner människor i Sydamerika.

Från 1500-talet och framåt koloniserades och befolkades Sydamerika av vita européer och de afrikanska slavar som de förde med sig. Det var huvudsakligen från Spanien och Portugal som kolonisationen skedde. Den orsakade en demografisk katastrof med konflikter som kom att prägla hela den efterkoloniala tiden. En exploatering av befolkning och naturresurser i Sydamerika kom snabbt igång med början från 1530-talet. Den drevs av conquistadorerna, först de spanska och sedan de portugisiska. Dessa två nationer gjorde anspråk på det nya landet och dess resurser och delade upp det i kolonier.

Man har beräknat att före européernas ankomst i början av 1500-talet bodde det uppskattningsvis 30 miljoner människor i Sydamerika. De infödda hade inte någon motståndskraft mot de europeiska sjukdomar (smittkoppor, influensa, mässling och tyfus), som conquistadorerna förde med sig. Detta, tillsammans med ett ökänt feodalsystem kallat encomienda, ett grymt system med slavarbete på plantager och i gruvor, reducerade kraftigt den amerikanska ursprungsbefolkningen under den spanska överheten. För att ersätta den förlorade arbetskraften importerades därför slavar från Afrika. Efter cirka 200 år hade den ursprungliga befolkningen reducerats till 10-15 procent av den ursprungliga.

Under 1800-talet blev de flesta sydamerikanska länderna självständiga, men många av dem är fortfarande unga som demokratier. Några länder erhöll inte självständighet förrän på 1900-talet:

Franska Guyana är dock alltjämt ett franskt utomeuropeiskt departement.[45]

Under 1960- och 70-talen styrdes de flesta länderna av militärdiktaturer, där tortyr och avrättningar var vanliga. Under 1970-talet startades också flera olika gerillarörelser.[46]

Politisk indelning

Land eller
territorium med flagga		Area
(km²)[47]		Befolkning
(juli 2016 ca.)[47]		Befolknings­täthet
(inv. per km2)[47]		Huvudstad
Argentina Argentina2 780 40043 886 74815,8Buenos Aires
Bolivia Bolivia1 098 58110 969 64910,0La Paz och Sucre[48]
Brasilien Brasilien8 515 770205 823 66524,2Brasília
Chile Chile[49]756 10217 650 11423,3Santiago
Colombia Colombia1 138 91047 220 85641,5Bogotá
Ecuador Ecuador283 56116 080 77856,7Quito
Falklandsöarna Falklandsöarna112 1732 931[50]0,2Stanley
Franska Guyana Franska Guyana283 534262 527[51]3,1Cayenne (prefektur)
Guyana Guyana214 969735 9093,4Georgetown
Paraguay Paraguay406 7526 862 81216,9Asunción
Peru Peru1 285 21630 741 06223,9Lima
Surinam Surinam163 820585 8243,6Paramaribo
Sydgeorgien och Sydsandwichöarna Sydgeorgien och
Sydsandwichöarna3		3 90300,0King Edward Point
Uruguay Uruguay176 2153 351 01619,0Montevideo
Venezuela Venezuela912 05030 912 30233,9Caracas
Total17 831 956415 086 19323,3
1 Storbritanniens utomeuropeiska territorier[52]
2 Frankrikes utomeuropeiska departement
3 Storbritanniens utomeuropeiska territorier[53]
Sydamerikas huvudstäder på kartan över Sydamerika.

Demografi

Afro-colombianska fruktförsäljare i Cartagena.
Personer från den italiensk-brasilianska befolkningen under druvfestivalen i Caxias do Sul.
Peruansk kvinna av indiansk härkomst och hennes son.

Sydamerika har mer än 423 miljoner invånare[2][3] och en befolkningstillväxt på ungefär 0,6 procent per år.

Blandningen av olika folkslag är stor i Sydamerika. I Argentina har 65–79 procent av befolkningen europeisk bakgrund, indiansk bakgrund har 17–31 procent och 2–4 procent härstammar från Afrika söder om Sahara. I Colombia varierar den del av befolkningen som härstammar från Afrika söder om Sahara mellan 1 och 89 procent, beroende på var i landet de bor. Motsvarande variation för befolkning med europeisk härstamning är 20 till 79 procent. I Peru härstammar 1 till 31 procent av befolkningen från Europa, medan endast 1 till 3 procent är av afrikansk härstamning (beroende av var i landet de bor).[54]

Språk

Officiella språk i Sydamerika.

