Sveriges regering

Sveriges regering
Konungariket Sveriges regering
Lilla riksvapnet
RollMinistär
Etablerad1 januari, 1975
GrundlagRegeringsformen
FöregångareRiksrådet
(1200-talet—1789)

Rikets allmänna ärendens beredning
(1789-1809)

Kungl. Maj:t / Statsrådet
(1809—1974)
Ministär
RegeringRegeringen Kristersson
StatsministerUlf Kristersson
Statsministerns ställföreträdareEbba Busch
Antal statsråd24
Administration
ArbetsspråkSvenska
StabsmyndighetRegeringskansliet
LokaliseringStockholm
PlaceringRosenbad (sedan 1981)
Kanslihuset (1697-1981)
Tre Kronor (1250-1697)
Regeringens säte är Rosenbad samt flera omgivande hus på Norrmalm i Stockholm.

Sveriges regering, regeringen, formellt Konungariket Sveriges regering,[1] före den 1 januari 1975 officiellt benämnd Kungl. Maj:t eller statsrådet, är Sveriges högsta verkställande myndighet.[2] Regeringen består av statsministern och övriga statsråd.[3] Regeringen är kollektivt ansvarig inför riksdagen och måste i enlighet med principen om negativ parlamentarism tolereras av riksdagen för att bestå. Regering kan således verka så länge den inte har en riksdagsmajoritet emot sig.

Till sitt förfogande har regeringen flera departement, Statsrådsberedningen och Förvaltningsavdelningen som tillsammans utgör avdelningar inom Regeringskansliet, vars myndighetschef är statsministern. Under ett år fattar regeringen beslut i cirka 10 000 ärenden, där den största merparten är beredda ärenden som kan antas utan diskussion.[4]

Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Staten
Län · Regioner
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling

Historia

Sveriges regering har sitt ursprung i det råd, kallat "rådet" eller "rikets råd", som omgav kungen från äldre tid. Rådets verksamhet är belagt åtminstone sedan medeltid. Under Magnus Erikssons förmyndartid på 1320-talet började rådet kallas "rikets råd" istället för den äldre benämningen "Konungens råd". Medlemmarna bestod i äldre tid oftast av stormän. De olika medlemmarna hade olika titlar som markerade deras funktion, bland annat kallades konungens ställföreträdare för riksdrots. Efter 1500-talet kom nya titlar till, bland annat riksskattmästare, dessa ämbeten som hade med statens funktion kallades gemensamt för riksämbetsmän. Benämningen "rådet" lever än idag kvar i ordet statsråd, vilket är den officiella titeln på regeringens medlemmar förutom statsministern.

Riksrådet avvecklades av Gustav III efter införandet av Förenings- och säkerhetsakten under riksdagen 1789, och ersattes av Rikets allmänna ärendens beredning.

I och med 1809 års regeringsform fick Beredningen andra uppgifter, och ersattes som regeringsorgan av Statsrådet (vilket ursprungligen refererade både till kollektivet och dess enskilda medlemmar). Fram till utgången av 1974 ledde Konungen regeringssammanträdena, då kallade konselj (Kunglig majestät). Statsråden, som alla utsågs av Konungen, var i formell mening dennes rådgivare och det var formellt sett Konungen som enrådigt fattade alla regeringsbeslut och promulgerade lag (kunglig sanktion). Ursprungligen ägde konseljerna alltid rum på Stockholms slott.

Enligt den parlamentariska praxis som vuxit fram i vårt land och som nu föreslås bli grundlagsfäst ankommer det på regeringen att under ansvar inför riksdagen utöva vad som med en term hämtad från nuvarande RF benämns riksstyrelsen. I parlamentarismen såsom den nu allmänt uppfattas och kommer till uttryck i förslaget till RF ligger att regeringen är ett kollektiv, uppbyggt kring statsministerns person, vilket får förutsättas hållas samman av gemensamma politiska värderingar och målsättningar.
Justitieminister Lennart Geijer i Kungl Maj:ts proposition 1973:90, sid. 171

Efter att 1974 års regeringsform trädde i kraft 1 januari 1975 leder statsministern regeringssammanträdena och dessa äger sedan 1982 rum på Rosenbad. Fortfarande hålls konselj på Stockholms slott några gånger om året. De är numera möten som går ut på att informera statschefen om regeringens dagsaktuella arbete, så kallad informationskonselj, och statsministern är enligt regeringsformen skyldig att hålla statschefen informerad om rikets angelägenheter. Konselj är också obligatorisk efter att riksdagen valt en ny statsminister. Det är vid konseljen som den nya regeringen formellt tillträder.

