Sycorax
| Sycorax | |
 Fotografier från upptäckten av Sycorax. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Philip D. Nicholson Brett J. Gladman Joseph A. Burns John J. Kavelaars |
| Upptäcktsdatum | 6 september 1997 |
| Upptäcktsmetod | Haleteleskopet |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | Uranus XVII (17) S/1997 U 2 |
| Uppkallad efter | Sycorax |
| Omloppsbana[2][3] | |
| Epok: 1 januari 2000 | |
| Banmedelradie | 12179400 km |
| Excentricitet | 0,5219 |
| Siderisk omloppstid | 1288,38 d |
| Medelanomali | 266,583° |
| Inklination | 159,42° |
| Longitud för uppstigande nod | 263,034° |
| Medelrörelse | 0,2794217°/d |
| Periapsisargument | 20,103° |
| Måne till | Uranus |
| Propra banelement[2][3] | |
| Periapsisprecession | 1393,43 a |
| Precession för uppstigande nod | 1863,29 a |
| Fysikaliska data | |
| Medelradie | 75 km[4][5] |
| Area | ≈ 70000 km² (uppskattat) |
| Volym | ≈ 1800000 km³ (uppskattat) |
| Massa | ≈ 2,3 × 1018 kg (uppskattat) |
| Medeldensitet | 1,5 g/cm³ |
| GM | 0,18 km³/s² |
| Rotationsperiod | 3,6 h[6] |
| Albedo | 0,04[4][5] |
| Temperatur | ≈ 65 K (uppskattat) |
| Skenbar magnitud | 20,8 R[4][5] |
| Hitta fler artiklar om astronomi med | |
Sycorax är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1997 av en grupp amerikanska astronomer med hjälp av Hale-teleskopet, och fick den tillfälliga beteckningen S/1997 U 2. Den är också betecknad Uranus XVII.
Sycorax är en av de minsta av Uranus månar och nummer fem i ordning utanför de fem stora månarna. Den har en diameter på ca 190 km. Utöver dess bana runt planeten och dess mycket låga albedo, är Sycorax egenskaper i stort sett okända. Den har en retrograd rörelse runt planeten, vilket betyder att den rör sig i motsatt riktning av planetens rotation.
Sycorax är uppkallad efter en häxa som är mor till Caliban i William Shakespeares pjäs Stormen.
Källor
- ^ Gladman Nicholson et al. 1998.
- ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015.
- ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
- ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015.
- ^ [a b c] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
- ^ Maris, Michele; Carraro, Giovanni; Parisi, M.G. (2007). ”Light curves and colours of the faint Uranian irregular satellites Sycorax, Prospero, Stephano, Setebos, and Trinculo”. Astronomy&Astrophysics 472 (1): sid. 311–319. doi:. Bibcode: 2007A&A...472..311M.
Externa länkar
- Discovery of two distant irregular moons of Uranus (engelska)
- Photometry of Irregular Satellites of Uranus and Neptune (engelska)
- An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness (engelska)
- Implied Evolutionary Differences of the Jovian Irregular Satellites from a BVR Color Survey (engelska)
| ||||||||
Media som används på denna webbplats
Sycorax.jpg
This shows the discovery image of brighter of the two new moons of Uranus. It is designated as Sycorax (S/1997 U 2) and later names Sycorax. Notice the motion of the moon (circled) with respect to the background stars. The images were taken roughly one hour apart on September 7, 1997. A faint asteroid in the main belt (not circled) may also be observed and identified by its much faster rate of motion.
This shows the discovery image of brighter of the two new moons of Uranus. It is designated as Sycorax (S/1997 U 2) and later names Sycorax. Notice the motion of the moon (circled) with respect to the background stars. The images were taken roughly one hour apart on September 7, 1997. A faint asteroid in the main belt (not circled) may also be observed and identified by its much faster rate of motion.