Spanska och portugisiska är de vanligaste modersmålen i Sydamerika, med ungefär 200 miljoner talare vardera. Spanska är officiella språk i flertalet länder, tillsammans med en del andra inhemska språk. Portugisiska är officiella språk i Brasilien. Holländska är officiellt språk i Surinam; engelska i Guyana, där det finns åtminstone tolv andra språk som talas, inklusive portugisiska, kinesiska och karibisk hindi.[55] Franska är det officiella språket i Franska Guyana.

Ekonomi

Inflationen i de sydamerikanska länderna har genomgående varit hög genom åren, räntor och därmed investeringar har därför varit höga, respektive låga. Räntorna är generellt sett dubbelt så höga som räntan i USA. Till exempel har Venezuela en räntenivå på 22 procent och Surinam har omkring 23 procent.[källa behövs][när?] Argentina hade 2019 en styrränta på 72 procent. Som en jämförelse hade Sverige en styrränta på - 0,25 procent.[56]

Det finns i nuläget två större frihandelsblock i Sydamerika, Mercosur och den Andinska gemenskapen. Man försöker också skapa en heltäckande gemenskap enligt samma mönster som EU, i form av Sydamerikanska nationernas union (UNASUR). Det finns även en utarbetad plan för en transnationell handelsorganisation som ska täcka hela Amerika, från norr till söder. Organisationen kommer förslagsvis att heta Free Trade Area of the Americas (FTAA).

Klyftorna mellan fattiga och rika i de sydamerikanska länderna är generellt väldigt stora, den rika delen av befolkningen (20 procent) äger 60 procent av tillgångarna medan de fattigaste (20 procent) får dela på 5 procent.[källa behövs][när?]

2019 ökade den extrema fattigdomen långsamt i Sydamerika. Detta berodde framför allt på utvecklingen i ett enda land, Venezuela, men även delvis på utvecklingen i andra länder som exempelvis Bolivia.[57]

Ekonomiskt största städer (2014)

RankningStadLandBMP i Internationella dollar (Int$)BN[58]Invånarantal[58]BMP per capita
1São PauloBrasilien$43020 847 500$20 650
2Buenos AiresArgentina$31513 381 800$23 606
3LimaPeru$17610 674 100$16 530
4Rio de JaneiroBrasilien$17612 460 200$14 176
5SantiagoChile$1717 164 400$32 929
6BogotáColombia$1609 135 800$17 497
7BrasíliaBrasilien$1413 976 500$35 689
8Belo HorizonteBrasilien$845 595 800$15 134
9Porto AlegreBrasilien$624 120 900$15 078
10CampinasBrasilien$592 854 200$20 759

Jordbruk

Sockerrörsplantage i Sao Paulo. År 2018 var Brasilien världens största producent med 746 miljoner ton. Sydamerika producerar hälften av världens sockerrör.
Sojaplantage i Mato Grosso. 2020 var Brasilien världens största producent med 130 miljoner ton. Sydamerika producerar hälften av världens sojabönor.
Kaffe i Minas Gerais. År 2018 var Brasilien världens största producent med 3,5 miljoner ton. Sydamerika producerar hälften av världens kaffe.

De fyra länder med det största jordbruket i Sydamerika är Brasilien, Argentina, Chile och Colombia. För närvarande:

Boskap

Lastbil av ett köttföretag i Brasilien. Sydamerika producerar 20% av världens nötkött och kycklingkött.

Brasilien är världens största exportör av kycklingkött: 3,77 miljoner ton år 2019.[60][61] Landet är ägare till den andra besättningen av de största nötkreaturen i världen, 22,2% av världens besättning. Landet var den näst största producenten av nötkött 2019 och ansvarade för 15,4% av världsproduktionen.[62] Det var också den tredje största producenten av mjölk i världen 2018. I år producerade landet 35,1 miljarder liter.[63] År 2019 var Brasilien den fjärde största producenten av fläsk i världen med nästan 4 miljoner ton.[64]

År 2018 var Argentina den fjärde största producenten av nötkött i världen med en produktion på 3 miljoner ton (bara efter USA, Brasilien och Kina). Uruguay är också en stor köttproducent. År 2018 producerade den 589 000 ton nötkött.[65]

Vid produktionen av kycklingkött är Argentina bland de 15 största producenterna i världen och Peru och Colombia bland de 20 största. Vid produktionen av nötkött är Colombia en av de 20 största producenterna i världen. I produktionen av honung är Argentina bland de 5 största producenterna i världen och Brasilien bland de 15 största. När det gäller komjölk är Argentina en av de 20 största producenterna i världen.[66]

Gruvdrift

Ametistgruva i Ametista do Sul. Sydamerika är en stor producent av ädelstenar som ametist, topas, smaragd, akvamarin och turmalin.
Silvergruva i Bolivia.
(c) Josue Marinho, CC BY 3.0
Järngruva i Minas Gerais.