Uppgifter

  • Genomförandet av de lagar som riksdagen har beslutat om
  • Införande av särskilda tillämpningsregler avseende olika lagar
  • Initiativ till och tillsättande av statliga utredningar
  • Formulerande av lagförslag i form av propositioner
  • Författande av statens budget
  • Utnämningar av landshövdingar, generaldirektörer för statliga myndigheter med mera
  • Benådanden eller mildrade straff för dömda brottslingar
  • Rättsliga avgöranden inom Högsta förvaltningsdomstolen
  • Utrikesförhandlingar och representation

Regeringen har i princip ansvar för allting som enligt regeringsformen inte tillkommer riksdagen, det vill säga allt utom budgetreglering och lagstiftning. Denna behörighet brukar kallas för restkompetensen.[5] Regeringen är till exempel statsförvaltningens högsta chef och har rätt att utfärda verkställighetsföreskrifter till lagarna och har rätt att förordna om nyval till riksdagen. Regeringens makt anses ha stärkts i Sverige på senare år, i förhållande till riksdagen, bland annat som en följd av EU-medlemskapet

Tillsättning och regeringstyper

Konseljsalen på Stockholms slott är platsen där regeringsskiften äger rum samt där regeringen håller informationskonselj inför statschefen.
Statsministern Arvid Lindman (till vänster) på Slottets borggård vid sin andra regerings tillträde 1928 i sällskap av statsrådskollegerna Ernst Trygger, Claes Lindskog och Sven Lübeck. De tre främre är klädda i statsrådsuniform.

Statsministern utses av riksdagen på förslag av talmannen. Statsråden utses av statsministern som sedan informerar riksdagen. Därefter tillträder den nya regeringen vid en skifteskonselj. I koalitionsregeringar är det dock i praktiken respektive partis partiledare som utser partiets statsråd.

Om regeringen består av ett eller flera partier som tillsammans har 175 eller fler riksdagsmandat, är regeringen en majoritetsregering. Om ett sådant regeringsunderlag inte kan skapas, måste istället en minoritetsregering bildas. Eftersom regeringen behöver stöd för sina propositioner i Sveriges riksdag, behöver en minoritetsregering stöd från minst ett annat parti, ett så kallat stödparti, eller enskilda ledamöter från ett annat parti. Om flera samverkande partier tillsammans bildar regering kallas det koalitionsregering, medan en regering som endast har statsråd från ett parti kallas enpartiregering. Om en regering innehåller företrädare från alla eller nästan alla riksdagspartier, kallas den ibland för samlingsregering. Senast Sverige hade en samlingsregering var under andra världskriget.

Riksdagen kan avsätta regeringen genom en misstroendeförklaring mot statsministern eller avsätta ett enskilt statsråd genom misstroendeförklaring mot detta statsråd. Vart fjärde år sker ett nytt riksdagsval. Om det parlamentariska läget efter valet är oförändrat, kan regeringen enligt gällande praxis sitta kvar utan att talmannen uppdras att pröva andra regeringsalternativ. Skulle regeringen med eventuella stödpartier däremot inte längre ha majoritet i riksdagen, avgår statsministern normalt självmant. Regeringen kan själv utlysa extra riksdagsval mellan de ordinarie valen. Om en sittande regering avgår, sitter den ändå kvar under en övergångsperiod som expeditionsregering till dess att en ny regering tillträder.

Departement

Den nuvarande regeringen, regeringen Kristersson, omfattar 24 statsråd inklusive statsministern. Antalet regleras inte i lag utan är helt upp till statsministern. Under delar av 2000-talet har Guinness rekordbok listat den svenska regeringen som världens mest jämställda med 11 kvinnliga av samtliga 22 statsråd. Statsministern leder regeringens arbete och är den officiella regeringschefen. Ibland har vice statsministrar utsetts; om ingen sådan finns är den mest seniore ministern vice statsminister.

