Sydögås
| Sydögås Förhistorisk | |
 Skelett av sydögås till höger, hönsgås till vänster | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Släkte | † Cnemiornis |
| Art | Sydögås C. calcitrans |
| Vetenskapligt namn | |
| § † Cnemiornis calcitrans | |
| Auktor | Owen, 1835 |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Sydögås[1] (Cnemiornis calcitrans) är en utdöd fågelart i familjen änder inom ordningen andfåglar som levde på Sydön, Nya Zeeland.
Utseende
Sydögåsen, liksom dess nära släkting nordögås, ska ha liknat den nu levande hönsgåsen i Australien, men var mycket större och flygoförmögen. Den var större än nordögåsen, tre gånger så stor som kanadagåsen och hönsgåsen[2] och vägde mellan 15 och 18 kg. Upprätt var den en meter hög, jämförbar i storlek med de minsta arterna moafåglar.[3]
Näbben var kort, hög och avskuren, säkerligen en anpassning till gräsföda. Andratån var formad till en sporre och kan ha använts till att slåss med.[3] Vingarna var mycket små. Den tros ha haft relativt bra syn, som möjligen har utvecklats för att kunna försvara sig mot moaörnen.[3]
Utbredning och levnadssätt
Sydögåsen levde i buskmarker och på grässlätter på Sydön. De förekom mest i torrare områden, framför allt kustnära och centrala Otago. Eftersom dess levnadsmiljö inte täckte så stor del av Sydön var de troligen aldrig särskilt vanliga.
Utdöende
Sydögåsen är endast känd från subfossila lämningar men dog troligen ut under 1500-talet, sannolikt till följd av människans ankomst till ön. Benlämningar från sydögås är vanligt förekommande i maoriers kökkenmöddingar, vilket tyder på att de jagades hårt.
Referenser
Noter
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
- ^ Worthy, Trevor H. & Holdaway, Richard N. : The Lost World of the Moa. Prehistoric Life of New Zealand. Indiana University Press, Bloomington 2002. ISBN 0-253-34034-9
- ^ [a b c] [http://nzbirdsonline.org.nz/species/south-island-goose Adams, L. 2013. South Island goose, Miskelly, C.M. (ed.) New Zealand Birds Online.
Källor
- Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X
- Tennyson, A.; Martinson, P. 2006. Extinct birds of New Zealand. Wellington, Te Papa Press.
- Worthy, T.H.; Holdaway, R.N.; Sorenson, M.D.; Cooper, A.C. 1997. Description of the first complete skeleton of the extinct New Zealand goose Cnemiornis calcitrans (Aves: Anatidae), and a reassessment of the relationships of Cnemiornis. Journal of Zoology 243: 695-723.
Externa länkar
- South Island Goose. Cnemiornis calcitrans. av Paul Martinson. Illustrationer för boken Extinct Birds of New Zealand av Alan Tennyson, Te Papa Press, Wellington, 2006
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: JJ Harrison (https://www.jjharrison.com.au/), Licens: CC BY-SA 3.0
Cape Barren Geese (Cereopsis novaehollandiae), Orielton lagoon, Tasmania, Australia
Cnemiornis calcitrans and Cereopsis novaehollandiae skeletons.