Chile bidrar med cirka en tredjedel av världsproduktionen av koppar. År 2018 var Peru den näst största producenten av silver och koppar i världen och den sjätte producenten av guld (de tre metallerna som genererar mest värde), samt " är världens tredje största tillverkare av zink och tenn och fjärde av bly. Brasilien är världens näst största exportör av järnmalm, äger 98% av de kända reserverna av niob i världen och är en av världens fem bästa tillverkare av bauxit, mangan och tenn. Bolivia är världens femte största producent av tenn, den sjunde största silver producenten och den åttonde största zink producenten i världen.[67][68]

Olja och gas

Vid produktionen av petroleum var Brasilien den tionde största världsoljeproducenten 2019 med 2,8 miljoner fat/dag. På tjugoförsta plats låg Venezuela, med 877 000 fat/dag, Colombia på 22:a med 886 000 fat/dag, Ecuador på 28:e med 531 000 fat/dag och Argentina 29:e med 507 000 fat/dag. Eftersom Venezuela och Ecuador förbrukar lite olja och exporterar större delen av sin produktion, är de en del av OPEC. Venezuela noterade en kraftig nedgång i produktionen efter 2015 (där de producerade 2,5 miljoner fat/dag) och sjönk 2016 till 2,2 miljoner, 2017 till 2 miljoner, 2018 till 1,4 miljoner och 2019 till 877 000 på grund av brist på investeringar.[69]

År 2018 var Argentinas produktion av naturgas 1524 bcf (Billion Cubic Foot, miljarder kubikfot), Venezuela 946, Brasilien 877, Bolivia 617, Peru 451, Colombia 379.[70]

Turism

Orange i Sao Paulo. År 2018 var Brasilien världens största producent med 17 miljoner ton. Sydamerika producerar 25% av världens apelsin.

I listan över världens turistmål var Argentina det 47:e mest besökta landet 2018, med 6,9 miljoner internationella turister (och intäkter på 5,5 miljarder dollar). Brasilien var den 48:e mest besökta med 6,6 miljoner turister (och intäkter på 5,9 miljarder dollar); Chile på 53:e plats med 5,7 miljoner turister (och en inkomst på 2,9 miljarder dollar); Peru på plats 60 med 4,4 miljoner turister (och en inkomst på 3,9 miljarder dollar); Colombia 65:e med 3,8 miljoner turister (och intäkter på 5,5 miljarder dollar); Uruguay 69:e med 3,4 miljoner turister (och en inkomst på 2,3 miljarder dollar). Observera att antalet turister inte alltid återspeglar det monetära belopp som landet får från turismen. Vissa länder spelar en högre nivå av turism och får större fördelar. Turismen i Sydamerika är fortfarande inte särskilt utvecklad: i Europa till exempel får länder årliga turistvärden som 73,7 miljarder dollar (Spanien) och får 82,7 miljoner turister eller 67,3 miljarder dollar (Frankrike) som tar emot 89,4 miljoner turister. Medan Europa tog emot 710 miljoner turister 2018, Asien 347 miljoner och Nordamerika 142,2 miljoner, Sydamerika bara 37 miljoner, Centralamerika 10,8 miljoner och Karibien 25,7 miljoner.[71]

Industri

Braskem,den största brasilianska kemiska industrin.
(c) enioprado, CC BY-SA 3.0
EMS, den största brasilianska läkemedelsindustrin.

Världsbanken listar de största producentländerna varje år baserat på det totala produktionsvärdet. Enligt listan från 2019 har Brasilien den trettonde mest värdefulla industrin i världen (173,6 miljarder dollar), Venezuela den trettionde (58,2 miljarder dollar, vilket beror på olja för detta värde), Argentina den 31:e största (57,7 miljarder dollar), Colombia den 46:e största (35,4 miljarder dollar), Peru den 50:e största (28,7 miljarder dollar) och Chile den 51:a största (28,3 miljarder dollar).[72]

I Sydamerika är det få länder som får en prognos för industriell verksamhet: Brasilien, Argentina och, mindre framträdande, Chile. Från början sent fick industrialiseringen i dessa länder ett stort uppsving från andra världskriget: detta förhindrade krigande länder att köpa de produkter de använde för att importera och exportera det de producerade. Sedan kunde de dra nytta av rikliga lokala råvaror, låga löner som betalades till arbetskraften och en viss specialisering från invandrare, länder som Brasilien och Argentina, liksom Venezuela, Chile, Colombia och Peru, genomföra stora industriparker. Generellt finns det i dessa länder industrier som kräver lite kapital och enkel teknik för installationen, såsom livsmedels- och textilindustrin. Basindustrierna (stål, etc.), liksom metallurgiska och mekaniska industrier sticker också ut.