Regeringskansliet är indelat i Statsrådsberedningen, ett antal departement och en förvaltningsavdelning. Antalet departement är inte fastställt i lag. Sålunda är vissa statsråd även departementschefer, medan andra ansvarar för delområden inom ett större departement. Statsråden är vanligtvis riksdagsledamöter men de behöver inte vara det. Statsråd som är riksdagsledamöter, inklusive statsministern, ger upp sin plats i riksdagen under den tid de är ministrar och ersätts då av en annan representant från samma parti. Under sina besök i riksdagen - till exempel under interpellationer (frågor till regeringen från riksdagsledamöterna) - sitter ministrarna på särskilt utsedda platser i det nedre vänstra hörnet av riksdagens plenisal.

Statsförvaltningen

En statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen om inte myndigheten enligt regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen.[6] Regeringen låter departementen i Regeringskansliet handlägga frågor och utgöra kontaktpunkter till myndigheterna uppdelat efter departementens sakområden. Det förekommer undantagsvis att fler än ett departement är kontaktpunkt mot en viss myndighet. Myndigheten lyder dock under regeringen och inte under Regeringskansliet eller något av departementen.

Förvaltningsmyndigheterna står, till skillnad från domstolarna, i ett principiellt lydnadsförhållande till regeringen.[7] Emellertid gäller den begränsningen att varken riksdagen eller regeringen får bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende som utgör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.[8]

Sveriges ministärer och regeringar

Statsråd under 1809 års regeringsform

Fram till år 1876 var konungen inte bara statschef utan också regeringschef. Samtliga ministärer var ämbetsmannaregeringar, och dess medlemmar utvaldes av kungen, utan parlamentarisk inblandning. Ministärens ledamöter var sammanlagt 9.

Statsråd efter regeringschefsreformen 1876

1876 inrättades statsministerämbetet, vilket ersatte kungen i rollen som regeringschef. 1809 års regeringsform reviderades i enlighet med detta, men fortfor att vara gällande.

Tvåkammarriksdagen hade ersatt ståndsriksdagen 1866, men det dröjde till 1900-talets första decennier innan partiväsendet på allvar slog igenom. Under 1800-talet var många riksdagsledamöter oanslutna, och ministärerna bestod av ämbetsmän, såväl utan som med riksdagsmandat, som förtjänat kungens förtroende.

Turerna kring den svensk-norska unionens upplösning föranledde 1905 ämbetsmannaregeringen Ramstedts avgång. För första gången genomfördes i Sverige ett totalt regeringsskifte - tidigare hade aldrig en hel regering avgått simultant; ministrarna hade istället tillträtt och avgått successivt. Den efterföljande ministären, koalitionsregeringen Lundeberg, var den första att bildas utifrån riksdagens sammansättning, istället för de utnämnda statsrådens relation till kungen. Dess tillträde innebar sålunda ett första verkligt genombrott för parlamentarismen i Sverige.[9]

Samma höst genomfördes andrakammarvalet 1905, i vilket liberalernas framgångar innebar att Sverige fick sin första enpartiregering - regeringen Staaff I. För första gången hade ett allmänt val haft markant påverkan på regeringsbildningen.

