Sycorax

Sycorax
Sycorax.jpg
Fotografier från upptäckten av Sycorax.
Upptäckt[1]
UpptäckarePhilip D. Nicholson
Brett J. Gladman
Joseph A. Burns
John J. Kavelaars
Upptäcktsdatum6 september 1997
UpptäcktsmetodHaleteleskopet
Beteckningar
AlternativnamnUranus XVII (17)
S/1997 U 2
Uppkallad efterSycorax
Omloppsbana[2][3]
Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie12179400 km
Excentricitet0,5219
Siderisk omloppstid1288,38 d
Medelanomali266,583°
Inklination159,42°
Longitud för uppstigande nod263,034°
Medelrörelse0,2794217°/d
Periapsisargument20,103°
Måne tillUranus
Propra banelement[2][3]
Periapsisprecession1393,43 a
Precession för uppstigande nod1863,29 a
Fysikaliska data
Medelradie75 km[4][5]
Area≈ 70000 km² (uppskattat)
Volym≈ 1800000 km³ (uppskattat)
Massa≈ 2,3 × 1018 kg (uppskattat)
Medeldensitet1,5 g/cm³
GM0,18 km³/s²
Rotationsperiod3,6 h[6]
Albedo0,04[4][5]
Temperatur≈ 65 K (uppskattat)
Skenbar magnitud20,8 R[4][5]
Hitta fler artiklar om astronomi med

Sycorax är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1997 av en grupp amerikanska astronomer med hjälp av Hale-teleskopet, och fick den tillfälliga beteckningen S/1997 U 2. Den är också betecknad Uranus XVII.

Sycorax är en av de minsta av Uranus månar och nummer fem i ordning utanför de fem stora månarna. Den har en diameter på ca 190 km. Utöver dess bana runt planeten och dess mycket låga albedo, är Sycorax egenskaper i stort sett okända. Den har en retrograd rörelse runt planeten, vilket betyder att den rör sig i motsatt riktning av planetens rotation.

Sycorax är uppkallad efter en häxa som är mor till Caliban i William Shakespeares pjäs Stormen.

Källor

  1. ^ Gladman Nicholson et al. 1998.
  2. ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015. 
  3. ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
  4. ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015. 
  5. ^ [a b c] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
  6. ^ Maris, Michele; Carraro, Giovanni; Parisi, M.G. (2007). ”Light curves and colours of the faint Uranian irregular satellites Sycorax, Prospero, Stephano, Setebos, and Trinculo”. Astronomy&Astrophysics 472 (1): sid. 311–319. doi:10.1051/0004-6361:20066927. Bibcode2007A&A...472..311M. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Sycorax.jpg
This shows the discovery image of brighter of the two new moons of Uranus. It is designated as Sycorax (S/1997 U 2) and later names Sycorax. Notice the motion of the moon (circled) with respect to the background stars. The images were taken roughly one hour apart on September 7, 1997. A faint asteroid in the main belt (not circled) may also be observed and identified by its much faster rate of motion.