Industriparkerna i Brasilien, Argentina och Chile uppvisar dock mycket större mångfald och sofistikering och producerar avancerade tekniska föremål. I de övriga länderna i Sydamerika dominerar den primära exportförädlingsindustrin.

Brasilien är den industriella ledaren i Latinamerika. Under livsmedelsindustri var Brasilien 2019 den näst största exportören av bearbetade livsmedel i världen.[73][74][75] 2016 var landet den andra tillverkaren av cellulosa i världen och den åttonde tillverkaren av papper.[76][77][78] I skodon industrin rankade Brasilien fjärde bland de världsproducenter.[79][80][81][82][83] 2019 var landet den åttonde tillverkaren av fordon och den nionde tillverkaren av stål i världen.[84][85][86] Brasils kemisk industri rankade 8:e i världen 2018.[87][88][89] I Textilindustri är Brasilien, även om det var bland de 5 största globala tillverkarna 2013, väldigt lite integrerat i världshandeln.[90] Inom flygindustrin har Brasilien Embraer, den tredje största flygplanstillverkaren i världen, endast bakom Boeing och Airbus.

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] Héctor Fernando Avila, Ernst C. Griffin, Gregory W. Knapp, Gino Germani, Jean P. Dorst, C.W. Minkel (1999 - 2019). ”South America - continent” (på engelska). Encyclopaedia Britannica. https://www.britannica.com/place/South-America. Läst 8 januari 2020. 
  2. ^ [a b] ”World Population prospects – Population division” (på engelska). population.un.org. United Nations Department of Economic and Social Affairs, Population Division. Arkiverad från originalet den 16 augusti 2015. https://web.archive.org/web/20150816232627/http://esa.un.org/unpd/wpp/index.htm. Läst 6 januari 2020. 
  3. ^ [a b] ”Overall total population" – World Population Prospects: The 2019 Revision (xslx)” (på engelska). population.un.org (custom data acquired via website). United Nations Department of Economic and Social Affairs, Population Division. https://population.un.org/wpp/Download/Files/1_Indicators%20(Standard)/EXCEL_FILES/1_Population/WPP2019_POP_F01_1_TOTAL_POPULATION_BOTH_SEXES.xlsx. Läst 6 januari 2020. 
  4. ^ [a b] William Marler (21 mars 2001). ”Aconcagua” (på engelska). Summitpost.org. http://www.summitpost.org/mountain/rock/150197/aconcagua.html. Läst 8 januari 2020. 
  5. ^ [a b] ”Land Below Sea Level” (på engelska). Geology.com. https://geology.com/below-sea-level/#7. Läst 8 januari 2020. 
  6. ^ [a b c d] ”Amerika”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/amerika. Läst 6 januari 2020. 
  7. ^ Océano Uno, Diccionario Enciclopédico y Atlas Mundial, "Continente", page 392, 1730. ISBN 84-494-0188-7
  8. ^ Los Cinco Continentes (De fem kontinenterna), Planeta-De Agostini Editions, 1997. ISBN 84-395-6054-0
  9. ^ World, National Geographic - Xpeditions Atlas. 2006. Washington, DC: National Geographic Society.
  10. ^ The World - Continents Arkiverad 21 februari 2006 hämtat från the Wayback Machine., Atlas of Canada
  11. ^ "Continent". Encyclopædia Britannica. 2006. Chicago: Encyclopædia Britannica, Inc.
  12. ^ The New Oxford Dictionary of English. 2001. New York: Oxford University Press.
  13. ^ ”Visste du att”. Paleogen och neogen - en utställning. Naturhistoriska riksmuseet. https://utstallning.nrm.se/4.4fd7b99f152b47637006bcc2.html?id=4.4fd7b99f152b47637006bca0. Läst 7 januari 2020. 
  14. ^ redaktör Cecilia Aarnio, efter Mikko Turunens artikel Geologia ja aika (8 december 2018). ”Geologi och tiden – livets utveckling”. gelogia.fi. http://www.geologia.fi/index.php/sv/2018/12/08/geologi-och-tiden-livets-utveckling/. Läst 7 januari 2020. 
  15. ^ ”Atacamaöknen”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/atacama%C3%B6knen. Läst 9 januari 2020. 
  16. ^ Margit Werner. ”Naturresurser”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sydamerika/natur/naturresurser. Läst 7 januari 2020. 