Färgkoder:ObundenSocialdemokratiskCenterLiberalKonservativ
Vid koalitionsregering anger färgen statsministerns partitillhörighet.
MinistärStatsministerPeriodTyp av regeringParti(er)
De Geer d.ä.Louis De Geer d.ä.20 mars 187619 april 1880Ämbetsmannaregering
PosseArvid Posse19 april 188013 juni 1883Ämbetsmannaregering
ThyseliusCarl Johan Thyselius13 juni 188316 maj 1884Ämbetsmannaregering
ThemptanderRobert Themptander16 maj 18846 februari 1888Ämbetsmannaregering
BildtGillis Bildt6 februari 188812 oktober 1889Ämbetsmannaregering
ÅkerhielmGustaf Åkerhielm12 oktober 188910 juli 1891Ämbetsmannaregering
Boström IErik Gustaf Boström10 juli 189112 september 1900Ämbetsmannaregering
von OtterFredrik von Otter12 september 19005 juli 1902Ämbetsmannaregering
Boström IIErik Gustaf Boström5 juli 190213 april 1905Ämbetsmannaregering
RamstedtJohan Ramstedt13 april 19052 augusti 1905Ämbetsmannaregering
LundebergChristian Lundeberg2 augusti 19057 november 1905MajoritetskoalitionAllmänna valmansförbundet, Liberala samlingspartiet
Staaff IKarl Staaff7 november 190529 maj 1906MinoritetsregeringLiberala samlingspartiet
Lindman IArvid Lindman29 maj 19067 oktober 1911MinoritetsregeringAllmänna valmansförbundet
Staaff IIKarl Staaff7 oktober 191117 februari 1914MinoritetsregeringLiberala samlingspartiet
HammarskjöldHjalmar Hammarskjöld17 februari 191430 mars 1917Ämbetsmannaregering
SwartzCarl Swartz30 mars 191719 oktober 1917MinoritetsregeringAllmänna valmansförbundet
EdénNils Edén19 oktober 191710 mars 1920MajoritetskoalitionLiberala samlingspartiet, Socialdemokraterna
Branting IHjalmar Branting10 mars 192027 oktober 1920MinoritetsregeringSocialdemokraterna
De Geer d.y.Louis De Geer d.y.27 oktober 192023 februari 1921Ämbetsmannaregering
von SydowOscar von Sydow23 februari 192113 oktober 1921Ämbetsmannaregering
Branting IIHjalmar Branting13 oktober 192119 april 1923MinoritetsregeringSocialdemokraterna
TryggerErnst Trygger19 april 192318 oktober 1924MinoritetsregeringAllmänna valmansförbundet
Branting IIIHjalmar Branting18 oktober 192424 januari 1925MinoritetsregeringSocialdemokraterna
SandlerRickard Sandler24 januari 19257 juni 1926MinoritetsregeringSocialdemokraterna
Ekman ICarl Gustaf Ekman7 juni 19262 oktober 1928MinoritetskoalitionFrisinnade folkpartiet, Sveriges liberala parti
Lindman IIArvid Lindman2 oktober 19287 juni 1930MinoritetsregeringAllmänna valmansförbundet
Ekman IICarl Gustaf Ekman7 juni 19306 augusti 1932MinoritetsregeringFrisinnade folkpartiet
HamrinFelix Hamrin6 augusti 193224 september 1932MinoritetsregeringFrisinnade folkpartiet
Hansson IPer Albin Hansson24 september 193219 juni 1936MinoritetsregeringSocialdemokraterna
Pehrsson-BramstorpAxel Pehrsson-Bramstorp19 juni 193628 september 1936MinoritetsregeringBondeförbundet
Hansson IIPer Albin Hansson28 september 193613 december 1939MajoritetskoalitionSocialdemokraterna, Bondeförbundet
Hansson IIIPer Albin Hansson13 december 193931 juli 1945SamlingsregeringSocialdemokraterna, Bondeförbundet, Högerpartiet, Folkpartiet
Hansson IVPer Albin Hansson[10]31 juli 194511 oktober 1946MinoritetsregeringSocialdemokraterna
Erlander ITage Erlander11 oktober 19461 oktober 1951MinoritetsregeringSocialdemokraterna
Erlander IITage Erlander1 oktober 195131 oktober 1957MajoritetskoalitionSocialdemokraterna, Bondeförbundet
Erlander IIITage Erlander31 oktober 195714 oktober 1969Minoritetsregering (1957-1968)
Majoritetsregering (1968-1969)
Socialdemokraterna
Palme IOlof Palme14 oktober 196931 december 1974Majoritetsregering (1969-1970)
Minoritetsregering (1971-1974)
Socialdemokraterna