  17. ^ Antonio Carlos Coutinho Gouvea da Silva. ”Projeções da População | Estatísticas | Utgivare=IBGE, Instituto Brasileiro de Geografia e Estatística” (på brasiliansk portugisiska). www.ibge.gov.br. https://www.ibge.gov.br/estatisticas-novoportal/sociais/populacao/9109-projecao-da-populacao.html?=&t=resultados. Läst 8 januari 2020. 
  18. ^ ”Área Territorial Brasileira (Brazilian Territorial Area)” (på portugisiska). Instituto Brasileiro de Geografia e Estatística. Arkiverad från originalet den 15 januari 2012. https://www.webcitation.org/64i0P2Lb0?url=http://www.ibge.gov.br/home/geociencias/cartografia/default_territ_area.shtm. Läst 8 januari 2020. ”Para a superfície do Brasil foi obtido o valor de 8.515.759,090 km2, publicado no DOU nº 124 de 30/06/2017, conforme Resolução Nº 02, de 29 de junho de 2017.” 
  19. ^ ”Argentina | Population” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. Arkiverad från originalet den 12 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070612213714/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ar.html. Läst 10 januari 2018. 
  20. ^ ”San Julián” (på engelska). Welcome to Argentina.com. https://www.welcomeargentina.com/sanjulian/index_i.html. Läst 8 januari 2020. 
  21. ^ ”The Lowest Points On Each Of The World's Continents” (på engelska). World Atlas.com. https://www.worldatlas.com/articles/the-lowest-points-of-the-world-s-continents.html. Läst 8 januari 2020. 
  22. ^ ”Laguna del Carbon” (på engelska). Death Valley Journal.com. https://deathvalleyjournal.wordpress.com/2009/06/02/laguna-del-carbon/. Läst 8 januari 2020. 
  23. ^ Palkewicz. Olika längdangivelser förekommer på floden, vid mätning på karta tenderar flodens längd att bli längre ju större skalan är. Flodens längd beror också på årstiden.
  24. ^ Palkiewicz. 1984 uppskattades flodens längd till 7 025 kilometer av den kände oceanografen Jaques Yves Costeau
  25. ^ Arne Forsman, Ulf Gärdenfors. ”Amazonfloden”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/amazonfloden. Läst 6 januari 2020. 
  26. ^ ”Parana River” (på engelska). Encyclopædia Britannica - Encyclopædia Britannica Online. Encyclopædia Britannica Inc. 2012. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/443063/Parana-River. Läst 6 januari 2020. 
  27. ^ [a b c d e f] Ziesler, R.; Ardizzone, G.D. (1979). ”Amazon River System” (på engelska). The Inland waters of Latin America. Food and Agriculture Organization of the United Nations. ISBN 92-5-000780-9. http://www.fao.org/docrep/008/ad770b/AD770B06.htm. Läst 6 januari 2020 
  28. ^ [a b c d e f] Ziesler, R.; Ardizzone, G.D. (1979). ”Amazon River System” (på engelska). The Inland waters of Latin America. Food and Agriculture Organization of the United Nations. ISBN 92-5-000780-9. http://www.fao.org/docrep/008/ad770b/AD770B05.htm. Läst 6 januari 2020 
  29. ^ [a b c] Ziesler, R. ; Ardizzone, G.D. (1979). ”Amazon River System” (på spanska). The Inland waters of Latin America. Food and Agriculture Organization of the United Nations. ISBN 92-5-000780-9. http://www.fao.org/docrep/008/ad770b/AD770B05.htm. Läst 4 juli 2016 
  30. ^ ”Orinoco”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/orinoco. Läst 6 januari 2020. 
  31. ^ ”Xingufloden”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/xingufloden. Läst 6 januari 2020. 
  32. ^ [a b c d e] Arne Jakobsson, Arne Strid, Magnus Mörner, Margit Werner, Noel Broadbent, Per Ahlberg, Ragnar Hall, Sven Behrens, Ulf Gärdenfors, Åke Hultkrantz, Östen Dahl. ”Sydamerika”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sydamerika. Läst 6 januari 2020. 
  33. ^ ”WNF: Places: Amazon” (på engelska). http://www.worldwildlife.org/places/amazon. Läst 7 januari 2020. 
  34. ^ ”Field Museum scientists estimate 16,000 tree species in the Amazon” (på engelska). Field Museum. 17 oktober 2013. http://www.eurekalert.org/pub_releases/2013-10/fm-fms101413.php. Läst 7 januari 2020. 
  35. ^ Natalia A. Villavicencio, Emily L. Lindsey, Fabiana María Martín, Luis Alberto Borrero, Patricio I Moreno, C. R. Marshall, Anthony D Barnosky (2016). ”Combination of humans, climate, and vegetation change triggered Late Quaternary megafauna extinction in the Última Esperanza region, southern Patagonia, Chile” (på engelska). Ecography 39 (2): sid. 125–140. doi:10.1111/ecog.01606. ISSN 0906-7590. Arkiverad från originalet den 2 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170202042353/https://pdfs.semanticscholar.org/93ff/3f5e8838d037cbd02f9e27a7707ae47848ad.pdf. Läst 10 januari 2018. 
  36. ^ Wilson & Reeder (red.) (2005). ”Tapiridae” (på engelska). Mammal Species of the World. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=14100036. Läst 11 januari 2018. 
  37. ^ ”Fåglarna kommer från Sydamerika”. Helsingbords dagblad. 14 december 2015. https://www.hd.se/2015-12-14/faglarna-kommer-fran-sydamerika. Läst 11 januari 2020. 
  38. ^ Nils Zakrisson (14 december 2015). ”Alla fåglar härstammar från Sydamerika”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6324404. Läst 11 januari 2020. 
  39. ^ ”Sci/Tech First Americans were Australian” (på engelska). BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/sci/tech/430944.stm. Läst 24 maj 2010. 
  40. ^ ”The 1903 Treaty and Qualified Independence” (på engelska). U.S. Library of Congress. 2009. http://countrystudies.us/panama/8.htm. Läst 12 januari 2020. 
  41. ^ Brereton, Bridget (2004) (på engelska). General History of the Caribbean: The Caribbean in the Twentieth Century. UNESCO. sid. 213. https://books.google.se/books?id=rGSCOTc90WUC&pg=PA156&lpg=PA156&dq=AIFLD+guyana+riots&source=bl&ots=O9d5B61giL&sig=bn7nJoWHuL-tC31I3lGD8DVBDu8&hl=en&ei=HuZRToetBKTUiALn0eWDAQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&redir_esc=y#v=onepage&q=guyana%20independence&f=false. Läst 12 januari 2020 
  42. ^ Henk E. Chin, Jack K. Menke. ”Suriname” (på engelska). Encyclopædia Britannica - Encyclopædia Britannica Online. Encyclopædia Britannica Inc. https://www.britannica.com/place/Suriname. Läst 12 januari 2020. 
  43. ^ ”Treaty between the Republic of Trinidad and Tobago and the Republic of Venezuela on the delimitation of marine and submarine areas, 18 April 1990” (på engelska). The United Nations. https://www.un.org/Depts/los/LEGISLATIONANDTREATIES/PDFFILES/TREATIES/TTO-VEN1990SA.PDF. Läst 12 januari 2020. 
  44. ^ ”The 1990 Accord Replaces the 1942 Paris Treaty” (på engelska). Trinidad and Tobago News. http://www.trinidadandtobagonews.com/selfnews/viewnews.cgi?newsid1083159999,34015,.shtml. Läst 12 januari 2020. 
  45. ^ ”Guyane Française”. Store norske leksikon. http://snl.no/Guyane_Fran%C3%A7aise. Läst 7 juni 2010. 
  46. ^ Jessica Nilsson (1 december 2009). ”Bolivias historia”. Latinamerika.nu. Latinamerikagrupperna. http://latinamerika.nu/bolivias-historia. Läst 6 januari 2020. 
  47. ^ [a b c] ”South America” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. Arkiverad från originalet den 3 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170703093227/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/wfbExt/region_soa.html. Läst 19 juni 2017. 
  48. ^ La Paz är Bolivias administrativa huvudstad;
  49. ^ Påskön ligger i Stilla havet och brukar anses tillhöra Oceanien men är medräknat här.
  50. ^ (2014) ”Falkland Islands (ISLAS MALVINAS)” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. Arkiverad från originalet den 2 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140702032300/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/fk.html. Läst 19 juni 2017. 
  51. ^ (1 januari 2016) ”Estimation de la population au 1 er janvier 2016” (på franska). Institut national de la statistique et des études économiques. https://www.insee.fr/fr/statistiques/1893198. Läst 19 juni 2017. 
  52. ^ Claimed by Argentina.
  53. ^ Claimed by Argentina; the South Georgia and the South Sandwich Islands in the South Atlantic Ocean are commonly associated with Antarctica (due to proximity) and have no permanent population, only hosting a periodic contingent of about 100 researchers and visitors.