Regeringar under 1974 års regeringsform

Färgkoder:SocialdemokratiskCenterLiberalModerat
Vid koalitionsregering anger färgen statsministerns partitillhörighet.
RegeringStatsministerPeriodTyp av regeringParti(er)
Palme IOlof Palme1 januari 19758 oktober 1976MinoritetsregeringSocialdemokraterna
Fälldin IThorbjörn Fälldin8 oktober 197618 oktober 1978MajoritetskoalitionCenterpartiet, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
UllstenOla Ullsten18 oktober 197812 oktober 1979MinoritetsregeringFolkpartiet
Fälldin IIThorbjörn Fälldin12 oktober 197922 maj 1981MajoritetskoalitionCenterpartiet, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
Fälldin IIIThorbjörn Fälldin22 maj 19818 oktober 1982MinoritetskoalitionCenterpartiet, Folkpartiet
Palme IIOlof Palme[11]8 oktober 198213 mars 1986MinoritetsregeringSocialdemokraterna
Carlsson IIngvar Carlsson13 mars 198627 februari 1990MinoritetsregeringSocialdemokraterna
Carlsson IIIngvar Carlsson27 februari 19904 oktober 1991MinoritetsregeringSocialdemokraterna
BildtCarl Bildt4 oktober 19917 oktober 1994MinoritetskoalitionModerata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokratiska samhällspartiet
Carlsson IIIIngvar Carlsson7 oktober 199422 mars 1996MinoritetsregeringSocialdemokraterna
PerssonGöran Persson22 mars 19966 oktober 2006MinoritetsregeringSocialdemokraterna
ReinfeldtFredrik Reinfeldt6 oktober 20063 oktober 2014Majoritetskoalition (2006-2010)
Minoritetskoalition (2010-2014)
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna
Löfven IStefan Löfven3 oktober 201421 januari 2019MinoritetskoalitionSocialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna
Löfven IIStefan Löfven21 januari 20199 juli 2021MinoritetskoalitionSocialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna
Löfven IIIStefan Löfven9 juli 202130 november 2021MinoritetskoalitionSocialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna
AnderssonMagdalena Andersson30 november 202118 oktober 2022MinoritetsregeringSocialdemokraterna
KristerssonUlf Kristersson18 oktober 2022MinoritetskoalitionModerata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna

Återkommande fråga till ministrar efter tillkännagivandet

2022 har det sedan flera år förekommit att nya statsråd efter tillkännagivandet ombeds av medier att bekänna "lik i lasten" eller "skelett i garderoben". Nyhetskrönikören Oisín Cantwell sade att det drar ett löjes skimmer över journalistiken och skymmer kvalificerade, viktiga granskningar av makthavare, och att han trodde att journalister och mediehus håller med varandra om att företeelsen är trams.[12]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Svar på fråga 2004/05:1438 om undertecknare av slutdokument om nya grundregler inom EU, hämtad 2012-02-11.
  2. ^ Jfr prop. 1975/76:160 s. 134.
  3. ^ 6 kap. 1 § 1 stycket Regeringsformen (1974:152 )
  4. ^ https://www.regeringen.se/sa-styrs-sverige/sa-arbetar-regeringen-och-regeringskansliet/regeringsarende/
  5. ^ Prop. 1973:90, sid 139.
  6. ^ 12 kap. 1 § regeringsformen (1974:152)
  7. ^ ”SOU 2004:23”. Arkiverad från originalet den 13 februari 2006. https://web.archive.org/web/20060213023503/http://www.regeringen.se/content/1/c4/38/93/09a0a3e6.pdf.  s. 62.
  8. ^ 12 kap. 2 § regeringsformen (1974:152)
  9. ^ [1]Evert Vedung och Margareta Brundin. Unionsupplösningens riksdagar, Stockholm: Sveriges riksdag, 2005. s. 44f
  10. ^ Hansson avled den 6 oktober 1946. Övriga statsråd satt kvar på sina poster.
  11. ^ Olof Palme avled den 28 februari 1986. Övriga statsråd satt kvar på sina poster.
  12. ^ "Tillbakakaka om statsrådssynder och vemodigt på Gotland efter tryckerinedläggning", Medierna, Sveriges Radio, 22 oktober 2022.

Tryckta källor

  • Holmberg, Erik & Stjernquist, Nils (2003). Vår författning (13:e upplagan). Stockholm: Norstedts Juridik. ISBN 91-47-05175-2 
  • Halvarson, Arne m.fl. (2002). Sveriges statsskick (12:e upplagan). Stockholm: Liber. ISBN 91-47-05175-2 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Konseljsalen 800p 2011a.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Konseljsalen
Rosenbad Stockholm.jpg
Författare/Upphovsman: Tage Olsin, Licens: CC BY-SA 2.0
Rosenbad, Stockholm, Sweden. The house of the Swedish Government.
Arvid Lindman, 1928.jpg
Arvid Lindman (t.v.) på Slottets borggård vid sin andra regerings tillträde 1928 i sällskap av statsrådskollegerna Ernst Trygger, Claes Lindskog och Sven Lübeck.
Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.