  54. ^ Salzano, FM; Sans, M (2014). ”Interethnic admixture and the evolution of Latin American populations” (på engelska). Genetics and Molecular Biology 37 (1 Suppl): sid. 151–170. doi:10.1590/s1415-47572014000200003. PMID 24764751. Läst 12 januari 2020. 
  55. ^ ”The Languages spoken in Guyana” (på engelska). Studylands. http://www.studycountry.com/guide/GY-language.htm. Läst 12 januari 2020. 
  56. ^ Här är länderna med högst – och lägst – ränta i världen, Göteborgs-Posten. Publicerat den 13 maj 2019. Läst den 6 januari 2019.
  57. ^ Här är länderna där den extrema fattigdomen ökar Arkiverad 5 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine., OmVärlden. Publicerad den 12 februari 2019. Läst den 6 januari 2020.
  58. ^ [a b] ”Global Metro Monitor” (på engelska). Brookings Institution. 22 januari 2015. https://www.brookings.edu/research/global-metro-monitor/. Läst 6 januari 2020. 
  59. ^ Produktion av sydamerikanska länder 2018, av FAO
  60. ^ Möt de tre länder som utmanar Brasilien när det gäller kycklingexport
  61. ^ De största exportörerna av kycklingkött mellan 2015 och 2019
  62. ^ IBGE: Nötkreatursbesättningen uppgick till 218,23 miljoner djur 2016
  63. ^ Brasilien är den tredje mjölkproducenten i världen och överträffar den europeiska standarden i vissa kommuner
  64. ^ Huvudsakliga fläskproducerande länder mellan 2017 och uppskattning för 2019
  65. ^ Produktion av Argentina och Uruguay 2018, av FAO
  66. ^ Produktion av kött och mjölk, av FAO
  67. ^ ”The state of mining in South America – an overview” (på engelska). Mining Weekly. 21 juni 2013. https://www.miningweekly.com/article/the-state-of-mining-in-south-america-an-overview-2013-06-21. 
  68. ^ Brasilianska mineralkatalogen 2018
  69. ^ Produktion av råolja inklusive leasingkondensat 2019
  70. ^ Produktion av naturgas
  71. ^ Internationella turisthöjdpunkter
  72. ^ Tillverkning, mervärde (nuvarande US $)
  73. ^ A indústria de alimentos e bebidas na sociedade brasileira atual
  74. ^ Faturamento da indústria de alimentos cresceu 6,7% em 2019
  75. ^ https://agenciabrasil.ebc.com.br/economia/noticia/2020-02/industria-de-alimentos-e-bebidas-faturaram-r-6999-bi-em-2019
  76. ^ Produção nacional de celulose cai 6,6% em 2019, aponta Ibá
  77. ^ ”Sabe qual é o estado brasileiro que mais produz Madeira? Não é São Paulo”. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171012095718/https://www.celuloseonline.com.br/sabe-qual-e-o-estado-brasileiro-que-mais-produz-madeira-nao-e-sao-paulo/. Läst 19 oktober 2020. 
  78. ^ São Mateus é o 6º maior produtor de madeira em tora para papel e celulose no país, diz IBGE
  79. ^ Saiba quais são os principais polos calçadistas do Brasil
  80. ^ Industrias calcadistas em Franca SP registram queda de 40% nas vagas de trabalho em 6 anos
  81. ^ Produção de calçados deve crescer 3% em 2019
  82. ^ ”Abicalçados apresenta Relatório Setorial 2019”. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201021110802/https://www.abicalcados.com.br/noticia/abicalcados-apresenta-relatorio-setorial-2019. Läst 19 oktober 2020. 
  83. ^ ”Exportação de Calçados: Saiba mais”. Arkiverad från originalet den 15 april 2022. https://web.archive.org/web/20220415014352/https://www.fazcomex.com.br/blog/exportacao-de-calcados-saiba-mais/. Läst 19 oktober 2020. 
  84. ^ Minas Gerais produz 32,3% do aço nacional em 2019
  85. ^ O novo mapa das montadoras
  86. ^ Indústria automobilística do Sul do Rio impulsiona superavit na economia
  87. ^ ”Indústria Química no Brasil”. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2022. https://ghostarchive.org/archive/20221009/https://www.pwc.com.br/pt/publicacoes/setores-atividade/assets/quimico-petroquimico/2013/pwc-chemicals-port-13.pdf. Läst 19 oktober 2020. 
  88. ^ Estudo de 2018
  89. ^ Produção nacional da indústria de químicos cai 5,7% em 2019, diz Abiquim
  90. ^ ”Industria Textil no Brasil”. Arkiverad från originalet den 2 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210702131512/https://www.bnb.gov.br/documents/80223/2509338/textil_16_2017(V2).pdf/063d7521-342f-e81e-232a-e251964fa1c3. Läst 19 oktober 2020. 

Källförteckning

Externa länkar

Sydamerika
Världens regioner
Afrika
Amerika
Asien
Europa
Väst- · Central- · Öst- · Nord- · Syd- · Sydöstra
Oceanien
Polerna
Världshaven
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Flag of Bolivia.svg

Bolivias flagga

Bolivias flagga*
country Template:I18n/Republic of Bolivia
används av Bolivia
från 1851
till Present
skapad av Government of Bolivia
format 15:22
form rektangulär
färger röd, gul, grön

flag has 3 horizontal stripes

andra egenskaper A horizontal tricolor of red, yellow and green.
Flag of Chile.svg
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Red pog.svg
Shiny red button/marker widget. Used to mark the location of something such as a tourist attraction.
Flag of South Georgia and the South Sandwich Islands.svg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC0
Laranja (Avaré) REFON 1.JPG
Författare/Upphovsman: José Reynaldo da Fonseca, Licens: CC BY 2.5
Laranjal
SojaBrasnorte.jpg
Författare/Upphovsman: Marcelo Camargo/Agência Brasil, Licens: CC BY 3.0 br
Área de plantação de soja no município de Brasnorte, noroeste de Mato Grosso. (Marcelo Camargo/Agência Brasil)
Flag of French Guiana (Local).svg
Författare/Upphovsman: Carole Mathée, uploaded by Germenfer, Licens: CC BY-SA 4.0
Local flag used by the the Regional Government of the Territorial Collectivity of French Guiana.
Quechuawomanandchild.jpg
Författare/Upphovsman: quinet, Licens: CC BY 2.0
An Amerindian woman and child in the Sacred Valley, Andes, Peru.
Palenqueras al natural.jpg
Författare/Upphovsman: Luz A. Villa, Licens: CC BY 2.0
Vendedoras de frutas en Cartagena de Indias, Colombia.
Brasil - Ametista do Sul - Piedra amatista.jpg
Författare/Upphovsman: Leandro Kibisz, Licens: CC BY-SA 4.0
Mina de piedra amatista en el municipio de Ametista do Sul, Rio Grande do Sul, Brasil.
Perdigao.jpg
Författare/Upphovsman: Andrevruas, Licens: CC BY-SA 3.0
Caminhão da Perdigão a transitar na BR-116 em Jequié, Bahia, Brasil.
18 02 2022 Cerimônia de Abertura da Festa da Uva 2022 (51890505075).jpg
Författare/Upphovsman: Vice-Presidência da República from Brasiilia, Brasil, Licens: CC BY 2.0

(Caxias do Sul-RS, 18/02/2022) Vice-Presidente da República, Hamilton Mourão, durante Cerimônia de Abertura da Festa da Uva 2022.

Foto: Bruno Batista/ VPR
Languages of South America (en).svg
Författare/Upphovsman: Patrick87, Licens: CC BY-SA 3.0
Languages of South America.
Planta Braskem.jpg
Författare/Upphovsman: Braskem Brasil, Licens: CC BY-SA 3.0
Planta Braskem
South America laea relief location map.jpg
Författare/Upphovsman: Uwe Dedering, Licens: CC BY-SA 3.0
Relief location map of SouthAmerica.
  • Projection: Lambert azimuthal equal-area projection.
  • Area of interest:
  • N: 25.0°
  • S: -60.0°
  • W: -90.0°
  • E: -30.0°
  • Projection center:
  • NS: -17.5°
  • WE: -60.0°
  • GMT projection: -JA-60/-17.5/20.0c
  • GMT region: -R-111.71735564517205/-55.20793284837989/-29.863824948966922/25.8980715779886r
  • GMT region for grdcut: -R-112.0/-63.0/-8.0/26.0r
  • Relief: SRTM30plus.
  • Made with Natural Earth. Free vector and raster map data @ naturalearthdata.com.
South america sv.svg

Swedish: Sydamerika.
Ursprung: CIA World Factbook

English: Swedish text version of South America
Origin : CIA World Factbook converted in SVG
Coffee Plantation.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
Faz S Sofia canavial 090607 REFON.JPG
Författare/Upphovsman: José Reynaldo da Fonseca, Licens: CC BY 2.5
Canavial (cana-de-açucar), Avaré, São Paulo, Brasil
Cerro ricco.jpg
Cerro Ricco bij Potosi, Bolivia.
South America satellite.jpg
Satellite map of South America. Land terrain and bathymetry (ocean-floor topography).
South America (orthographic projection).svg
Författare/Upphovsman: by Luan , Licens: CC BY 3.0
South America (orthographic projection)
Itabira MG Brasil - Mina de Ferro da Vale - panoramio.jpg
(c) Josue Marinho, CC BY 3.0
Itabira MG Brasil - Mina de Ferro da Vale